Mina hundar älskar lydnadsträningen, är alltid taggade, tysta och gör vad de ska. De misslyckas i stort sett aldrig. Det är för att jag aldrig ställer några krav. Jag nöjer mig med allt och sänker kraven så fort jag ser tendenser till misslyckanden. Det är nog ganska bra när man har en ung hund eller lär in nya moment – pedagogiskt kanske till och med, men det innebär att tävlingar alltid kommer vara misslyckanden och till slut kommer även Choice misslyckas på varje tävling. Ingen upplyftande tanke direkt. Men jag kände att jag verkligen var medveten om det. Tills Anne Dahlin beskrev typ 10 situationer till där jag inte utmanar Choice. Hon frågade både Anna, Sofie och mig hur vi skulle bryta ett fel. Teoretiskt vet jag vad jag ska svara men hur är det egentligen i min verklighet? Det blir inte fel, tänkte jag, och sedan funderade jag på varför det inte blir fel (vi är ju långt ifrån felfria) och det är ju för att jag alltid säkrar. Om Choice har gått ett långt fritt följ så säkrar jag sedan upp med 10 korta så att jag ska lura henne att klara det långa nästa gång, kommer det en ny störning så ökar jag signalen i momenten eller sänker kraven direkt – innan det blir fel osv. När det väl blir fel släpper jag igenom det och belönar nästa gång precis innan felet kommer igen. Om Choice har ett blicksläpp efter 150 m tränar jag nästa gång 140 m och belönar istället för 160 m. Om Choice har svårt att gå 2 min fritt följ sänker jag till 1 min istället för att höja till 4 min. Om jag inte tror Choice är med när jag kommenderas att svänga/göra halt väntar jag en mikrosekund tills hon är med (inte för att jag själv ska vara redo, även om det kanske är så det verkar). Det senare är ju en bra taktik på tävling men på träning måste hon ju utmanas, inte hjälpas, annars kommer hon aldrig klara tävlingar i längden. Jag kände lite att det blev huvudet på spiken för hur jag tränar, alla grenar, och med alla hundar jag haft. Nu är bara frågan om jag kommer förmå mig att få bort det. Hopplösa tvåbening!

Vi fick förstås andra bra tips också som kan listas:

• Låt inte hundarna jobba om de inte tigger och ber om det – aldrig locka på deras uppmärksamhet
• För att få ett snyggt uppsättande till fjärren kan det vara bra att träna in ”upp” med handtarget eller sitta kanin så de får rätt ryggkänsla
• Mellan markören och belöningen gör det inget om det hinner gå någon mikrosekund
• Jag kan kräva att Choice är tyst innan läggandet, hon har förstått signalen och det räcker – kräv tystnad
• Vid ljud, lägg hunden och vänd bort uppmärksamheten
• Vid nafs under fria följet, lägg Choice och vänd bort uppmärksamheten
• Släpp inte igenom blicksläpp i fria följet eftersom det i Choices fall är en påbörjad motivationsbrist även om det inte ger poängavdrag i nuläget
• Utmana blicksläpp
• Träna länkningar till nästa gång och hitta känslan av att det inte gör något om länkningarna i kommendering misslyckas
• Choice ska brytas oftare – jag ska se till att hon utmanas och misslyckas och se det som ett lyckande i vår träning (samtliga grenar)
• Lär in 3 olika frikommandon på när hunden från omvänt lockande får ta belöningen