Så var vi med ytterligare en lägenhet. Som om det inte räcker. Tajmingen för detta köp är dåligt. Vi behöver egentligen inte större, har inte tid att flytta och inte råd med den lägenheten. Men så dök den där drömlägenheten upp som vi bara måste ha.

Vi la ett bud och vann den. I samband med att vi skulle skriva på den kom ytterligare ett bud – som höjdes med 50 000 – men säljaren ville verkligen sälja med denna tröga marknad så vi fick den. Och dessutom fick vi till en senare inflyttning och lyckades få med en öppen spis på köpet. Det känns rätt i magen. Mindre rätt känns det att försöka få vår lägenhet såld till ett vettigt pris. Pengarna tillbaka är ett minimum, men vi får se hur det går med den saken. Den är ju fin.

Annars var jag på gruppen under kvällen. Det blev intressant när vi pratade om att man kan bagatellisera sina känslor och samtidigt katastroftänka angående det som stressar en. Kopplingen mellan huvud och mage bryts och man bejakar inte sina känslor utan istället ältar man sina val och känner stress över att göra fel val eller ha valt fel.

Vi pratade också om hur onyttigt det är att sätta sig själv i centrum och bara se till vad man själv känner för. Ofta mår man bättre av att göra saker för andra.

Vi kom också in på att samhället gärna försöker ta bort ansvar från individen, vilket kan vara stressande eftersom ansvar är starkt kopplat till frihet. Man tar också bort skuldbeläggningen trots att sund skuld inte är onyttigt. Konsekvensen av allt blir att den fria viljan inte värderas; allt beror på arv och miljö och vi har ingen möjlighet att förändra något. Man missar det mest uppenbara.