Anna och jag tog en promenad runt Lötsjön och lyckades missa träningstiden med Sofie. Det blev duoträning med något omotiverad Anna men det gick bra och kändes effektivt. Grusplanen utanför mig är nya favoritplatsen, upplyst och torr.
Idag kom ett bud på lägenheten som bara var en halv miljon under utgångsbudet. 🙁
En kväll med Anne Dahlin som gav mycket tips att prova. Det är så bra att köra med Anna och Sofie eftersom vi alla är så lika i träningen så alla tips berör en. Dessutom är vi lika blinda på varandra så det är välbehövligt. Jag minns inte allt och Anne pratar ju så snabbt, men några tips i alla fall:
Snabbare lägganden: Belöna fler hela läggande och i stort sett alltid hela lägganden och inte reaktionen att lägga sig. Belöna tyngden/stadgan i platsen varannan gång och ”snabbheten” varannan gång. (När Doc märkte att det inte räckte att lägga ner framtassarna och masa ner bakdelen, blev läggandena hela vägen ner snabbare – gör om, gör rätt helt enkelt)
Fotgående: Gå lugnare och mer avslappnat. Lita på hunden och hitta känslan av stolthet istället för att känna stress och hoppas att det går över snabbt. Gör skillnad på halter och svängar så hunden kan förbereda sig. Titta inte på hunden i svängarna/halterna. Ha hjälp i handen vid höger sväng/halt. Hjälp till med extra kommando i svängarna. Ta inte ett steg fram i halterna. Träna ingångar utan att titta på hunden – hjälp med godis men inte blick.
Apportering: Om hunden är taggad på apporten och tjuvar/nafsar i luften – gör en helomvändning innan skick till apporten. Om hunden inte går på kommandot ska någon annan springa och ta apporten och ägaren hetsa hunden i halsbandet på vad den missade. Choice måste träna fasthållning när handen kommer ner. Shejpa med hunden mitt emot och variera med ingångar.
Inkallning: Om för hög fart på ingångarna, kasta boll framåt eller stå intill ett staket.
Generell inställning: Tänk hela tiden att jag vill att Choice ska misslyckas, sök misslyckanden, så jag kan sno belöningen för henne istället för att hela tiden tänka ”hoppas, hoppas” eftersom hon känner det.
Ett päron till hund promenerar till dagis.
3 min till tunnelbanan går. Då hinner man ta ut pengar, köpa frukost, gräva fram åkremsan och springa till tåget. Nyttig stress kallas det. 🙂 Jag jobbar på att bli att med huvudvärken…
Choice har börjat löpa och det är som att ha en hane och en tik hemma. 🙁 Chenin är hopplöst på henne. Hon slutar när jag säger till men drifterna är totala så hon kan inte låta bli att försöka igen och igen. Det blir hårda veckor framöver.
Ikväll lydnadsträning för Anne Dahlin. Givande men inklämt…
Så var vi med ytterligare en lägenhet. Som om det inte räcker. Tajmingen för detta köp är dåligt. Vi behöver egentligen inte större, har inte tid att flytta och inte råd med den lägenheten. Men så dök den där drömlägenheten upp som vi bara måste ha.
Vi la ett bud och vann den. I samband med att vi skulle skriva på den kom ytterligare ett bud – som höjdes med 50 000 – men säljaren ville verkligen sälja med denna tröga marknad så vi fick den. Och dessutom fick vi till en senare inflyttning och lyckades få med en öppen spis på köpet. Det känns rätt i magen. Mindre rätt känns det att försöka få vår lägenhet såld till ett vettigt pris. Pengarna tillbaka är ett minimum, men vi får se hur det går med den saken. Den är ju fin.
Annars var jag på gruppen under kvällen. Det blev intressant när vi pratade om att man kan bagatellisera sina känslor och samtidigt katastroftänka angående det som stressar en. Kopplingen mellan huvud och mage bryts och man bejakar inte sina känslor utan istället ältar man sina val och känner stress över att göra fel val eller ha valt fel.
Vi pratade också om hur onyttigt det är att sätta sig själv i centrum och bara se till vad man själv känner för. Ofta mår man bättre av att göra saker för andra.
Vi kom också in på att samhället gärna försöker ta bort ansvar från individen, vilket kan vara stressande eftersom ansvar är starkt kopplat till frihet. Man tar också bort skuldbeläggningen trots att sund skuld inte är onyttigt. Konsekvensen av allt blir att den fria viljan inte värderas; allt beror på arv och miljö och vi har ingen möjlighet att förändra något. Man missar det mest uppenbara.
Imorse gick jag för att leta efter nycklarna innan jag skyndade mot dagis. Vilken lycka att faktiskt hitta dem!
Jag fick inte med någon alls till klubben på kvällen för lydnadsträning men jag kände mig pepp så det gjorde inget. Det blev istället ett riktigt bra lydnadspass för båda flickorna. Choice kördes igenom i några olika kedjor med riktig kanonbelöning:
fotgående – läggande – inkallning (slut i momentet)
fotgående – läggande (slut i momentet)
inkallning – apportering (slut i momentet)
apportering – kryp (slut precis innan momentet)
Sedan fokus på detaljer:
fotgående; slutnafsat, slutträngt, se till att hon håller bra position och inte flyter iväg
ingångar
fjärrdirigering med ”upp”
rutan med sådär utfall
inkallning med ställande med sådär utfall
kryp som kändes mycket bra
metallapportering
träapportering
framförgående
Chenin fick köra:
fotgående
ingångar
rutan och target
metallapportering
stadgeträning
slalom
back
platsliggning
Ett otroligt effektivt pass som var klart på 2 timmar och då hade jag hunnit med 4 pass med Choice och tre med Chenin. Kul träning!