Övertid och deadlines, men nu borde det värsta vara förbi. Resten av veckan bli tidiga hemgångar för att hinna med hundträning.

Tävling lydnadsklass 2 i Velamsunds ridhus. Jag hade missat att det var ridhus och kom på att det var lite osmart eftersom Choice är vansinnigt förtjust i hästbajs. Även om det var utrensat så kan det ju finnas en mikrobit kvar.

Betyg:
Platsliggning 9 – dk (vi var fyra i gruppen varav två hade dk men inte jag – tror betyget var rätt men inte kommentaren, snarare åt hon bajs)
Fotgående 10
Läggande 8
Inkallning 10
Rutan 8,5 (luktade efter bajs i rutan)
Apportering 9 – ljud (kampmorr i gripandet)
Hopp-sitt-hopp 10
Fjärr 6 (satte sig ej på andra uppsättandet och ställde sig efter dk innan hon satte sig)
Helhet 9

Det kändes väldigt bra men nervöst. Ny klass, orolig för rutan, orolig för bajsätande och nervös över Sylvia som domare. Jag blev ännu mer nervös när alla hundar gick med riktigt fin attityd och vi var näst sist ut. Men Choice var stabil och glad. Vi kom till och med tvåa vilket kändes extra bra i ett startfält där Sylvia sa att det var genomgående fin attityd även om det blev missar och att det var det bästa startfält hon dömt.

En trevlig dag dessutom med god support från Malin, Lisa, Anna, Sofie och Johan. Anna och Sofie var bakis men pallrade sig ändå dit. Tacksamt stöd! Mysigt att sitta i cafeet med hundarna och ha finaste utsikten över ridhuset. Chenin lyckades börja löpa till råga på det, röda prickar på golvet.

Choices ser och lär av elitekipagen.

Jag masade mig upp för att möta upp Sofie och Johan på klubben. Vi började med skott-träning. Choice och Tristan låg fint och det kändes stabilt. Sedan blev det lydnad med fokus på tvåan. Choice slarvade lite med stoppet i rutan och jag fick köra dk på fjärren första skiftat annars kändes det mycket bra.

Chenin fick göra lite småsaker sedan blev det en sväng på fälten.

Ikväll väntar semifinal i Amerikansk fotboll.

Spår i Waxholm med Johan och Sofie. Alla hundar gick bra. Tristan och Milo fick långa dryga km-spår. Jag la ett spår till Milo på 1150 m som Sofie fick klara sig igenom själv. Chenin fick ett spår på 700 m som Choice fick följa med och lägga – hon härjade hysteriskt med andra ord. Chenin gick noggrant och koncentrerat. Världens finaste! Choice fick ett tekniskt spår på knappt 600 m med förledningsspår, markerade vinklar, olika avstånd till apporterna, stigar, terrängbyte och kalhygge. Johan gick med henne och hon tog alla apporter fint (tänkte dock strunta i en). Vi var alla nöjda när vi lämnade Bogesundslandet.

Hebbe och jag kollade sedan på film och hade en lugn hemmakväll.

Jobb hela veckan och massa övertid. En riktig mardrömsvecka helt enkelt. Jag har varit helt slut och med känslan av att tiden inte räcker till. I torsdags fick jag dock jäkligt bra feedback från en partner och då blir man riktigt glad och någonstans känns det så viktigt när man arbetat så hårt. Nu verkar de tro på jobbet att jag har någon knäpp sifferstörning och att jag ser saker i siffror. Mamma och Hebbe har hämtat hundar hela veckan.

Enda normala arbetsdagen blev fredagen men då var jag ändå slut på kvällen. Jag släpade mig runt Råsta med hundarna lösa för att inte halka och slå ihjäl mig. Chenin sprang alldeles för mycket för att det ska vara bra för henne. Hon var stökigare än stökigast och jagade harar, rullade sig, sprang på isen, galopperade runt m m. Hon kämpar hårt för att ge mig en hjärtattack snart. Men hon var väl extra lycklig för att jag var med dem.

Efteråt blev det lite lydnadsträning på en ny liten och enslig parkering i industriområdet. Jag kedjade 5 moment på rad och därefter kedjade jag alla moment två-och-två och fick då möjlighet att belöna alla moment. Därefter småpysslade jag med alla moment. Det kändes skitbra efter flera dagars uppehåll. Chenin fick köra lite också men jag blir lite orolig för henne. Hon verkar småhalt och det är halt ute. Ingen bra kombination.

Jag kom hem, åt mat med Hebbe, såg på film och somnade ett par timmar. Vid midnatt ringde kollegorna och ville att jag skulle göra dem sällskap hemma hos Anders. Jag tog bil och hundar och dök upp där. Tyvärr har Chenin blivit svår att ha med på fest efter juldagen och nyår. Hon är glad i alla men uppstressad över musik i kombination med högljudda fulla röster. Knasfia! Hon är ju uppväxt på efterfest. Vi var i alla fall där ett tag och till slut somnade hon i Anders säng. Inte förrän halv fem på natten kom vi hem, lagom trötta.