Jobb hela veckan och massa övertid. En riktig mardrömsvecka helt enkelt. Jag har varit helt slut och med känslan av att tiden inte räcker till. I torsdags fick jag dock jäkligt bra feedback från en partner och då blir man riktigt glad och någonstans känns det så viktigt när man arbetat så hårt. Nu verkar de tro på jobbet att jag har någon knäpp sifferstörning och att jag ser saker i siffror. Mamma och Hebbe har hämtat hundar hela veckan.

Enda normala arbetsdagen blev fredagen men då var jag ändå slut på kvällen. Jag släpade mig runt Råsta med hundarna lösa för att inte halka och slå ihjäl mig. Chenin sprang alldeles för mycket för att det ska vara bra för henne. Hon var stökigare än stökigast och jagade harar, rullade sig, sprang på isen, galopperade runt m m. Hon kämpar hårt för att ge mig en hjärtattack snart. Men hon var väl extra lycklig för att jag var med dem.

Efteråt blev det lite lydnadsträning på en ny liten och enslig parkering i industriområdet. Jag kedjade 5 moment på rad och därefter kedjade jag alla moment två-och-två och fick då möjlighet att belöna alla moment. Därefter småpysslade jag med alla moment. Det kändes skitbra efter flera dagars uppehåll. Chenin fick köra lite också men jag blir lite orolig för henne. Hon verkar småhalt och det är halt ute. Ingen bra kombination.

Jag kom hem, åt mat med Hebbe, såg på film och somnade ett par timmar. Vid midnatt ringde kollegorna och ville att jag skulle göra dem sällskap hemma hos Anders. Jag tog bil och hundar och dök upp där. Tyvärr har Chenin blivit svår att ha med på fest efter juldagen och nyår. Hon är glad i alla men uppstressad över musik i kombination med högljudda fulla röster. Knasfia! Hon är ju uppväxt på efterfest. Vi var i alla fall där ett tag och till slut somnade hon i Anders säng. Inte förrän halv fem på natten kom vi hem, lagom trötta.