Jag vill bara ha henne. Hennes öron, hennes nos, hennes tassar och hennes lukt. Jag saknar henne galet mycket! Försöker tänka att hon bara är hos föräldrarna men kommer på att jag aldrig mer får se henne igen!

Så orättvist. Helvetesrygg! Spondylosen i ryggen vann till slut och växte rakt ner i ändtarmen. Till slut var hon totalförstoppad och det blev snabbare åtgärd än vad jag hann förstå. Mitt i en tid när fokus och uppmärksamhet har varit på så mycket annat. Känner sådan enorm skuld över det eftersom jag vet att sista veckorna med valparna har gjort henne rädd, nervös och stressad. Ångrar valparna för att hennes slut skulle varit bättre. 🙁

Chenin – en hund med stor personlighet, stor tillgivenhet och stor levnadsglädje. Viftade på svansen och slickade tillgivet in i det sista. Vi har bråkat, slagits, lekt och myst. Hon har lärt mig så mycket om hundar i allmänhet som ingen annan hade kunnat göra. Min slagskämpe, mitt energiknippe, mitt allt.

Jag hämtade henne precis innan min 20-årsdag. Vi växte upp ihop och gick igenom så mycket under en tid i livet när så mycket förändrades och hände. Det fanns en stor tillit mellan oss. Svårt att veta var jag tog slut och hon började. Kändes ibland som en symbios där hon handlade på mina känslor. Ibland reagerade hon på min tanke. Hon älskade alla men hade bara ögon för mig. Hon hade något i blicken när hon granskade mig. Hon ville alltid vara väldigt nära mig. Bästa tjejen!