Bästa småttet

Dags att vaccinera valpen idag så vi mötte upp Annica och Xavi vid Lötsjön och promenerade till kliniken. Fade tyckte den snälla schäfern var spännande bakifrån och döläskig framifrån.

Jag tog sedan buss och tunnelbana hem för att inte övermotionera valpen fysiskt. Duktig och cool snutta första gången i lokaltrafik. La sig ner på bussen, på perrongen och på tunnelbanan.

Trött på bussen

Väntan på perrongen

På väg från perrongen

Trötta småttingar i hissen

Jag har för övrigt sällan sett rädda hundar i tunnelbanan men blir ändå alltid lite imponerad av valpar som tar allt med sådan ro.

För att gå steget längre fick hon även vara ensam hemma utan mamma, matte, husse, lillmatte och barnvagn medan Denise, Choice och jag sprang med Jocke, Micke och Meja runt sjöarna. 3 km blev det denna gång och tunga steg att följa Micke.

Hem och äta för att sedan åka till klubben. En katastrofkväll blev det dock som inleddes med mörker. Jag kedjade sedan fotgående, sättande och rutan. Precis innan rutan slet sig Fade och störde runt benen. Choice tjuvade när jag viskade rutan, jag ropade tillbaka och när jag skickade drog hon till godiset jag gett Fade på marken. Missnöjd som sjutton gjorde jag om kedjan med väl fastspänd valp. Kändes mycket bra. Sedan vaknade Denise och började klaga. Jag ammade två gånger, pratade med Sofie och Malin medan Fade härjade med deras hundar. Hann sedan köra hopp-apport, metallapport och ett rutanskick innan Denise var totalt tröstlös. Galet ledsen och bara att plocka ihop och försöka ta sig till parkeringen med henne på axeln. Usch vad nere jag blev. Jag hinner ju aldrig kedja något. Alla träningar med kommendering uteblir och en rättvist tävlingsklar hund känns långt bort. Hemsk hemresa och en upptäckt att kopplena ligger kvar på planen gjorde inte saken bättre. Vad less jag blir! Kände mig otillräcklig mot en taggad Choice, en ledsen Denise, en ogrundad valp och en stressad sambo men det blir bättre dagar. Jag var bara så sugen på just lydnad och inget annat.