Usch vad less jag är på lydnaden. Vi åkte till Haninge bk och det blev riktigt bra. Choice genomförde alla treanmoment utom vittringen riktigt bra, planen var hyfsat torr, solen sken, lillan sov i bilen dit, tittade snällt när vi tränade och sov i bilen hem. Vi promenerade i den fina naturen också innan vi åkte hem.

Tillsammans på parkbänken

I sandlådan för första gången

Gullungen

Matdags

Vila

Sedan kvällsträning med Sofie. Fade fick busa med Milo och jaga honom runt runt. Ganska bra för Milo också. Han behöver det. Choice blänger surt som sjutton på honom.

I alla fall så gick träningen lite sådär. Choice var taggad men kunde inte längre sitt utan hörde ligg hela tiden. För att inte smådutta när vi kör med Sofie och hon har hög förväntan började jag kedja. Det måste vara slut på att belöna småprestationer. Hon kan faktiskt bättre. Jag kedjade fotgående, sättande, inkallning och fjärr (dk första skiftet). Därefter kedjade jag inkallning, rutan och metallen. Sedan fick hon köra fotgående och rutan (med kommendering på det sista momentet) och sittande och metallen (med kommendering på det sista momentet). Lydnaden är verkligen upp och ner. Jag känner att jag släpper igenom för mycket samtidigt som jag inte orkar peta.

Jag kände mig så jäkla bäst när jag lämnade lunchen på soffbordet med Fade i soffan och gick på toa, med flit dessutom (hade i för sig dörren öppen). Men det gick bra! Slog mig på bröstet och klappa mig på huvudet. Jag är en grym hundtränare. Tills hon på kvällen snodde osten på min macka mitt framför ögonen på mig. Jag är värdelös som inte var uppmärksam innan. Kanske gav det något att jag sa till henne mitt i handlingen även om hon hann få i sig osten.