Lydnad är inte min grej
Jag är så opedagogisk helt enkelt. Choice kan inte rutan längre och jag gör henne så osäker genom att bli irriterad mitt i en kedja där hon såklart inte hittar rutan bland alla löv och givetvis som sista moment där jag har tänkt belöna. Till slut travar hon osäkert ut och hittar inte rätt… Vad jag avskyr det momentet och vad jag avskyr mig själv!
Kedjade i alla fall fotgående, sättande och hopp-apport. Tränade också rutan, inkallning, sättande och hopp-apport enligt uppdrag från Anne. Fokus på våra dåliga moment.
Innan lydnadsträningen körde vi skotträning med Sofie och Johan. De första tre skotten höll jag till på grannplanen med Choice och Fade. Vi busade och småtränade. Sedan blev det platsliggning för Choice med fyra skott. Tänkte egentligen gömma mig men vill inte röra till allt med trean just nu. I alla fall kändes platsen bra.
Vi fortsatte sedan med ett uppletande i full ruta. Fyra föremål ute. Jag skickade på ettan och hon tog tvåan, skickade sedan på trean och hon tog trean, därefter på fyran (grunt) och hon tog fyran. Avslutade på ettan och då tog hon den. Intressant med Choice är att hon får mer och mer fart för varje skick. Eftersom vi haft lite grunda legor på senare tiden är hon inte lika snabb ut på djupet även om hon alltid tar sig dit. Idag tränade jag tävlingsmässigt med att gå fot på stigen, få kommendering, inte belöna med godis på första, vara tyst när hon kom in med föremålen. Jag körde ett sista skick när Sofie och Johan gått och då tränade jag även ingång. Högre here we come!
Om jag bara slapp lydnaden. Känner mig så katastrofal emellanåt. Ställer helt orimliga krav. Från och med nu ska rutan vara lätt, enkel, kul och kravlös annars kan det vara. 🙂
Fade fick också prova lite uppletande. Johan höll i medan jag gömde föremål och hon var en duktig tös. Så nöjd med att hon använder näsan, fattar grejen och kommer med föremålen.
Middag hemma med mina och Hebbes föräldrar.
Diskmaskinen är överflödig egentligen!