En spårdag man helst av allt bara vill glömma pga ens egen inställning. En solig fin dag som tillbringades mycket med att sitta och lapa sol på en filt i skogen. Dessvärre lyckades jag avsluta dagen med att måla upp förväntningar på Choices spår (som hon gick sist) efter många timmars väntande. Efter analys av min egen besvikelse på ett spår som inte gick klockrent har jag kommit fram till att det beror på att mina förväntningar blir så höga ju längre vi väntar, ju längre spåret är och ju fler som redan gått sina spår. Kändes skönt när jag väl kom på vad det var men hade redan lyckats göra Lisa irriterad (som lyckats korsa vårt spår när hon la ett ambitiöst spår till Tristan) och kanske Sofie också. Det enda som egentligen var bra med spåret var Choices snygga upptag; bakspår ett par meter, vänder och tar framspår och så energin i spåret i början och slutet. Mindre kul att hon går av spåret och glor efter älg med hög svansföring när vi kommer in i ett älgområde. Besviken på allt när vi inte tar oss ur till spåret utan hjälp (hon vet var det går men efter närmare 3 h liggtid verkade hon mer motiverad på älgspåren). 1.2 km senare avslutar hon genom att byta till Tristans spår. Förklaringar om att man inte är besviken på något annat än situationen är inte så mycket värt när onödiga tårar rullar. Att man avslutar kvällen med mensvärk på biografen kanske hintar lite om varför man blir så överkänslig emellanåt. Herregud, det är ju bara ett jävla spår! Ingen naturkatastrof. Jag får unna mig att åka dit igen och lägga ett nytt långspår. Blir så less på mig själv. Vuxna människa att inte hålla känslorna i styr. Tur det inte var en tävling istället. Och lärdom om sig själv och hunden i de situationerna är ju otroligt värdefullt!

Fade spårade bra tills vi skulle passera en väg. Det gick inte alls. Spåret borta sa hon. Med henne dock inte hela världen.

Sekvens av Fades spår

Denise hade nog roligt i skogen

Mycket att kolla närmare på

Fades roligaste vinkel, högfärdshunden.

Apport sa jag!

Good dog

Klappa klappa klappa

Denise sover och vi spanar på fyrvägskorsningen. Det finns något mäktigt med denna.

Pricken på bilden är Tristan som spårar

Vanligt förekommande i Choices spår

Tack Lisa och Sofie för att ni står ut!

Oblivion var i alla fall väldigt bra. Precis lagom sci-fi för min del. Jag har lite svårt för utomjordingar ibland. 🙂