Spår i Beatedal
Träff med Lisa, Loi och Lakki i Beatedal.
Fokus på påsläpp för Choice. Det gick dåligt. Hon gick först över spåret och tog sen bakspår. Envist som tusan. Försökte vända henne men hon menade att det inte fanns något spår åt det hållet och försökte vända igen. Inser att hon inte får gå bakspår alls för varje steg är en bekräftelse och en belöning för beteendet. Fan! Choice hade generellt svårt i spåret. Jag såg ju spåren i snön men hon slarvade, sprang, tappade, letade tillbaka osv. Hon såg ut som en kassler ett antal gånger. Skyller på kennelhosta men oroar mig för att vi fått allvarliga problem där hon inte fäster av någon anledning. Taggad och glad var hon, snabb åtminstone och levererade glatt alla pinnar. En fick jag när jag låg pladask i snön efter en vägövergång, med tappad lina – härligt när man ser att linan ligger stilla och att en fröken dyker upp runt hörnet med en leverans. <3 Förstår inte hur hon kan spåra så virrigt och alltid ta sig rätt och få med pinnarna?! Är det jag som påverkar? Inte klarar av att hålla tempo? Tappar linan? Hon behöver inte alls gå i kärnan men hon måste sluta gå spår som om de var en uppletandesträcka.
Choice och jag vid upptaget.
På spåret som denna gång gick mot bilen. Kul spår i alla fall!
Är det någon som snott slutet?
Eller är det Denise som är slutet?
Puss till vår lilla plutt
Fade gick med och la Lakkis spår vid graven. Lycka att få förleka med Lakkis leksaker.
Fade fick en pinnstig för att hon ska uppskatta pinnarna mer och inte bara ignorera. Sex pinnar som droppades bakom mig när vi gick tillsammans. Vi gick sträckan igen och jag såg spårnäsan gå på. Trodde hon skulle ignorera pinnarna. Men när inte spåret var så ruskigt spännande plockade hon glatt varje pinne. Vad nöjd jag blev! Sedan fick Fade ett lite längre icke-förarspår med två godisburkar. Klockrent arbete! Det är så kul med spår. Blodad tand igen minst sagt.
Middag, kvällsprat och promenad med Lisa i hennes område. Tack Lisa för sällskap och bästa barnunderhållningen!
