Jag älskar henne så det gör ont. Gråter en skvätt för att det är så surrealistiskt och overkligt att fantastiska lilla hon finns på riktigt. Vill stanna tiden, njuter av varje sekund och vill inte vara någon annanstans än här med henne just nu.

Hon är bra härlig! Stark och glad, mycket vilja men himla kärleksfull också.

Jag sträckläste precis Malin Sävstams bok När livet stannar och det var tungt och djupt. Många tårar blev det och svårt att ta in det ofattbara att förlora sin familj i tsunamin men samtidigt var det en bok om styrka, kärlek, känslor och livet. Jag kände igen mycket om tron på livet och den inre människans förmåga att omfamna sorgen. Det är nog helt enkelt en måste-läsa-bok som gör en ödmjuk för livet och det man har. Att ta sig tid och stanna upp och känna efter. Sömnen blev lite lidande men på sikt är det värt.