Jag hade ett så katastrofalt genrep inför vår elitdebut på lördag. Visst säger man att genrep inte ska gå bra men det var på nivå att man vill stryka sig. Jag skötte mig inte, tappade humöret och pressar Choice till saker hon inte förstår. Lydnadsträning när den är som sämst. Kan sammanfattas med att vänster skick till ruta eller vänster skick på dirigeringsapportering (Choices höger) inte fungerar alls. Hon snurrar bara runt konen i ena fallet och tar mittenapporten i det andra. Jag känner mig som en usel hundtränare när jag till slut skrek åt henne när hon tänkte ta mitten igen. Vi har gått för fort fram och apporterna är omöjliga att se. För säkerhets skull hoppade jag över middag, klockan hann bli 21, Sofie hann åka och jag var gravidhungrig som tusan. Choice såg låg och osäker ut, ville bara skjuta mig, men då springer hon istället alla gånger i full galopp till rätt vänsterapport och hugger den. Jag som trodde jag pajade momentet.

Fade gick skitbra. Så kul att hon gått igång på lydnaden äntligen. Trodde aldrig den dagen skulle komma när hon hellre tränade med mig än lekte med Milo. Så fin attityd och knappt ett blicksläpp fast Milo for runt. Bästa fjanten!

Som tur är hade jag något bättre känsla på måndagspasset. Jag insåg också att Sofie och jag måste börja köra igenom hundarna en och en för även om det går mycket tid är det bra mycket roligare och mer värdefullt. Jag ska pressa Sofie sista månaden ihop. Sedan står jag utan träningskompisar. Det kommer vara tufft en period men jag hoppas det löser sig. 🙂