Tre svarta galningar på Värmdö för lite spårträning.
 
 Jag la ett drygt km-spår till Loi med livet som insats när jag skulle kana ner för ett bergstup. Man är ju redan orörlig liksom och det där hade varit svårt även om man inte var gravid. Jag som försökte undvika backar hade till slut ingen utväg. 🙂
 
 Lisa hade lagt ett ängspår som övergick till skog, ca 400 m, till Fade. Hon hade svårt vid starten, stod och stirrade in mot skogen och verkade allmänt virrig. Hon visste hela vägen att det var dags för spår men kom av sig av något hon trodde var vilt när jag skulle släppa på. Jag blev lite irriterad och var på henne för det är inte helt acceptabelt att jag ska stå där som en fjant och vänta tills hon har tid. Och när hon väl gick på spåret, tog hon det fint, låg näsa, koncentrerad, intensiv men i precis lagom snabb trav. Alla pinnar in. Hon ville fortsätta på slutet så med andra ord var det precis lagom.
 
 Choice fick ett längre skogsspår som gick i varierad terräng. Jag hade gärna gått med men det gick inte. Jag försökte gå med i början och få en glimt men Choice blev störd av att se mig långt bak och vände sig om så jag gick tillbaka till bilarna. Lisa och Choice kom igenom med alla pinnar, stabilt men tydligen lite nonchalant och kollade efter mig då och då. Stort tack till Lisa som orkade gå långspår med två hundar idag! <3

Godisutdelning till supertrion!
 
 Till Leyla på kvällen för middag och Melodifestivalen. Jag känner mig lite nöjd över att Kära Bröder gick vidare. Den är härlig på många sätt.