Exakt fem veckor kvar på denna graviditet och det är klar nedräkning tills jag kan röra mig obehindrat, få upp konditionen igen och ta upp föremål från golvet normalt. Men det går upp och ner för varje dag och plötsligt är jag pigg igen. Jag skulle nästan säga att ju mer jag gör desto piggare är jag.

Denise är snart två år och det är en snabb utveckling nu som är tuff att hinna med i. Humöret går upp och ner, hon är bestämd och försöker styra och kontrollera allt hon kan. På många sätt är det en otroligt häftig tid även om det är utmanande för ens tålamod. Dagispersonalen är ju inte utbildade pedagoger och det är en nackdel när de återkommande använder ordet trots. Jag har så svårt för det ordet – för min del klingar det så negativt. Som att man negligerar hela utvecklingen med att det bara är trots. Som att barn skulle bete sig illa bara för att trotsa sina föräldrar. Läser på nätet att barn i 2-årsåldern frigör sig från det totala beroendet från föräldrarna och att föräldrarna då kan bli trotsiga och inte ger barn det utrymme de behöver för att försöka själva (Jesper Juul).

Någon frågade hur länge det varar och en annan svarade hela livet. Åh vad härligt! 😛

Såhär spenderar vi nätterna. Hebbe bekräftade precis att han hittade mig i fotändan igår och Denise i hela sängen.