Fullt upp hemma med småttingar. Vi försöker ge Denise så mycket egentid som möjligt. Hon älskar verkligen Nicole men risken är att hon tar ut förändringen hemma på oss genom att skrika ”borta mamma” eller ”bort pappa”. Det har bara hänt en gång när hon var hungrig och ledsen. Och det gjorde mig gråtfärdig med alla hormonella påslag. Promenad med Denise, min mamma och hundarna var precis vad Denise och jag behövde. Häng i parken på det så kändes allt som vanligt. Tror på att aktivera så mycket som vi orkar med annat så hamnar hon inte i så mycket funderande utan bara vänjer in sig vid att vi är fler. Hon blir lycklig varje gång hon får syn på Nicole, hör henne, vaknar eller kommer hem. Så får det gärna fortsätta vara. Nicole sover bort sina dygn. Eller förstör mina bröst. Hebbe fick panikköpa en amningsnapp igår kväll för jag grät varje gång jag ammade. Kejsarsnitt m m är ingen match mot att det känns som någon skär med kniv i bröstet. Lilla Nicole verkar ha för vana att bita ihop mitt i amningen så jag får köra in ett finger i munnen och bända upp. Aldrig varit med om liknande med Denise. Nåväl, amningsnappen fyller sin funktion men är meckig. Dessutom fick jag nästan mjölkstockning efter en dag med den.

Kejsarsnittet känns inte alltför mycket, bara när jag ska resa mig. Eftervärkar och tarmar som rättas till är tuffare men det är nu klart med det med. Tycker att det gick bättre denna gång med läkningen. Kanske för att jag inte genomgick en halv förlossning innan. Jag avstod så mycket morfin som möjligt och trappar ner på värktabletterna också.

På eftermiddagen kom min moster med familj och hälsade på för att spana in Nicole. Hebbe och jag provade även dubbelvagnen för första gången. Och så mys på kvällen med två små tjejer.