Någon undrade om jag kände lika starkt för Nicole som för Denise. Ja lika starkt som jag kände för Denise vid samma ålder. Nej ännu inte lika starkt som jag känner för Denise nu men jag känner att jag kommer göra det snart och kärleken växer varje dag för varje leende och varje blick.

Denise älskar sin lillasyster så mycket. Hon säger ofta ”jag ällkar Nicole”. Pussar, kramar, gosar och biter henne. Känslorna svämmar över med andra ord.

Hebbe har tidigare inte fått hålla i Nicole på eftermiddagarna och kvällarna – bara på mornarna för då anser väl inte Denise att Hebbe är en oersättlig resurs. Eller om han har Denise i knät så kan Nicole också få sitta där. Men nu börjar det släppa lite och om Denise har kul med mig kan pappa få hålla lite. I början dög bara pappa till allt men nu äntligen är det mycket ”min mamma” igen.

Nicole utvecklas hela tiden. Hon är vaken mycket mer, tittar och ler när man pratar med henne. Hon hade en jobbig period när hon var några veckor gammal och var lätt tröstlös på kvällarna men nu är det bättre. Man får gå lite men då är hon nöjd och somnar. På nätterna sover hon väldigt bra och vaknar bara för att amma var tredje timme (efter insomning kan det gå upp till fem timmar). Vi byter inte ens blöja på natten, bara de första två veckorna, men inte sedan hon slutade bajsa på natten. Jag försöker att inte amma oftare än var tredje timme och det verkar fungera bäst för Nicole. Ofta slentrianammar man när hon är trött och inte hungrig och då spyr hon bara och får svårare att sova med ro.

Denise utvecklas också och berättar mycket om allt. ”Mamma, vad för du?”, ”Mamma, var är du?”, ”Du är min mamma”, ”Mamma vänta här, Denise göra”, ”Choice ligger på golvet”. Meningarna blir längre och längre för varje dag, hon räknar till 20 utan konstigheter och lägger pussel med 20 bitar.