Stressen är den värsta fienden. Så fort jag blir aningen stressad riskerar jag konflikter med Denise. Ibland är det nästan omöjligt att planera så man undviker stress. Man har kanske inte tillräckligt med lunch med sig till Denise och hon stannar oftare än man trodde var möjligt på vägen hem så klockan går. Man känner av stressen mot mat- och sovklockan där det gäller att välja mellan att stressa på eller göra henne vrålhungrig. Det senare är ofta bättre men man blir stressad ändå. Det kan också vara något med Nicole eller en tid att passa. Jag försöker hela tiden tänka att inget spelar någon roll, att vi kommer när vi kommer och att stanna i nuet utan att oroa mig för vad som händer sedan (huruvida Denise eller Nicole blir hungriga eller trötta är ett senare problem och inget att övertänka eller stressa upp sig för). Det är svårt men med träning i självinsikt fungerar det i vart fall bättre än annars.