Hebbe hjälper Meja och Denise att bli fina i håret

Nicole verkar se fram emot en födelsedagsmiddag

Middag på Pong med Nattis som fyller år

Nicole var lite trött för restaurangbesök

Denise var i bästa form. Här in action när hon klättrar i fönstret.

Hebbe, Jocke och Erik åkte hem med barnen efter middagen och vi drog vidare till Gröne Jägaren där det alltid är lite udda typer.

Tävling i appellspår för Fade på Stockholmsavdelningen. Inledde med spår på ängarna vid Järfälla kyrka/Barkarby flygfält. Jag fick nästan precis samma spår som vi misslyckades med på So-Su Bk:s tävling i våras. Skam den som ger sig. Denna gång spårade Fade. Hon stannade till vid första apporten men eftersom jag är van vid att hon tar apporterna missade jag att ta fasta på den markeringen. Jag tog inte heller upp apporten eftersom jag var inställd på att den missats och ville fokusera framåt. Domarna kallade det för mitt misstag eftersom de också tyckte att det var en tydlig markering. Förutom alla tistlar som Fade hoppade töntigt över gick spåret som en dans och de andra apporterna plockade hon fint.

Budföringen började klockrent, även om ingången hos mottagaren var lite sned, men hos mottagaren stack hon på kommando men vände om och satte sig igen. Så det blev ett omskick. De flesta gick inte alls till mottagaren så jag får nog vara nöjd så.

Platsliggning bredvid en stressad överladdad ylande schäfer fick mig att träna upp lugnet. Missförstånd vid avlämning gjorde att jag fick dra till med ett extra ligg.

Jag förstod att vi behövde toppa på det individuella lydnadsprogrammet men såg inte riktigt hur det skulle gå till med ett hopp som inte sitter alls som det ska. Men vi höll ihop bra och nollade bara hoppet som hon hamnade så snett i att hon inte kunde hoppa tillbaka.

Tredjeplats med poäng som precis räckte till uppflyttning. Det får man vara riktigt nöjd med. Nu kan vi fokusera på lägrelydnaden i vinter.

Här kommer poängen:
Linförighet 7 släpper, pendlar i position, vid i sidan – 8 kroppshjälper
Framförgående 7,5 tvekan ut – 6,5 kroppshjälper, vinglar, går snett
Platsläggande 8,5 tveksam transport – 8,5 hjälper, långsamt läggande
Inkallning 9 tempo – 8,5 hjälper, tempobrist
Apportering 9 slarvigt avslut – 8,5 lätt tugg, slarvigt avslut
Hopp 0 hoppar ej tillbaka
Platsliggning 9 – 10
Budföring 8 tveksam åter vid lämnande av hjälpförare – 8 bra tempo, slarvig ingång hos mottagare, lämnar ej mottagaren utan hjälp
Spår 7 1+slut, tveksam, något yvig, går bredvid – 7,5 1+slut, viss tvekan inledning, slår lite

Totalt 227,75 poäng: 224 från Katarina Rilegård och 231,5 från Anna Ahlgren – fast det står lite olika i protokollet vilket domare som gett vad men detta återspeglar hur det faktiskt var fördelat

Återkommande kommentarer verkar vara tveksamhet från Fade och kroppshjälper från mig. Nu måste vi försöka bli bättre.

Två diskade på tävlingen idag. En som var för tuff på hunden i spåret (vet inte vad som hände men antar att man inte vill vara den hunden) och en som belönade med godis efter platsliggningen.

När man har 2,5 åringen hemma från dagis och hela dagen känner att det var en bra idé. Denise har varit helt bedårande idag och samarbetsvillig till tusen. Jag älskar den där ungen.
 

Mina prinsessor

Hösten är magisk

Som en extra lampa från uteplatsen lyser trädet upp vår tillvaro
 
 Mail imorse om att appellspårtävlingen i helgen blir av ledde till ett genrep på Stockholmsavdelningen i duggregn. En genrep som gick sämre än sämst. Jag blev stressad över allt som skulle presteras och tvingade fram dålig attityd och misstag. Vi kommer totalnolla framförgående och hopp. Jag tror inte Fade tycker den planen är bäst tyvärr. Jag avskyr att träna för nära inpå. Det ger inget och särskilt om man inte har en plan.
 
 Choice fick köra stegförflyttningar och fjärr. Nu ska vi få lite förståelse för dessa moment.

Jag har inte mycket alls inte. När Jocke skulle möta oss:
 ”Det går bra att komma närsomhelst. Jag har 2 barn, 2 barnvagnar, 2 matpåsar och 3 hundar, så närsomhelst blir bra. ”
 Jocke: ”Jag lär inte missa dig.”

Min lilla Nicole fyller 6 månader. Så lättsam och god. Man vill bara äta upp henne. Hon säger mamma när hon är hungrig och jag inte ger henne. Låter så konstigt och kan nog inte riktigt räknas men häftigt att det händer ändå. En liten tand har tittat fram i underkäken, 6 månaderstanden som mamma kallar den. Hon äter lite avokado, gröt, banan, lax, tonfisk, gräddfil m m och suger på frukt. Vi har tagit upp gåstolen och hon tar sig fram i den. Hon är 69,2 cm lång och väger 8,4 kg.
 

Så härligt sällskap om dagarna
 

Syskonbrottning för första gången