Denise är bara helt underbar. Hon har så mycket tankar och frågor. Och är så brutalt ärlig emellanåt.
 
 Läser en bok tillsammans.
 Denise: Mamma, en grön groda… (tänker lite) Jag gillar inte grodor.
 Jag: Nähe, det gör jag.
 Denise: Jag har ingen groda… men Leyla (faster) har en groda.
 Jag: Jasså, har Leyla det?
 Denise: Ja, den heter eeh, den heter Alex (Leylas sambo).
 
 Jag skrattar så högt att Denise blir rädd och nästan börjar gråta. Men alltså, vad får hon allt ifrån?!
 
 I bilen efter dagis.
 Denise: Mamma jag tycker om Elvira (dagiskompis).
 Jag: Jag vet det.
 Denise: Jag tycker om Zelda också.
 Jag: Tycker du om Lea också?
 Denise: Nej jag tycker inte om Lea.
 Jag: Varför inte då?
 Denise: För att, för att, hon är gammal.
 Jag: Men Elvira är ju äldre än Lea.
 Denise: Men jag tycker om Elvira ändå.
 
 Barn… Brutalt ärliga. Och det gör lite ont.
 
 På kvällspromenad med hundarna.
 Jag: Jag älskar dig Denise.
 Denise: Jag älskar pappa, Nicole och hundarna. Jag älskar inte dig.
 
 Tack för den mitt lilla hjärta!