Denise, min fantastiska lilla unge. Hon är så känslomässigt mogen. Hon berättar ofta exakt vad det är som stör henne. Väldigt ofta känner jag mig otillräcklig gentemot henne då Nicole tar så mycket av min energi, och speciellt min fysiska förmåga. Men Denise hon kan säga till att hon också vill bli buren. ”Mamma först Nicole, sen jag” när man ska lyfta fram dem till frukosten. Längtar lite tills Nicole kan gå själv, då kommer Denise hellre gå med henne än själv. 2 månader till bara…
 
 Sen är det väldigt roligt när Denise har mer koll än man själv. På lördagsmorgonen har vi följande dialog:
 Denise: ”mamma, ikväll ska jag kolla på Melodifestivalen (något svårtolkat) och då ska Andy (Andreas) Weise sjunga”.
 Jag: ”Nej, han ska inte sjunga ikväll men nästa lördag kan vi kolla på honom.” (övertygad att han gick direkt till final)
 Denise: ”Jo, han ska visst sjunga” (upprörd)
 Jag: ”Vi kan kolla på honom imorgon.” (Inspelat)
 Denise: ”Jag ska kolla på Weise hos farmor” (bestämd)
 Jag: ”Ok” (undviker konflikt)
 
 Sitter hos mamma på kvällen med Cicci (innan vi ska ut och ta en öl) och vem sjunger första bidraget i andra chansen då? Weise! Denise har så rätt.
 
 Final på lördag och Denise verkar hålla mest på Isa, Måns och Samir baserat på den musik hon ber om och hur fängslad hon är vid bidragens framförande. Denise har bra smak men det finns många bra. Jag får heja på Mariette och Jojken.