Denna vecka är det inskolning på dagis för Denise och Nicole. Tufft för de små liven. Och ännu tuffare för deras mamma. De första tre dagarna har jag varit med Nicole på Humlebo. I soligt väder och med pappa Pär som är Elvira och Matildas pappa har det varit rätt trevligt. Nicole har dessutom inte brytt sig om mig utan suttit med sitt och lekt. Denise däremot är inte nöjd med att vara på storbarnsavdelningen Myrstacken. Hon hänger på grinden in till Humlebo och gråter emellanåt. Hon säger att hon hellre vill vara på Humlebo.
 
 Idag skulle Nicole lämnas själv för första gången. Det gick hur bra som helst. När jag sa hejdå vinkade hon bara i luften utan att lyfta blicken från sandkakan. Denise däremot var väldigt ledsen vid lämningen idag. Usch vad ont man får i hjärtat. Sedan hade hon börjat leka så fort jag gick. Jag skulle hämta Nicole efter lunchen och innan vilan för att de skulle få slippa att försöka natta Nicole i evigheter. Första dagen gick jag före vilan, andra dagen kämpade jag i 1,5 h men gav sedan upp och tredje dagen kämpade jag i 1 h 20 min innan vi båda somnade gott. När fröknarna hade lagt Nicole tog det 10 min innan hon somnade. Så här var det med Denise också vid inskolningen. Så märkligt.
 

Nicole, Denise och Elvira på lekplatsen efter dagis. Denise och Elvira körde en brutal övertalning av mig och Per och vi gav efter.