Ikväll tävlade lydnadsklass 2 på Sthlm södra BK (arrangerat av Skarpnäck HU). Jag kom en aning försent men tänkte att det är lugnt, enligt PM skulle andra gruppen ettor gå först. Men tydligen var det så många avhopp i såväl ettan som tvåan att ettorna slagits ihop till en grupp och tvåan då skulle gå samtidigt som ettan på andra planen. Med andra ord, platsliggning om 10 min och Cess hade fortfarande inte kommit ur bilen. Och, vi fick startnummer 1. Och ja, jag glömde träningsväskan med godiset hemma så det blev till att panik-köpa korv. Choice har alltid klarat sådana stressiga tävlingssituationer för hon är van att jobba med mig överallt. Men om jag ska vara uppriktig mot mig själv så är det mycket sällan, om ens någon gång, som Cess är med i tävlingsmiljöer utan att tävla. Träningstävlingarna såklart, men det har ju mest varit på klubben. Med de två barn som Cess växt upp med kommer även mindre tid och fokus på ”rätt” träning. Ibland får man lite ont i hjärtat för att man ställer orättvisa krav. Och denna tävling var en sådan. Även om poängen blev bra så hade jag en halvjobbig känsla. Cess hade en del låsningar och små detaljmissar på många ställen. Hon är go och ställer upp vilket är guld värt men när man säger ”sitt” och hon bara ligger och stirrar på mig då undrar man om hon nånsin kommer att sätta sig upp.

Dagens analys av momenten:
Platsliggning – guld värt att Cess ligger kvar när mallen bredvid springer mot oss, rundar oss, springer förbi oss och sedan får husse in henne. En tia med guldstjärna på det! Ja, jag fick tillsägelse när jag försökte fota hundarna med mobilen. Hoppsan liksom… Jag blev lite för bekväm.
Fritt följ – kändes helt ok men inte klockrent, nafsade mot benet i språng marsch som vanligt och satt snett inåt vid någon halt
Läggande – bästa läggandet jag nånsin gjort. Jag bara tittade framåt, gick på och sa ligg. Sedan litade jag på att hon gjorde rätt. En tia till mig! Cess behövde däremot Dk på uppsitt.
Inkallning – sätter sig inte och tittar undrande varför jag inte säger fot men vet att jag tog rätt beslut att bara vara tyst.
Rutan – klassiskt numera så sätter hon sig när jag ropar stanna (vi har övat in sitt på hopp-sitt-hopp lite för väl…). Jag var tyst iaf och kommenderade stå när momentet var slut.
Apport – kampmorr vid gripande men himla bra fart in. Gav en bra känsla.
Hopp – klockrent
Fjärr – alldeles för mkt Dk och tvekan. Usch vilken dålig känsla när man nästan tror att Cess inte nånsin kommer att sätta sig.
Helhet – med fina kommentaren ”Trevligt ekipage!” Särskilt som domaren lite negativt muttrade till mig ”ja, din gick ju som väntat”. När man inte har den allra bästa känslan börjar man tveka på om hon kanske menade något negativt men så var det som tur var inte.

Domare Irene Ronge. Slutpoäng 173,5 poäng, 1:a pris och 2:a placering. Prisbordet var gediget och med oss fick vi en stor säck hundmat, några mindre provpåsar, 3 påsar godis, ben, leksak, presentkort, bajspåsar och rosett. Härligt att få valuta för anmälningsavgiften och jag som precis fått slut både hundmat och bajspåsar. 🙂

Men bäst av allt var att Cess nu fick titeln LP2 så nu heter hon KORAD LP2 Chappleline Fade To Black OFTDs STDd