Jag är faktiskt en aningen lycklig just nu över mitt jobb och de möjligheter som har öppnat sig. Det är inte säkert att det håller i sig. Men jag hoppas.

Kontorswestien

För några veckor sedan fick vi ett julkort mailat till Stockholmskontoret där ca 1000 personer sitter. Det kom från Väsbykontoret, som funnits i 3 år men som vi inte alls kände till. På kortet var det 9 personer och en liten westie. Hundmänniska ut i fingerspetsarna förstås gjorde ju att jag åkte dit veckan därpå med barnen på min lediga föräldradag för ett studiebesök (läs: kolla om hunden fanns på kontoret) och det föll mig väl i smaken (den var där). Jag kände en viss oro för hur en liten terriertik skulle fungera med mina kaxiga damer men det är värt ett försök så denna vecka åkte jag dit för att sitta där i ett rum och jobba. Terriertiken var snäll så det fungerade alldeles utmärkt och jag har haft häcken full och debiterat massa timmar denna vecka för att verkligen visa att jag jobbar bra på denna nya hundvänliga plats. Just för tillfället har jag ett stort dubbelkontor alldeles själv där jag boat in mig med mina tjejer. Omgivningen är, jämfört med Humlegården, fantastisk med skog runt knuten.

Stort fint rum

Gulliga tjejer tuggar ben ihop

Promenad längst E4

Skogen runt knuten

Jag har ännu inte frågat mina chefer om jag får sitta där (i längden kommer väl de behöva betala en del för det – kontoren emellan) men tre dagar har jag suttit där hittills denna vecka utan att fråga så mycket om lov, mest bara jobbat hårt.

Jag är avundsjuk på mig själv! Tänk vilken dröm att få jobba som skattejurist, som jag ju tycker är så kul, för en stor amerikansk koncern och revisionsbyrå och samtidigt kunna ha hundarna med på kontoret.

Häromdagen satt jag och funderade på om jag ville fortsätta ha den här balansen i mitt liv. Jag gillar de frågor jag jobbar med men att alltid ha dåligt samvete för hundarna resten av mitt yrkesverksamma liv är inget jag trånar efter. Nu har jag ju länge varit delvis föräldraledig och det har varit härligt både för barn och hundar. Sakta men säkert börjar man dock gå upp i tid och då börjar man fundera över hur framtiden ska se ut. Nu ljusnade den faktiskt en hel del.