Snart har Nikki varit vaken 2 timmar över sin sovtid. Jag försöker smidigt avstyra hennes fingrande på mig för det gör ont när hon kör in fingrar i hals och nyckelben, överlag är allmänt jobbigt att bli kladdad på non-stop och är obehagligt när känslan av att bli strypt kommer över en. Det gör henne förtvivlat arg och sedan dess har hon gråtit och skrikit. Hon tröstar sig emellanåt med att köra in fingrarna igen och så vissnar jag efter 10 min och lyfter bort hennes hand. Och så börjar vi om…
 
 Det är jättekul när man är hungrig, behöver jobba och känner hur kvällen slinker förbi en. Igen. Tur att mormorn välsignat sig över hundarna i alla fall så de bara är väldigt blöta och skitiga men åtminstone trötta och välstimulerade.
 
 Så här gör vi några omgångar även på natten så man verkligen tror att man ska få psykbryt. Det hjälper inte att jag klipper ner naglarna frenetiskt för det är inte längre de som stör utan hennes fingerstyrka. Jag vill att det ska vara mysigt men det är det inte längre. Jag blir ledsen för hennes skull och min. Man känner sig otillräcklig som mamma. Det är hennes sätt att snutta men själv drömmer jag att någon stryper mig. 🙁
 

Som om veckan inte varit stressig så närmar sig 1 juni med stormsteg och vi har letat boende frenetiskt. Vi sålde ju vår fina fyra med stor solig uteplats, i huvudsak av följande skäl:
– den är för liten
– den är för dyr i avgift
– det är för mycket insyn

Och efter 1 juni när amorteringskraven går in får vi betydligt mindre att köpa för. Bankerna stramar åt lånelöften hos kunderna. Så vi har känt hos lite stressade. Tyvärr har vi inte haft råd att köpa det vi vill oavsett avsaknad av amorteringskrav. Vi har övervägt att köpa ett tillfälligt boende och försöka sälja dyrare för att få loss handpenning. Men vi har hamnat i läget att vi inte vill köpa något vi inte kan tänka oss att bo i, ens tillfälligt. För skulle priserna sjunka kraftigt så är vi fast i ett boende vi inte vill ha.

Vi gick på en privat visning av ett hus i Töjnan i Sollentuna. Det hade verkligen alla rätt men vi var osäkra på om vi gillar läget.

Huset är helt fantastiskt:
– tegel (inget trä här inte)
– betong (inget trä här inte)
– det ser litet ut från gatan men har en ordentlig tomt
– totalt 280 kvm
– det har 10 rum plus kök och tvättstuga
– 3 toaletter
– bastu
– bergvärme
– pool byggd i rostfritt stål uppvärmd med bergvärme till 30 grader
– optimalt solläge
– tre öppna spisar varav en specialbyggd med sten som bara tillverkas i fabrik i Schweiz
– uteplats med tak
– stenlagda ytor
– kökskvarn
– plats för tre bilar varav en i garage
– tidigare ägare har bott i huset i 11 år och i området i 20 år (de bytte från trähus)

Vi blev kära och la acceptbud (villkorat av att budgivaren som låg 250 tkr under oss inte fick ta del av det). De hade bråttom eftersom de sålt en gång för två månader sedan men ändrade sig då före påskrift och ville inte sälja utan försöka få allt att fungera. Tyvärr förlorade de nästan 600 tkr på att vela.

Vilken intensiv start på veckan. Deklarationssäsong med allt vad det innebär och jag är expert på att fördjupa mig i komplexa frågor som gör att tiden och arvodet springer iväg och ingenting går så snabbt och smidigt som planerat. Men snart, väldigt snart, är det semester.

Jag har länge haft en känsla att Choices pigment i höger nosborre förändrats. Jag kollade upp det för några veckor sedan och fick remiss till CT-röntgen, rhinoskopi och biopsi som utfördes under 2 dagar. Och jag vägrar ju lämna in min hund så där gick det mycket tid eftersom jag valde att vara med henne tills det var hennes tur och sedan ta en långsväng med Cess för att sedan hämta upp Choice. Mycket fattigare senare och med en gnagande oro. De hittade inget särskilt på CT-röntgen och biopsin tog de där förändringen syntes. Hon är ljusrosa, varig och svullen. Vi avvaktar analysen.

Första dagen blev det sedering och Choice var trött hela kvällen. Andra dagen, sedering, narkos och uppvak från sedering. Choice var pigg och sprang som en illbatting på kvällspromenaden.

Cess och jag promenerade runt Ekeby naturreservat

Härlig natur

På spången

Trollskogen

Nu tar den här heltidsarbetande hundägande småbarnsföräldern sin yrsel och går till sängs. Jag har sovit alldeles för lite på sista tiden och det straffar sig uppenbarligen. Sista seminariet är hållet så nu ska jag bara jobba våra värst belastade veckor innan det är midsommar och därmed semester! Då åker vi till Ungern och det kommer att vara välbehövligt.

Lång kvällspromenad runt sjöarna på kvällen med icke-sovande skolös Nicole i vagnen

Vem är tröttast?!

Nu har vi sålt vår tredje lägenhet. Och det var ännu en spännande försäljning. Vi fick själva vara pro-aktiva, krävande och drivande för att få upp priset på slutet. Mäklaren favoriserade en köpare som gav honom en deal på att sälja deras lägenhet och det var uppenbart att han inte ville missa den dealen. Han var arg, upprörd och irriterad på oss för att vi tjafsade och ställde krav när det bara var 10 min kvar till signeringsmötet. Men vad gör det när vi fick 75 tkr mer efter en timmes tjafsande och strul. Mäklaren var även rädd att förlora hela affären. Men vi hade inget att förlora, bara att vinna, eftersom vi faktiskt inte behöver sälja. Vi satt med triumf på hand och spelade hårt för att vinna mark. Vi är så jäkla nöjda!
 
 Det firades med champagne förstås!