Premiärutflykt till Kista Centrum med hela familjen.

Maggan och Micke kom förbi med kladdkaka. Då blev det också bad.

Snuffan kollar på peruansk dans.

Tröjan från Micke Örekärr.

Ett par timmars sömn innan det var dags för uppstigning strax efter 5. Tävling i Olandstrakten stod på schemat och Jocke gjorde mig sällskap denna fruktansvärt kalla och blöta dag.

Vi kom med som reserver och fick veta det igår kväll.

Spåret började lite fumligt efter att ha väntat i bilen in i det längsta och domarna dök upp lite tidigt mitt i min bröstpumpning. 🙂 Släppte på en kisande Choice som gick tveksamt, åt lite gräs och fastnade med linan direkt. Snårig terräng gjorde att det bara var att gå efter och reda ut.

Jag gick länge efter och undrade om dagen var slut men uppe vid ett kalhygge där det dånade något fruktansvärt – vilket visade sig vara vinden som rev ner träd – började pinnarna komma. Sedan missade hon inte en enda. Två pinnar bort i början dock. Sötaste Choice kämpade i vädret och spåret kändes svårt, snitsligt, många vinklar och svårt terräng. Satt vid ett tillfälle gränsle över en stock och försökte komma förbi. Naturen har varit hård mot skogen här och min taskiga kondition gjorde sig påmind. Choice var noga och gick tillbaka då och då för att säkerställa. Jag sprang och sprang och trodde aldrig det skulle ta slut, men drygt 20 min senare var det över.

Vädret bjöd på regn och storm och 5 av 8 klarade spåren. Planerna såg på avstånd gröna och fina ut men vid närmare granskning…

…så har jag aldrig sett blötare.

Bara att göra det bästa av det. Choice stod och kisa och ville in i bilen igen. Men så vankades det budföring och hon drog till med en tia – och blev taggad efteråt. Platsliggningen gick bra även om tervhanen brevid kikade åt Choice, satt, kliade sig, slickade sig osv. 2 av 4 hundar nollade. Sedan var det lydnaden som skulle klaras av. Även om jag vet att det inte ska vara några problem för henne att fixa alla moment och bli uppflyttad är man alltid nervös på en spårtävling när det är så många delmoment och alla andra har gått bra. Och givetvis med all rätt. Med uppflyttningen i hamn sprang hon runt hindret på sista momentet och den nollan kostade oss uppflyttningen med 1,5 poäng på lydnadsdelen. Marginalerna är inte våra denna säsong uppenbarligen.

Poängen i sig var inget att orda om, 441,25 poäng är uppflyttning. Såhär blev resterande:

Krypet är så snett att hon knappt får betyg så vi har lite att jobba på där.

Blöt, kall och jävlig dag men så nöjd med min prinsessa som gör det hon blivit lärd att göra.

Choice vill sitta i Jockes knä

Låg under täcket och huttrade i 3 timmar när jag kom hem. Tänkte på min kusin som sprang Marathon denna hemska dag. Rekordkall junidag, kallare än på julafton. Strongt till alla som genomförde loppet!

Klädde mig varmt och torrt och tog en långsväng med hundarna. Då var det ganska mysigt att gå. 🙂

Trötta tjejer

Livad föreställning.

Bästa morgonmyset

Äntligen en kväll ute. Medan Hebbe tog Snuffan gjorde jag mig klar för att åka till jobbets Vårfest på Stockholm Water Front (tredje gången där). Chenin och Choice var lätt hysteriska – speciellt den förstnämnda – när de märkte att jag gjorde mig i ordning och Snuffan skrek galet. Våga inte lämna oss i detta dårhus! Men nu var det min tur att få egen tid.

Så härligt och kul att träffa kollegorna igen. Babben Larsson och E-type gästade Vårfesten.

Jag åkte dit efter middagen. Några glas vin och några timmar senare var jag hemma igen.

Hebbe hade nattat Snuffan i egen säng för första gången.

Bäst när hon sover…

Rund om kinderna 🙂

Sanna och Meja mötte upp oss för promenad. Rejäl åska fick oss att skynda hem, undan regnet, och ta en fika hos oss.

Sedan var det en extremt gnällig kväll. Föräldrarna kom förbi och mamma följde med på kvällspromenad. Vid 22 tröttnade jag på gnället och kvävde med mjölkersättning. Jag gav efter för hennes hunger när jag kände mig otillräcklig. Hon spydde upp en massa men somnade åtminstone snabbt mätt och belåten.