Lyckades storbråka med Hebbe också så det kändes som en otroligt bra avslutning på 2011 och början på 2012. Jag tog en sväng i Ursvik med hundarna på nyårsnatten för att få lite tänketid.

Promenad med Michaela i Ulriksdal på förmiddagen.

Morgonpromenad runt Råsta. Sedan färd till Brottby där det blev spår utanför Kim och Annicas hus. Chenin fick ett sick-sack spår på 300 m. Det gick sådär. Spåret innehöll en hare och det blev brännsår genom vantarna. Choice fick ett på knappt 500 m som gick taggat och fint fram till stigen där en grupp med människor, hästar och hundar gått längs med. Vad svårt det ska vara med störningar… Hon fäste igen men gick över slutet.

Tacomiddag hos Kim och Annica med Yvonne, god efterrätt och spel. Sedan lång väntan på jobbigt tolvslag framför brasan.

På torsdagkvällen träffade jag Michaela, Anna och Cicci för en liten gymnasie-reunion över mat på Gusto. Väldigt trevligt att träffa tjejerna igen. Michaela och Cicci följde sedan med hem och kollade på lägenheten och sedan blev det promenad i Bergshamra.

På fredagen blev det tidig uppstigning för besök hos barnmorskan. Järnvärdena är tyvärr sämre än någonsin. Konstigt när jag mår så bra och har blivit av med huvudvärken. 🙁 I övrigt ser allt bra ut i alla fall. Senaste veckorna sparkar det hårt precis hela tiden. Jag ser hur magen buktar hela tiden. Tydligen ligger hon väldigt långt fram.

Efteråt for jag till Kista för att lägga spår till tjejerna. Tråkigt att göra det själv. Chenin gick superbra utan konstigheter 350 m. Sedan lite godislet innan vi hade en diskussion om hur man inte vrålar i bilen och försöker kasta sig fram när det är Choices tur.

Choice gick taggat och bra 560 m men missade pinnar och kom av sig när hon såg två rådjur i spåret. Jag selade av och la henne och fick till slut framdrag som ingenting hade hänt.

Jag tappade mobilen i spåret och fick åka hem för att få hjälp. Micke och Aspen hälsade på och kollade på lägenheten. Hebbe satte sedan igång find my iphone och det gick smidigt att få rätt på deb. Sedan blev det shopping i Kista. Ordnade mitt klockbatteri, använde mitt presentkort på Glitter och köpte tre par byxor, en tröja och en klänning. Lunchintag och fika med hundarna i packat Kista centrum.

Promenad, besök av Kena och sedan sömn.

Tre dagar på jobbet i sällskap av hundflickorna. Världens finaste sover bort hela dagarna i väntan på mer spännande. På tisdagen var de helt slut efter allt julfirande och tittade med trötta röda ögon. Igår var de lite piggare och då fick vi sällskap av Michaela på lunchen. Chenin som bott med oss i Uppsala var såklart hysteriskt glad och snodde vantar från Michaela. Choice förstod inte riktigt uppståndelsen men anade att Michaela var en resurs och tryckte sig tätt emot. Efter god lunch, mild promenad i Humblegården och mycket prat var det back-to-business.

På kvällen tog jag mig i kragen och begav mig ut i regnet med träningssakerna så vi skulle få något vettigt gjort. Jag är så fruktansvärt trött på kvällarna och känner mig sänkt, lat och seg men tävling väntar så nu får det vara slutslarvat med tid.

Lydnaden gick lite blandat. Choice jobbade städat och fint men på vissa moment hade jag hellre haft henne överladdad. Jag började med att kedja från början och belöna inkallningen. Sedan blev det rutan och apportering. Chenin fick köra ett pass emellan med lite slalom, back, tandvisning, rutan, apportering med fokus på fasthållning vid sidan. Sedan petade jag i detaljer med Choice. Jag ställde om rutan och skickade. När hon visste var targeten var skickade jag på långt håll. Det kändes ändå lite svajigt. Vi fokuserade på stadga i stoppet i rutan och poletten föll ner. Så blev det pet i läggandet för att få till snabbheten. Lite stegförflyttningsträning. Och mycket fjärr. Jag kommer aldrig få ett läggande bakåt från stå…men vi kämpar på. Lite dubbelträning med hundarna för att träna stopp.

På hemvägen försökte en gubbe förgylla min tillvaro med sin ilskna bostonterrier. Choice flirtar ju med allt smått så hon fick nosa lite på den. Chenin höll jag undan. Bostonterriern som blockerade hela promenadvägen fräste surt mot Choice. Jag höll in mina och försökte visa att jag ville förbi. Gubben pratade om att hans hund kunde vara lite grinig när hon löpte. Jag sa att mina inte gillade tikar alls och försökte hitta ett kryphål men terriern stod i sitt flexikoppel och hade stort spannrum. Emellan hennes utfall mot oss sa jag vänligt ”nu får du flytta på dig så vi kommer fram” till tiken. Gubben gjorde ingen ansats så jag tog in mina och gick en lång omväg över gräsplanen för att komma förbi med bestämda steg (såklart lite småirriterad).

Gubben, som nu blivit sur av någon okänd anledning: ”Vet du inte att man inte får vara med hundarna på grusplan?”
Jag: ”Jaha, jag såg ingen förbudsskylt”
Gubben, som gestikulerar med fingret mot huvudet: ”Det fattar väl alla även om det inte sitter någon skylt…”
och fortsätter: ”planen är ju till för barnen”
Jag: ”Det var inga barn där och jag flyttar mig ju om det kommer någon”
Gubben: ”Ja, men hundarna kissar ju och bajsar på planen”
Jag: ”Nej, mina är rastade innan och jag låter dem aldrig rasta sig inne på planen”
Gubben: ”Du får i alla fall vara nån annanstans”
Jag: ”Vardå?”
Gubben: ”Det bryr jag mig inte, men inte här!”
Jag: ”Sköt ditt liv så sköter jag mitt”
Gubben: ”Jag bor faktiskt här” (som om inte jag gör det…)

Konstigt, han var nämligen inte arg förrän han märkte att hundarna inte skulle få hälsa. Han hade sett oss träna på grusplanen innan och sa ingenting om det då. Hundägare är verkligen värsta sortens människor…