På julafton pratar folk mer med varandra när man möts ute. Stockholm blir lite mindre anonymt.

Julbord, hundpromenader, glögg, fika och Kalle är nu avklarat tillsammans med familjen, Gudrun, Micke, Maggan och Leyla.

Äta äpplen ute när inte julbordet är tillräckligt.

Dagen före doppardagen innebar besök hos föräldrarna och lek med brorsbarnen, inköp av sista klapparna i Kista, besök på Willys, besiktning av bilen, promenader, inslagning och sedan förfirande hos svärfamiljen med presentöppning, tecknad film och mitt-i-natten-mat.

Hundarna fick pipleksaker, som någon sorts favorit i repris när Chenin för några år sedan fick en pipis och orsakade rödvinsspill och nytt möbelköp. För Chenin var detta givetvis kärlek och för oss julstämningsdödande. Det är svårt att fånga kärleken på bild men en Doc-blick fick jag.

Annorlunda julmat hos Grunnelind, tro mig.

Olycka i hemmet när pipis ”råkade” fastna under stolen. Julstämningen kunde infinna sig igen för några minuter.

Det blev ingen måndagsträning denna vecka. Istället blev det varsitt pass lydnadsträning för vardera hund utanför hemmet medan kläder tvättades flitigt, efter att först ha inhandlat julmat. Tisdag- och onsdagkväll ägnades tills törsta delen åt att inhandla fler par skidor och promenera. Jag råkar nu ha 3 par skidor, 5 par pjäxor och 2 par stavar.

Mässan var roligare än någonsin. Visserligen stressigt att ha ansvaret för montern med allt vad det innebär men samtidigt väldigt skönt att kunna göra som man själv vill med folk och hundar. Särskilt bra trivdes jag när båda mina svarta tjejer var med hela helgen, dvs inget dåligt samvete för att en var hemma. Extra krydda att Hebbe, Marc, Patrik, Veronica, Åsa och Leyla var med och stod i Hemfoders monter. Jag sprang mellan montrarna och bara stormtrivdes med jobben, pratade med aussieintresserade i aussiemontern – både nyfikna, valpspekulanter och aussieägare – och sedan med hundägare i allmänhet i Hemfoders monter samt med en hel del foderleverantörer. I aussiemontern stod Anna med Doc, Sanna med Misty, Linda med Modja, Lisa med Loi, Sofie med Milo och jag. Alla människor och hundar uppförde sig bra men det var tätt med folk så det blev mycket för oss alla, man pratade sig torr i munnen och hundarna fick ingen vila. I vanlig ordning hann jag inte se något annat än mängder av besökare. Några turer i försäljningsmontrar blev det men jag fick inte köpt allt jag hade tänkt mig och hoppats på.