Man inser att mänskligheten är slut när man kollar på The Cove… 🙁 Jag är återigen glad att jag inte stödjer djurindustrin.

Måndagkväll innebar lydnadsträning på klubben. Stress till dagis, utökad promenad och sedan snabbträning med Choice och Doc eftersom Anna var på styrelsemöte. Doc vände sig inte ens om efter Anna utan tittade på oss med minen ”Jag trivs lika bra med er! (läs: Choice)”. Choice var taggad och verkade inte berörd av all lera – det är tydligen bara jag som avskyr slasket. Vi körde lite petningar i fotgåendet, läggande, hopp, inkallning med läggande och kryp. Doc fick också träna lite fotgående och ingångar. Först förstod han ingenting, sedan klickade det och han blev vanliga bus-Doc. Efter lite bus mellan kärleksparet tackade vi för lånet av Doc och fortsatte till Kista centrum. Middag med hela familjen och inköp av kofta och vinterskor.

Utslagen i hörnsoffan med en svart rumpa på varje sida som innehas av utslagna välstimulerade underbara tjejer. Hussen sitter några meter bort och söndagskvällen är fulländad. Dagen har spenderats först med Jocke i skogen vid Killingetorp där i stort sett allt gick fel för Jocke, han tog fel val när det gäller aktiviteter, bil, skor, nycklar m m. Allt fick till följd att vi var tvungna att springa hem till honom från skogen för att hämta hans bil och Annas startkablar och sedan ta oss tillbaka till bilen (och Chenin). Det kändes som en galet lång väg men visade sig vid en senare mätning vara 4,5 km – med andra ord en helt lagom tur! Innan springningen blev det dock spår. Choices spårkondition ska nu upp ordentligt så jag la ett långt spår idag med fyra apporter som fick ligga till sig medan jag la Chenins spår, promenerade lite och gick Chenins spår. Korvspår blev det för Chenin idag och det innebar förstås noggrant spårande från hennes sida. Alla apporter inlämnade. Chenin har världens finaste markeringar. Så fort hon hittar något dyker hon in mot mig, lycklig som få. Hon är verkligen min clown. För övrigt mår hon betydligt bättre än på länge.

Choices tur var det sedan och hon har så metodiskt fin stil när hon spårar, i snabb trav stretar hon på utan tempoväxling och ger sig aldrig. Hon hamnar fel då och då men löser allting själv. Hon gick över en vinkel och jag gick efter över vinkeln för att se vad som händer, då vänder hon fint förbi mig och tillbaka i vinkeln. Det är verkligen himla kul att hon är så stabil och säker. Riktigt fin spårnäsa har den där lilla strumpan. Domarna som gav henne 7 på fält skulle se henne i skogen. Jag kan tänka mig att om det blir något som strular för oss så är det motivation och markering av spårpinnar (för övrigt Chenins styrkor). Som det är nu matar hon bara på i samma tempo och då räcker ju huvudet länge, så uthållighet har hon, men skulle det bli riktigt jävligt och motigt vet jag inte om hon skulle dra på hårdhandskarna och anta utmaningen som Chenin mer än gärna gör. Som exempel kan nämnas att Choice hoppade ut ur bilen rakt på mig häromdagen och orsakade blåmärken för att det var lerigt utanför bilen. Samtidigt ger hon sig ju inte i vallhagen. När det gäller hennes markeringar är de just nu under all kritik. Hon missar väldigt sällan en apport eftersom hennes fina näsa stannar upp bara om jag dröjt kvar på ett ställe lite längre än brukligt, men hon tar pinnen och fortsätter spåra alternativt tar upp den, alternativt står bara vid den, alternativt lägger sig, alternativt går mot mig och släpper på vägen… Hur vore det att komma till mig och visa upp den? Vi behöver träna mycket på det här märker jag. Har vi nu lyckats få 10 på apporteringen ska väl detta också gå. I och för sig är det ju hundar som inte har galet pinnintresse (läs Chenins motsats) som får 10 på apporten.

Efter aktiv utedag i lera och löv blev det (efter dusch) tur till Barkarby för shopping på Net-on-Net, XL Djur (blev klart tjejernas favorit) och IKEA. Choice var så trött att hon surade galet mycket på Doc när i träffade Anna. En mindre trevlig grand danois kan också ha påverkat hennes hundhat idag. Matten klarade inte av att hålla hunden så jag fick hoppa in och hålla i så Choice hann undan.

Efter hård fredagspub på jobbet där skatts barskåp tömdes blev det sen middag på Vapiano innan Mattias gjorde mig sällskap på vägen hem med hundarna från föräldrarna. Imorse ville jag inte gå upp alls när Anna ringde och väckte mig, men det var bara att ta sig i kragen. Tillsammans med Anna och i karavan med Sofie, Malin och Maria mötte vi upp Lisa och Hanna på Värmdö för lite spår. Lite spår kan man verkligen säga för många hundar skulle ha och marken räckte inte riktigt till. 11 hundar skulle spåra i olika längd och former. Maria, som är relativt ny inom bruksspår, la ett spår till Choice efter många instruktioner från mig som innehöll väldigt mycket längd, längd mellan snitslar, längd mellan vinklar, längd mellan pinnar, längd mellan fotsteg osv. Maria räknade fotsteg efter bästa förmåga och fick till ett spännande spår som gick uppför. Tekniskt var det rätt svårt med vinklar på spännande ställen så Choice fick slita lite. Jag ropade tillbaka henne på ett ställe där jag såg att hon ville åt ett annat håll än snitslarna var men märkte sedan att hon i motvinden försökte gena till andra spårbenet efter en spetsig vinkel. Jag förebrådde mig själv för att lägga mig i men tänkte sedan att hon måste klara sånt också. När hon gick fel på ett annat ställe bestämde jag mig för att det bara var att följa med och se var det bär. Maria och jag märkte då att hon gick helt rätt, de snitslar vi sett var inte våra utan trädmarkeringar. 🙂 (Alla apporter markerade och nöjd matte. Kul med ny spårläggare och ny skog!

Chenin fick ett godisspår som jag själv la. Hon gick både framspåret och bakspåret. Det första lite väl snabbt och många gottar missade, förmodligen så taggad över alla kompisar och ny skog. Min söta knäppis!

Choice fick lite minimal lydnadsträning innan det var dags att överge träningskompisarna för denna gång (Tack alla!). Anna släppte av mig i Nacka Forum där jag väntade trekvart på Hebbe som försökte hitta dit. Väl upphämtade landade vi på kalas hos min moster i några timmar med resten av släkten. Jag lyckades lova mitt kusinbarn att få min gamla Iphone förra helgen så idag var det upp till bevis. Vilken lycka för en 8-åring att få en Iphone2! Det kommer bli hans underhållning ett tag framöver.

Mitt i kalaset fick Hebbe och jag rusa iväg för fin middag och stand-up på restaurant Gotland.

Kvällen avslutades i soffan med bror och respektive till filmen Prince of Persia. Vilken härlig äventyrsfilm – jag gillade den mycket! Jag lyckades till och med hålla mig vaken hela filmen. 🙂