Fick en bild för ett tag sedan på Chenins blåa son, världens finaste Loke!
Igår, en sväng till klubben för lite lydnadsträning tillsammans med Anna och Jakob. För Choice blev det fokus på koncentration, hämtaövningar, fotposition och sitt/ligg-kvar. För Chenin blev det först kort kort fotgående inför filmkameran, fjärr, back och sitt/ligg-kvar. En gemensam platsliggning på slutet. Efter träningen åkte Anna och jag till Råsta och sprang lite. Doc var med och härja förstås, eller rätt lugn var han.
Idag blev det skogsträning i Kista med Anna och grabbarna. Choice fick först ett spår som jag lagt och som gick mycket bra även om hon är lite för energisk vilket ger lite spring ibland. Sedan fick hon direkt ett spår som Anna lagt och det gick hon lite sämre på, verkade lätt disträ (trött?). Hon fick även busa med spårpinnar och hämta dem i gräset. Chenin fick ett långt godisspår som Anna lagt. Vi gick det själva och det gick verkligen kanon de två första pinnarna fram till slutet, sen var det nos upp och vittra vilt. Med tanke på hur bra det gått kändes det som ett rejält nederlag. Jag blev så besviken att luften bara gick ur mig. Rasande på Chenin, kände mig opedagogisk och blev istället ledsen. Trots allt är det bara jag som vet att vi inte hittade slutet, hon är lyckligt ovetande, ändå ska jag lyckas förstöra dagen för henne också. Chenin med järnpsyket brydde sig förstås inte nämnvärt över min besvikelse. Choice fick sedan köra lite uppletande men det gick sådär. Hon taggade ut men nästan längst ut i korridoren bakom en gran letande hon inte tillräckligt länge för att hitta leksaken. Jag tror det kan berott på att hon inte såg mig. Hursomhelst är jag nöjd ändå. Efter några skick så fick hon till slut fyra bra skick när hon hämtade bakom den där granen på olika sidor. På hemvägen besökte vi Annica och hennes nytillskott Hyzz Love Me Do. Jag ville ta med honom hem, i alla fall tills han blir större och jobbigare, men Annica vägrade släppa taget. Choice fick komma in och hälsa på honom men hon såg ju groteskt stor ut jämfört med den lilla råttan.
Film har det varit annars i dagarna två. Den första med Issen och Mattias somnade jag på och minns inte mycket av och den andra med Frida var Australia, bra men lite klassisk emellanåt.
Choice har roat sig med att tugga sönder en tuggknut i smådelar och tillsammans med Chenin spritt ut den över hela lägenheten… Två väggar på hunddagiset har också gått åt. 😉
Chenin har numera tillräckliga antikroppar mot rabies. Tjoho vad skönt!
Igår blev det en sväng till Gustur. Vi tog först en promenad allihop. Chenin och Choice verkar tycka om Gustur. Choice känner igen honom i hagen. Igår stod han i foderhagen när vi kom och det märkte Choice direkt. Chenin har ju ändå ett behov att kontrollera Gustur och när det var godisutdelning, då får Choice sitta hur nära som helst men Gustur gav hon en ond blick till. Fast min onda blick mot henne innebär förhoppningsvis att det var sista gången hon tittade så på Gustur. Skott-träning fick hundarna också, i form av skjutbanan alldeles intill. Det känns mycket bra att få den träningen naturligt med Choice, särskilt när hon är på en sådan rolig plats som stallet. Jaga hönsen i vanlig ordning genom staketet och försöka valla de tröga kalvarna. Fåren såg vi inte till alls. Jag ska börja rida ut korta skrittrundor på 20-25 min så Choice kan vänja sig vid att följa med.
Imorse åkte vi till Arninge för sjukgymnastgenomgång och simning. Chenins temperaturskillnad på benen var mycket bättre än tidigare. Det skiljde 0,6 grader på utsidorna av benen och 2 grader på insidorna av benen. Hon reagerar på mjukdelarna i lår och vad, så nu ska Novaphonen fokuseras på de partierna. Däremot reagerar hon inte vid böjning och sträckning. Hon är fortfarande halt, särskilt påtagligt vid trav. Simning i tre omgångar 3,5 min, 5 min och 4 min.
Nu jobba hemifrån…
Så var ännu en helg till ända. Vi har mycket på jobbet så jag borde jobba över men samtidigt så får vi inte göra någon övertid, vilket är lite skönt också. I lördags åkte jag med Anna och Doc till Ingrid i Bro. Där mötte vi upp Lisa, Loi, Malin, Moa, Tjabo, Linda, Wilma och Lizzy. Även Tina, Inger och Anders dök upp med sina hundar. Vi lyckas alltid bli så många, 20 aussies totalt denna gång. Chenin och Choice fick vara sällskapshundar idag, men eftersom Chenin tog det uppdraget på lite väl stort allvar (i alla fall när någon vallade) så tillbringade hon mycket tid i Annas välplacerade bil i skuggan. Choice vallade en långsida på hagen och försökte emellanåt krypa in både i hagen och fållan. Hon tyckte att hon kunde bättre.
På kvällen lämnades hundarna hos föräldrarna och Hebbe och jag for till Söder för att ansluta till Ingrids överraskningsfest. Ingrid fyllde 60 år och visste inget om att flera av hennes vänner väntade på henne i Fräcka halvpannans källarvåning. Personalen mumlade om dubbelbokning och forslade ner henne till källaren där vi brast ut i sång. Fördrinkar i väntan på Ingrid samt ölprovning till förrätten utan mat på hela dagen gjorde mig lättpåverkad såklart. Trevligt var det i alla fall att träffa Ingrids familj och vänner som hon pratat så mycket om, barnen, barnbarnen, bonden Rune, redaktören osv. Jag kunde förstås inte hålla mig från att hålla tal, blir man utmanad av den förstfödde sonen så måste man ju lägga ribban för modet. Kanske t o m enklare för mig som inte kände någon egentligen. Hebbe ville nog sjunka genom bordet. Som om det inte var tillräckligt pladdrade jag nog för mycket. Strax efter 21 for vi vidare till Giese som hade inflyttningsfest. Eurovision var ju prio såklart. Jag är väldigt nöjd med resultatet. Norge etta (och det är ju halvsvenskt), Island tvåa (Nordiskt = svenskt) och Azerbadjan trea (Arash = svensk). Min uppfattning var alltså att Sverige vann 🙂 Utöver det fanns det väldigt mycket bra, inkl Marlena, men Rumänien med Balkan girls var en favorit. Så fort finalen var över sköljde tröttheten över mig. Jag åkte till föräldrarna och sov över där av praktiska skäl när både bil och hundar fanns där. Hebbe åkte till Weissen och kom enligt egen utsago hem på morgonen. Hur orkar han?! Ungefär samtidigt ringde min klocka, Jocke kom och i gemensam mak åkte vi med hundarna på valputställning i Täby. Varmt väder, snälla hundar och trevligt sällskap. Vad mer kan man begära? Utställningen gick som väntat, Choice fick hp och blev därmed bästa tikvalp, eftersom hon var själv. Sedan blev hon BIM-valp mot en 9 mån Easy-hund med en hel del mer päls och mer vältränad i ringen än Choice. I övrigt uppförde sig Choice väl. Domaren fick kolla tänderna, Choice varken drar sig undan eller utdelar pussar – hon är bara stabil. Hon sprang bättre än vad jag någonsin fått Chenin att göra, även om hon hängde lite i byxbenen emellanåt och hoppade mot armen. Jag hörde att folk skrattade utanför och domarens enda negativa kommentar i kritiken var ”rör sig bra när hon vill” men jag tyckte hon skötte sig väldigt bra. Travade lugnt och var glad, helt utan tidigare ringträning och första gången i knasigt koppel. I övrigt var kritiken lika välskriven som alltid på inofficiella – allt är bra, vinklar, huvud, uttryck, bett osv. Lite trist ändå, samtidigt som man hellre vill att en raskunnig yppar sig förstås. Jocke och jag sov lite till i solen. Såg en väldigt söt berner sennenvalp men som till skillnad från hur de såg ut förr såg ut som en anabolavalp a la s:t bernhard. Jag som en gång i tiden tyckte den rasen var så fin. Nu har det blivit ännu en sån ras som lever max 7 år… Jag träffade också faraohundsJenny, väldigt trevlig gammal (dock bara 2 år men under en intensiv helgkurs) bekantskap.
Jocke och jag avslutade besöket nere vid stranden. Det fanns en brygga som jag kunde gå längst och tvinga ut stackars Chenin i vattnet. Hon simmade bra (billigt också). Det blev 8 omgångar men totalt sett väldigt korta rundor, dock utan flytväst. Jag somnade sedan på föräldrarnas altan en timma innan Hebbe, hans mamma, Micke, Sanna och en förvirrad väldigt försenad mormor dök upp. Tillsammans åt vi god mat innan Hebbe och jag mötte upp Palme och Veronika i stan för att se Änglar och Demoner på bio. Filmen var underhållande = jag var inte ens nära att somna 🙂 däremot var den väldigt förutsägande, eller så är det jag som analyserar för mycket och njuter för lite. Till saken hör dock att jag läst da vinci-koden och digital fortress men inte änglar och demoner, ändå var handlingen i filmen och slutet givet.
Igår blev det en snabb sväng till klubben efter jobbet för att sedan hinna se DIF-AIK som resulterade i fina 0-1. Heja Gnaget! Chenin fick börja träningen med lite back, fotgående, fjärr, apporteringsingång platsliggning, två stycken – först ett knorr sedan komma på sig själv och bli alldeles alldeles tyst. Om det första knorret fortsätter får jag ta tag i det då. Nu accepterar jag inget pip, då missar man att få göra platsliggningen. Choice fick sedan träna ingångar, fotgående, kontakt, kontakt i fotposition, sitt kvar, ligg kvar, apportering och störningsträning i form av en skrikande Chenin. Båda hundarna var med på gemensam platsliggning med hela gänget, inkl retrievergänget. Båda hundarna låg still, jag stod kvar och belönade var 20 sek. Lite snabb-prat med de andra gjorde att Chenin la sig ner tyst (!). Ibland förvånas man… Hundarna blev lämnade hos föräldrarna medan vi såg matchen.
Halvsjuk åkte jag till Gustur i tisdags kväll. Ingen feber men lätt förkyld. Jag kunde inte låta bli att rida ändå. Det blev lilla ridstigen och Gustur var taggad hela hemvägen.
Igår hade jag ett riktigt bra träningspass med hundarna. Vi körde på gården en i taget. Choice fick träna kamp (vi provade bitstocken och det var kul), metallapportering, träapporterung, fot, ingångar, platsliggning, sitt-stanna och target. Mest kul var det med metallen för att det var första gången och hon tog den direkt och targeten för att jag hade tålamod att shejpa in och för att det gick så snabbt att få henne att förstå.
Chenin var underbar att träna, knäpptyst och inte galet taggad som på klubben. Vi körde metallen, platsliggning, fjärren, back och target. Vi provade också en ny konst där hon ska ha båda tassarna på mitt hukande knä. Övningen ska tydligen vara bra för Chenins uppträning av muskler i bakdelen. Platsliggningen gick skitbra. Jag bestämde mig för 45 sek innan belöning. Svårt det ska vara att slå blickstilla. Jag får verkligen inte ens ändra blicken för det är en hjälp som gör henne tyst längre och det är slut med sådant. Efter 40 sek gnällde hon men jag var nöjd med min egen prestation i vart fall. Jag misstänkte det komma men gjorde inget åt det (duktig jag för en gångs skull…). När hon gnällde tog jag bort godisen (extern belöning) och sa att då blir det ingen platsliggning med glimten i ögat. Precis som jag hoppades tiggde Chenin platsliggning. Efter det låg hon tyst i 45 sek och därefter en till tyst på 55 sek.
Kul med bra effektiv träning som kombineras med ensamhetsträning med husse (sjuk husse är som att vara själv). Efter träningen tog jag en liten promenad med båda flickorna och därefter Novaphonebehandling av Chenin, som varje dag.