Nyaste nytt på Solna-fronten är att tjejerna och jag igår åkte med Annica och Mido-kelpie till Ålsten och badade. Eller vi tre badade medan badkrukorna Annica och Mido stod kvar på stranden, sådan matte sådan hund! 😛 All min pedagogiska klickerträning (inspirerad av den bok jag lånat av Annica) var som borta när Chenin hade åsikter om att Mido skulle åka i vår, nej min, bil. Bättre förberedd och pedagogisk nästa gång helt enkelt. Härligt att bada, hemskt att komma upp. Choice busig in i märgen och Chenin gapandes på henne. Kaotiskt och lerigt när man helst av allt vill släppa hundarna lösa på ängarna så de kunde jaga varandra och torka.

Jocke mötte upp oss vid lunch och vi hittade en cafeteria med mindre god lax- och spenatpaj. Chenin fick sedan åka med Jocke hem medan Choice och jag, med hugg i hjärtat stod kvar och såg dem gå. Chenin såg lite ledsen ut men i själva verket ska de åka till Ålsten och bada och bila runt, mycket trevligare än att shoppa present till bror och respektive i Gallerian och sedan gå tillbaka till kontoret, om Choice och jag gjorde.

Nu ska vi snart bege oss för att möta upp Frida på Lötsjöängarna. Vi ska ha mysig middag och Jocke och Chenin gör oss nog sällskap. Åter igen är jag imponerad över hur lugna hundarna är på jobbet. Bara sover, helst upp och ner med någon liten hälsning emellanåt.

Efter morgonpromenad berikad med utskällning av en kärring (rent ut sagt) för att hundarna gick på gatan, lämnade vi svalt hus i Nagykörös för varm lägenhet i Budapest. Nora hade beordrat oss visit i hennes hus, dvs på andra sidan Budapest. Men vi gör ingen besviken. Choice lekte med Pompom, ett stycke muditik, medan Chenin tittade surt även på Marcus. Hon tycker bara inte om honom längre. En kastrerad Marcus duger inte, trots höglöp. Hon har ungefär samma förhållande till Mackan som till Dalton. Hon är helt enkelt väldigt osäker på var hon har dem och gillar dem därför bara inte, trots att hon känner dem väl. Vi bjöds på svalkande vatten i de betungande 35 graderna. I Budapest gör varje grad skillnad pga smogen. På tillbakavägen stannade vi till hos veterinären, på rekommendation från Nora. Hon såg till att jag avmaskade hundarna och skrev in det i passen. Hon verkade inte vilja ha betalt alls men tog sedan 200 forint (ca 8 kr) för burkmaten som hundarna kalasat på. Dagen innan hade Nora varit där och fått Pompoms pass ifyllt och Marcus undersökt för 0 kr. Det är lite annorlunda jämfört med Sverige. Vi stannade sedan vid Nyugati för att besöka ett av Europas största köpcenter, West End. Hundar var dock inte välkomna så jag satt utanför och läste bok med hundarna medan Hebbe spenderade en timme där inne. I den lägenhet vi lånat är det inte direkt en hundmänniska som bor. Han sa att det var ok med hundarna men ville inte att de skulle göra behoven inne. Jag förklarade hur det fungerar med innehundar och berättade att Choice inte har kissat inne sedan hon var 4,5 månad. Tro på sjutton att Choice glider in och kissar på den finaste mattan! Chockartad jag konstaterar att hon förmodligen inte har hunnit kissa sedan vi var hos Nora. Min kompis, som äger lägenheten, är på andra sidan Atlanten som tur är och kiss är ju sterilt. Värst av allt är dock att höglöps-Chenin har mani på att kissa över Choice. Hon missar inte en gång. Inte heller denna gång. Vuxna hund! Jag skrek till när hon höll på att sätta sig och det var som att hon tänkte ”hoppsan” och gled därifrån. Chenin är inte alltid helt med i huvudet när hon höglöper. Blicken är väldigt frånvarande emellanåt, hon är i en helt annan värld. Dessutom är det svårt att få ner maten för tillfället även om hon klämmer i sig. Jag fick en känsla av att hon var lite frånvarande när hon försökte markera inomhus. Senare på kvällen blev hundarna kvar medan Hebbe och jag mötte upp Nora och Noemi på Morrisson 2. Det var ett himla häftigt ställe. Unikt i sitt slag. Klubben låg i en fastighet och det fanns tillgång till stora delar. Man kunde gå flera våningar upp och det fanns massa gångar och små utrymmen. Dessutom fanns det en innergård där det låg en bar m m. Karaoken var förpassad till ett rum längst ner och längst in. Vi sjöng väldigt väldigt mycket. Det var riktigt trevligt.

På torsdageftermiddag åkte vi iväg till lyxbadet Gellert för att lapa sol och hoppa i vågmaskinen. Sammanfattningsvis några härliga timmar där jag ännu en gång, och inte första, bara njöt av vår semester. När det är så varmt i luften kan till och med en badkruka som jag, som alltid tycker det är lite för kallt för att bada, ligga i vattnet i flera timmar. Jag skrattade i vågorna värre än ett barn. Väl hemma tog vi en promenad med hundarna till en närbelägen restaurant. Jag tog en laxpasta och middagen var under all kritik, dyr och inte speciellt god. Vi gästades också av getingar vilket gjorde min njutning mindre och en hel del passerande hundar som Chenin ropade efter. Förra året har jag för mig att maten var ganska god där men inte i år således. Vi tog sedan en sväng till Tesco för att inhandla det sista allra mest nödvändiga; vatten, paprikakrydda, vin m m. På kvällen var det varmt så in i, svårt att sova. Det gäller att duscha både hundar och oss kallt. Man kan ju fundera på hur hundar i Ungern klarar sig? Vi sov med dörren till farstun öppen eftersom det var svalare där. Våra bekanta äger hela fastigheten och övriga tre lägenheter är för tillfället tomma så det gick lika bra.

På fredagmorgon bar det iväg mot Slovenien. När vi kommit över till Buda-sidan i köer passerar vi en Citadella-skylt. Vi får ett infall och åker upp till Citadellan. Vi parkerar olagligt, tar med hundarna ut och njuter av utsikten. Uppe på bergets topp är det väldigt varmt. Trots några få minuters visit lägger sig hundarna i skuggan. Hundarna var inget fan av Citadellan. En timme senare hamnade vi i Siofok, Balaton, och det var hundarnas drömplats. Vi hoppade alla i det turkosa vattnet. Sanden var så mjuk att den försvann under fötterna på en. Man är inte riktigt van vid det, första gången kändes det som kvicksand så jag skrek till. Vattnet var väldigt varmt, precis lagom så att man inte tvekar att doppa sig direkt. Sedan låg vi där i länge innan vi åkte vidare för mat på hederliga McDonalds (fantasin skenar…).

Efter diverse stopp och sång, skratt, lekar och filmning av en övertrött Camilla till chaufför i bilen, hamnade vi i Ljubljana, Sloveniens huvudstad. Våra förväntningar var väldigt låga, vi ville egentligen mest passera obemärkta. Vad förvånade vi blev när det visade sig vara riktigt trevligt. Vi tog in på ett mysigt hotell nära stadens park. Stadens park som för övrigt består mest av lösspringande hundar. Det är galet vad folk låter sina hundar löpa amok här. Det går enbart bra eftersom Chenin vill sätta på alla hanar som kommer susandes. Vi åt middag nere i hotellets restaurant. Tjejerna är gulliga utom när Chenin får syn på lämplig hanhundskandidat. En av gästerna hade två malteshanar som sprang runt vind för våg i hela uteserveringen lösa. Det tog väl gossarna maximalt två sekunder att hitta oss. Chenin bestämde sig för att den 5 år gamla hanen var hennes favorit och gjorde allt för att att han skulle nå upp, förjäves. Choice fann den andra, knappt 1 år gamla, för bus. Varsin kavaljer, kan det bli enklare? Stök och bök innan ägarna äntligen tog malteserna under armen och gick vidare, för koppel hade de aldrig hört talas om verkade det. Jag åt en jättegod tonfisksallad och Hebbe en rumpstek utan tillbehör (pga missförstånd och sedan var köket stängt). Vi pratade webb och aussieklubben i synnerhet innan vi myggätna gick upp. I Ungern har man sedan 10 år tillbaka ungefär sprayat mot mygg i hela landet så vi brukar inte känna av dessa. I år var man bestämt att det inte ska göras (pga något med grodorna) så vi har fler myggbett än någonsin. Så fort solen gått ner på kvällen är det bara att förpassa sig in.

Nu är det lördagmorgon, med blixt och dunder, och vi åker vidare till Venedig, men först stannar vi till i Triest för lunch och kanske lite bad. Det borde vara Chenins sista höglöpsdag och det innebär att hon ikväll kommer vara grinig på andra hundar.  Vi valde rätt dag för Ljubljana helt enkelt och vi håller tummarna för att resten av resan avlöper utan incidenter. Hanhundarna kommer nog inte fatta bättre.

Vi är rätt klara med shopping nu. Jag har köpt sex par skor, ett tiotal linnen, en skjorta, en kjol, två par träningsbyxor, ett par jeans, ett par shorts, bikini, två klänningar, två paraplyer, strumpor, strumpbyxor och underkläder, toalettartiklar och 15 flaskor alkohol. Det blir spännande att se vår packning i bilen. En del bad har det också blivit. I lördags var vi en sväng förbi mammas kusin. Denna familj har gurkodling och en mängd djur; chihuahua-uppfödning, massa pulis och blandraser, kattungar (skygga som attans), grisar, hönor m m. Luktar inte jättefräscht på deras gård men det är alltid spännande att hälsa på. Min favorit-chihuahua var kvar, lilla Katie. Den skulle man gärna ta med hem. Efter visiten åt vi lunch hos några bekanta. Vi firade att sabbaten var över och riktigt trevligt hade vi. Pappa fick dra oss därifrån. Därefter hämtade vi upp hundarna och åkte över till mormors vännina som har en liten jack russeltik på dryga året. Jag tyckte Choice kunde behöva få racea lite och den verkade vara en bra och busig kandidat. Inte helt lätt dock eftersom Choice kom in på hennes revir (I Ungern är det inte så lätt att föreslå möten utanför tomten). Hon var riktigt bitchig och Choice uppförde sig verkligen bra. Försökte först ignorera innan hon fick nog. Jag tog ut Choice och det blev lite elaka glåpord mellan staketet. Jag hade en stund med Choice där jag sa vad jag tyckte om skällande (även om mamma säger att andra hundar skäller ju på mina hundar så betyder det inte att mina hundar får skälla tillbaka). Det tog inte lång tid förrän terriern och Choice började busa genomstaketet, bjöd in till lek och rusade fram och tillbaka. Choice var sedan välkommen in igen, bestämde jag, och då blev det springa av. Efter lite springande syntes det att terriern tyckte det var lite läskigt att bli jagad av Choice (hon är inte helt van och förstår inte alla signaler) så det blev mest Choice och jag som sprang runt och jagade boll. Vänninan undrade om inte Chenin kunde få komma in men jag tyckte inte det var nödvändigt. 🙂 Vi kompletterade sedan vår shopping med ett besök på Tesco innan det blev middag på pizzerian. Lite knepigt att äta middag med hundarna på pizzerian är det eftersom det stryker runt katter där som kommer väldigt nära hundarna. Chenin lyckades få in ett snedsteg på en av promenaderna, utan någon synbar anledning, och började hoppa på tre ben. Skit också!

I söndags hade vi bokat ridning för Hebbe och mig. Mamma och mormor var hemma med hundarna medan vi åkte iväg. Hebbe och jag fick samma hästar som förra året. Hebbes häst Irma, stor som ett hus. Ridturen var i alla fall väldigt trevlig. Efter lite övertalning från oss om att Hebbe visst kunde galoppera på huset, och att han gjort det förra året, fick vi galoppera en del. Efter ridningen blev det lite lunch hemma och promenad med hundarna innan vi tog en sväng till badet. På kvällen åt vi middag på restauranten vid tågstationen. Jag åt en ägg- och laxsallad till förrätt som var himla god och zucchini- och sparrispasta till varmrätt, också den himla god men då var man redan ganska mätt. Hundarna träffade en dvärgpinscherhane och löp-Chenin blev förälskad. Dock inte lika förälskad som han blev, vilket han berättade medan ägarna försökte äta middag några bord bort. Älskade Cheninsen. Efter maten var det dags för föräldrarna och mormor att packa för hemfärd till Sverige. Mormor börjar bli väldigt förvirrad numera och satte sig helt på tvären. Hon skulle minsann inte åka hem till Sverige. Arg som sjutton var hon och ledsen över att mamma inte lyssnade på henne. Överlag så är det lite knepigt med mormor, hon upprepar sig tusen gånger, förlägger sina nycklar flera gånger om dagen (och påstår att mamma låst in henne i huset), äter inget (men påstår att hon gjort det), tar våra saker (som hon tror är hennes), tjatar om att hon vill ge oss pengar, påstår saker som inte är sanna osv. Det är verkligen synd om mormor. Hebbe kör på metoden att undvika henne så mycket som möjligt och jag försöker övertyga henne om att hon har fel. Min moster har bokat biljetter till Ungern om två veckor och mamma råkade nämna det för mormor som prompt skulle stanna och vänta på dem. Saken är bara den att hon skulle inte klara sig en dag. Hon står i fönstret och kollar efter oss när vi är ute med hundarna osv. Stackars mormor och stackars mamma som får ta väldigt mycket orättvisa. Min mormor är egentligen världens snällaste men det är inte lätt med dementa människor.

På något sätt lyckades mamma få iväg en förbannad mormor i bilen på måndagmorgon efter att jag ätit lång frukost med mormor och lyssnat på gamla historier. Hebbe och jag åkte sedan med hundarna till Tiszakecske där vi badade i floden. Hebbe började med att köpa mat medan jag skulle ner och doppa fötterna med hundarna. Jag halkade till och så försvann marken under mig, ramlade i med kläderna på. Det var mindre trevligt men lite roligt i efterhand. Det var så varmt ändå att man torkade rätt snabbt. Hundarna var helt galna över vattnet. Chenin simmade efter pinnar och Choice stod i vattenbrynet och bet och skällde efter plasket som hon själv åstadkommit med sina tassar. Efter bara en kort stund simmade Choice som aldrig förr. Hon simmar riktigt riktigt bra. Hon flyter fram som en Baracuda (enligt Hebbe), väldigt lugnt och bekvämt nästan ligger hon i vattnet. Emellanåt plaskar hon allt hon kan med framtassarna för att kunna jaga plasket. Hon har ingen panik och vill bara längre och längre ut. Jag hade hundarna i koppel hela tiden eftersom denna flod är förrädisk, den är väldigt ström och har mycket undervattensvirvlar. Det påtalades mycket när jag var liten att folk hade drunknat så man har liksom fått en viss respekt från grunden. Dessutom är den inte långgrund utan störtar rakt ner. Jag gjorde misstaget att släppa hundarna precis när jag kom fram för att de skulle få gå i med tassarna. Chenin gjorde förstås det men Choice doppar inte alltid tassarna bara sådär. Hon sa istället yippie jag är lös och började springa galet längst strandkanten. Det resulterade förstås i att Chenin rusade efter och jag skrek i högan sky. Jag fick stopp på Chenin men det räckte ju för att hon skulle bli halt. Typiskt också! Jag har dem aldrig så annars men tyckte att de kunde gå i och dricka. Tänkte inte på att Choice är 7 månader med massa spring i benen förstås. Så som vi bor här, med stora vägen precis utanför, så kan Choice inte vara lös på promenaderna som i vanliga fall. Det gör förstås lösspringandet väldigt kul. Jag vågar inte ens släppa Choice på bakgatorna för här kör de verkligen som idioter. Så Choice röjer mest runt på gården och i huset, pappkartonger, schampoflaskor, träpinnar och allt hon hittar. Nu börjar verkligen slyngelåldern. Det är väldigt många som är intresserade av hundarna och rasen när man är ute här. De tycker hundarna är jättefina och undrar vad det är för ras. Jag borde väl svara bordercollie men det går inte riktigt.
Efter flodbesöket hade Hebbe och jag tid för massage. Jag skulle dessutom fixa fina naglar. Vi avslutade kvällen på restauranten vid tågstationen. Det var så himla gott där dagen innan.

Idag är sista dagen i Nagykörös, sedan åker vi till Budapest några dagar, en sväng ner till Balaton, genom Slovenien, besök i Triest, några dagar i Venedig, en natt i Munchen och sedan båten över till Sverige. Det vill säga halvtidsvila. Det känns jobbigt att lämna Nagykörös. Jag vill stanna minst en vecka till. Längtar inte hem alls, nu när mina kära svartvita är med.

Imorse möttes vi, när vi kom ut från vår grotta till stenhus, av en värmevägg. Hua, 32 graders värme. Det blev en tur till badet i Kecskemet på eftermiddagen för svalkning och lite mer massage. Svårt att låta bli massage när det kostar 50 kr för en halvtimme. Fast det är riktigt hård massage, man somnar inte direkt. Hebbe sa till om att han ville ha lösare så han fick njuta mer. Själv pinade man sig igenom det eftersom någon sagt att det är bra att muskelknutarna löses upp. Hundarna har precis duschat med hussen. De torkade väldigt snabbt i 32 graders skugga. Nu ska vi ut på stan för en bit mat. Kommande dagar blir det ännu varmare.

I fredags blev jag tillfrågad om att rida Gustur. Det kunde jag förstås inte avstå. Hebbe och jag intog först en middag på Tuletorget i Sundbyberg. Snälla hundar låg tyst uppbundna i närliggande stolpe. Det här är nyttigt för dem, så därför borde vi äta ute massor. 😉 Efter mätt mage åkte jag med hundarna till stallet. Gustur och jag red själva denna gången medan tjejerna väntade i bilen.

I lördags var Choice anmäld till utställning i Skogås. Hebbe ändrade sig på morgonen och ville sova vidare, så jag for iväg själv med hundarna. Kom på att det inte var genialiskt eftersom jag behöver hundpassning när jag går in i ringen. Men lite flyt hade jag för plötsligt stod Sigrid och Spica (Lisas vänner) där. Dessutom träffade jag en aussieuppfödare som både lånade ut bur till Chenin och stol till mig. Chenin skällde något i buren när Choice och jag gick in men var ändå oväntat tyst i jämförelse mot om hon hade suttit uppbunden. Jag har alltid hävdat att Chenin är en burhund men aldrig haft hjärta att vänja henne riktigt. Mina aningar blev besannade när jag fick känslan av att Chenin trivdes. Hon behövde ju inte titta snett på någon hund därinne. Nu har jag också kommit fram till att hon ska vänjas in i bur i skarpa lägen och inte i lugna lägen för det är då hon kommer lära sig uppskatta buren bäst.

Choice andra runda i utställningsringen resulterade i samma resultat som första. Hon blev bästa tikvalp (av en) och BIM mot en blå kille från Caradee som befann sig i samma gängliga ålder som Choice. Han påminde dock inte lika mycket om en bc som Choice. I övrigt skötte sig Choice värre (eller bättre om man vill). Hon hängde ännu mer i byxbenen och ärmen. Jag försökte avleda men det hade ingen verkan. Domaren sa att jag fick gå så många varv som det behövdes. Hon sa att ”det där måste du ta ur henne innan det blir problem – det är bara vallningsbeteenden”. Kritik från utställningen:

”Nettare tik ganska bra proportioner, ganska bra huvud, reslig hals, passande benstomme, bra tassar, välformad bröstkorg, rör sig med tillräckligt steg när hon vill. Bra temperament.”

Kritik från förra:

”Sött tilltalande tikvalp av mycket god typ. Korrekt valpbett, bra hals och rygglinje, bra ben och tassar, välvinklad fram och bak, pälsen är kommande. Trevliga rörelser när hon vill, väl visad.”

Kul att ha i bloggen då kan man slänga diplomen. Choice åt ännu en gång upp sin BIM-rosett, men det är ju hennes så hon gör vad hon vill. Jag bestämde mig för att åka hem direkt efter att Sigrids Spica blivit BIG-4, men Sigrid och jag blev stående i flera timmar i hundprat. Det är å andra sidan bra träning för hundarna. Först busade Choice och Spica medan Chenin fick träna passivitet. Sedan somnade alla medan vi pratade. Alltid kul att prata hund! Efter tips från Frida åkte hundarna och jag till Trångsund för simträning av Chenin. Dessvärre var det en hel del barnfamiljer vid bryggan och såklart en pitbulltik i sele med ägare som knappt kan hålla. Var kommer alla dessa hundar ifrån? Jag började simma Chenin när det kommer en mamma och pratar om hundförbud på badstränder, allergibarn, bakterier i vattnet av hundarna osv. Jag sa att jag måste simträna min hund och att jag kunde hålla mig på vass-sidan av bryggan eftersom den ändå inte är badvänlig. Hon hänvisade till plats längre bort på stranden, jag menade att det var samma vatten. Hon avslutade med att här fick jag i alla fall inte vara. Jag tvekade, en sekund, och fortsatte sedan simträningen, något argare. Men ring polisen då och säg att någon simtränar sina fårhundar i koppel – skicka piketen! Brygga ger i alla fall bästa träningen, det blir lätt hetsigt med hämta pinnar i vattnet. Välbadade åkte vi vidare för kort stopp innan vi hamnade på golfängarna vid Lötsjön. Där grillade och solade vi. Totalt blev vi riktigt många, närmare 20 pers. Grillgrannarna utmanades på fotboll. Chenin är tyst så länge inte jag är med, så jag var inte med. Hundarna fick massa kött och medhavda märgben. Isvatten är tydligen en hit också enligt Choice. I övrigt låg hundarna deckade och sov i stort sett i sex timmar. Issen och Jenny var galet brända men dricker man många öl förstår man inte riktigt det.

På söndagmorgon var det inte heller någon sovmorgon. Chenin lämnades av hos mamma medan Choice och jag åkte på styrelsemöte för aussieklubben i Eskilstuna. Vi blev bara fyra av en styrelse på åtta. För första gången någonsin tog mötet endast en halvdag. Med 25 grader värme skyndade vi oss hem till Chenin och vidare till Kanaanbadet där vi mötte Hebbe, Issen, Putte, Paddan och Ragge. Hundarna fick simma med Hebbe och mig. Choice simmade själv för första gången. Hon kunde inte låta bli att komma till sin matte när Chenin simmade. Hon gjorde om det tre gånger och pep hela tiden. Min bror tycker Choice ska kallas menlös. 😉

Istället för lydnadsträning blev det idag morsdag-middag med brorsan. Sedan promenad och lydnadsträning på tomten. Chenin var tyst medan jag körde med Choice, skulle aldrig hända på klubben.