Efter springning runt sjöarna med Jocke är huset fullt med folk. Under tiden Sverige förlorar EM-kvalmatchen mot Holland passar jag på att lägga upp foton från helgen.

Sista dagen välsignades vi med klarblå himmel och stekande sol. Efter att ha spenderat några timmar vid poolen på takterassen åkte vi vidare till stranden. När solen började gå ner åkte vi vidare till La Rambla för att besöka varuhuset El Corte Ingles som dock visade sig vara stängt. Medan vissa besökte polisstationen strosade vi andra runt innan vi äntligen fick beskåda den magiska fontänen vid Espanya. Det innebar underhållning i form av vatten, färger och musik. Därefter blev det ytterligare ett besök på La Rambla för att inta sista kvällsmaten.

På lördagen hann vi med att promenera den kända turistgatan La Rambla med massor av utklädda människor (Barcelona är värsta partystaden kan jag meddela). Vi besökte även Gaudis Parc Guell, en högt belägen park som helt klart var min favoritsevärdhet. Många rulltrappor längst gatorna för att komma dit blev det.

På kvällen skulle vi till den magiska fontänen men väl där blev det lite för stressigt när servicen på en restaurant var under all kritik (dock var maten underbar) och vi skyndade istället hem för att duscha och göra oss klara inför kvällen. En i sällskapet lyckades bli knuffad och samtidigt rånad på sin plånbok på tunnelbanan. Först blev det ett väldigt trångt och trist barbesök innan vi gick vidare till en nattklubb som bjöd på skön musik och väldigt mycket dans. Vi körde väl egentligen non-stop och kom hem 5 på morgonen – stället stängde vid 6 men vi var halvt döda redan.

5 min innan avfärd bestämde jag mig för att jag var tillräckligt frisk för att åka med till Barcelona. Packningen blev väldigt knapp men det viktigaste kom i vart fall med. På Skavsta blev det som alltid med Ryanair bagagestrul, men i sista minuten kom vi med planet. Härligt med stress – det känner jag att jag behöver!

Väl på plats checkade vi in i fräscha lägenheter på Melon District vid Marina och hann sedan besöka Gaudis projekt La Sagrada Familia, La casa Batlló och La Pedrera casa Mila.

På kvällen planerade vi ett besök vid den magiska fontänen Font Montjuic men väl på plats kom det sådant åskoväder att det bara var att söka skydd.

Nu är hon borta, min älskade nallebjörn som jag haft i 13 år. Beslutet var mitt eftersom föräldrarna åkte till Ungern i morse. Jag är förstås helt tröstlös. Hur fan kan det vara så jobbigt? Jag visste ju att det skulle komma snart. Hur jag än gör känner jag mig som en svikare. Att ha henne kvar är djurplågeri men att ta bort henne gör ännu mer ont och känns som ett väldigt stort svek mot henne. Jag ville vänta, trots punkterat öga och iris som hänger ut, men Annica sa till mig att komma in på en undersökning mitt i natten. Och sedan fanns det ingen återvändo. Det är just den känslan som är så jobbig, att inte få se henne igen. Jag hade tänkt smärtstillande och hemgång men Annica sa att det finns en gräns… Så overkligt. Fan vad det suger att vara hundägare!

Nedan följer lite bilder från Aspen, Jocke, Marc och Lazys visit på Jockes fina landställe på Blidö. Korten var upplagda i ett inlägg som skulle komma på fredag men nu kommer de redan här. Lazy är verkligen en favorit hos dessa tre och många andra förstås (som Nora till exempel), även om hon är lite säregen med inte riktigt alla hästar hemma.