Choice och Doc har ett speciellt förhållande. Doc är glad och Choice är arg. Choice äger också allt!

Själva påsken har spenderats på vallkurs för Peter Nilsson i två dagar tillsammans med ett gäng Crofter Holdings-hundar. Det var en otroligt värdefull kurs där Choice fick lite att fundera över i sitt lilla huvud. Bara efter helgen är hon nästan helt ren från bitandet, även om det kommer behöva underhållas ett bra tag framöver. Jag fick i alla fall massa bra metoder och tekniker med mig hem. En sammanfattning av några saker jag ska tänka på framöver:
– Förstärka mitt nej, följa upp varje gång.
– Få henne att stanna av sig själv när jag stannar.
– Vara mer konsekvent med mitt stanna.
– Inte träna attityd genom att gå runt fållan i cirklar utan djurkontakt.
– Kontrollera att hon inte gör rusningar när vi möts upp på fårens högersida, genom att möta upp tidigare.
– Inte undvika att tvinga henne mot huvudena för att konfrontera hennes bitande istället för att undvika problemet.
– Börja med fösning i koppel med fokus på djuren utan att låta henne gå runt. Behåll målbilden.
– Träna flankeringar, gärna ihop med tillsägelse och pssch-ljud.
– Vara konsekvent med ljuden, fram-ljud och runt-ljud.
– Inga mer redskap för att få henne att ha rätt attityd i vallningen.

Jag känner mig otroligt tacksam mot Peter för stor hjälp framåt i vallningen och uppmuntrande ord. Det är verkligen skönt med instruktörer som vet hur man lyfter deltagarna än sådana som bara ser det negativa. Här följer vallningsfilmer, utan bett och rusningar efter helgens kurs! 🙂

Jag har vänt på dygnet helt. Under helgen har jag gått upp strax efter sex, båda dagarna! Känns märkligt att gå ut innan alla andra och promenera vid sjöarna, men det är ljust och härligt. Ingen vårdepression här inte – kanske har man kommit över det – för jag känner mig bara så glad över det fina vädret. Man kunde ju önska sig några fler plusgrader men men. Och just nu känner jag att det nog räcker med vinter och kyla för i år. Kanske allra mest för att vallningssuget drar ordentligt i en. Anna och jag har stora planer! 🙂

I lördags möttes Anna och jag på klubben för lite hundträning. Patrik, Veronica och Zorro dök också upp och Choice fick springa några varv med Zorro (läs: lägga honom på rygg och kampa med hans nacke). Choice och jag la sedan ett ostspår till Chenin, relativt långt men pga av skaren måste man följa redan upptrampade spår annars åker man igenom i varje steg och det blir lite tungt. Chenin gick som en klocka! Choice grillades sedan i lydnaden under Annas skarpa öga. Jag tycks ha börjat få Choice att gå lite långt bak i fotgåendet. Jag har ju verkligen gett mig f-n på att aldrig belöna för långt fram eftersom jag tycker det är fult och aussies ofta har tendens till att hamna väl långt fram när de blir övertaggade (åtminstone storasyster…). Vi trampar på med det mesta: ligg, hopp-stå, kryp m m.

På kvällen kom Anna och Cicci över för att se Melodifestivalen med mig och spana in vår lya. Vi hejade på Anna Bergendahl så vi var nöjda, annars var det inte det starkaste startfältet kanske – såg ingen som vinnare av Eurovision. Cicci och jag bestämde utgång och inledde promenad med hundarna till föräldrarna för avlämning. Inte kom vi långt förrän Cicci ramlade i en isig backe. En deja vu från en utgång till Monkeybar för 9 år sedan utspelade sig när Cicci även denna gång drog något i knät. Så synd om stackaren! Ingen utgång med andra ord och istället skjuts av Cicci till Karolinska på söndagen. Idag är det operation av knät som gäller. Och som ni kanske förstår är knät inte min favoritdel just nu. 🙁

Igår var vi en sväng till klubben efter jobbet. Det märks att det börjar bli vår för det var full aktivitet på klubben. Anna och jag tog först en promenad där jag pratade med Chenin och Choice om det här med att äta/söka hästbajs hela vägen. Normalt har jag inte brytt mig om de äter lite hästbajs men när de maniskt letar efter det får man nog. Därefter blev det först lite träning för Chenin medan Choice surade uppbunden (till skillnad från Chenin slutar hon dock skälla när det inte lönar sig – hon har inte samma ihållighet som storasyster). Chenin fick mer lydnadsträning än någonsin och det höll bra dagen efter. Vi körde minimalt fotgående, ingångar, backa, ligg/sitt på avstånd m m. Lyckliga Chenin är en underdrift! ”Pic me!” är hennes mellannamn. Efter en lång platsliggning för båda tjejerna där jag provocerade ordentligt och belönade (bästa sättet att träna plats med båda har jag märkt eftersom Chenin är riktigt bra på det och alldeles alldeles tyst så länge det händer något) blev Chenin förpassad till bilen medan Choice fick sitt lydnadspass. Kändes otroligt bra, bättre än på länge. Hon var taggad och gick väldigt bra fotgående (bara det kan ju göra ens dag), plötsligt kunde hon apportera med ingångar utan tugg (efter ett uppehåll på månader och separat träning av ingångar och avlämningar), hopp-stå börjar arta sig, snabba lägganden, lägganden på avstånd, påbörjade framförgående m m. Kort men effektiv träning och inte alldeles för mycket hundprat.

Lånar bilder av mäklaren för att visa lägenheten.