Jag sitter på jobbet med Chenin och förundras återigen över hur märklig den här hunden är. Inne i stallet är hon helt ok, går runt lite och håller utkik i stallingången. Om hon misstänker att jag ska eller har ridit då tokskäller hon i ett, non stop, och är inte helt kontaktbar. Nu på jobbet är hon världens lataste. Hon hälsar så fint och lugnt på alla på jobbet. Hon framstår verkligen som en fin väluppfostrad liten flicka som antingen vill bli klappad på magen eller blygt och anspråkslöst står med en vante i munnen. I övrigt sover hon helt utslagen under skrivbordet och många missar helt att hon är här. Hon är nöjd, glad, tillfreds och hur enkel som helst att ha, dvs en helt annan hund än när hon är med i koppel på ridtur. Idag förstår jag inte alls hur jag någonsin kunde tycka hon var ens lite jobbig igår… Snacka om dr Jekyll and mr Hyde.

Imorse lyckades jag glömma datorn hemma och kom inte på det förrän jag klev av i centralen. En hel timme bortkastad och jag var så arg på mig själv. Ända turen var att Chenin var med så lite sällskap hade vi av varandra. På lunchen fick jag uppleva hur riktigt kallt känns. Trots mössa och vantar frös jag om öron och fingrar. Chenin försökte värma upp stämningen lite genom att bjuda upp en fralla till dans. Med tanke på de små röda fläckar Chenin har lämnat på golvet här behöver det knappast nämnas att han inte tvekade till att tacka ja.

Ikväll ska vi iväg på simning. Chenin ska även få sin fjärde rabiesspruta (!). Dessutom ska jag köpa Hills och kolla upp det där med DAP åt Lazy.