Idag är Choice med Anna och Chenin med mamma. Rapport från Anna (som hon säkert inte vill att jag lägger ut):

”Doc gör ALLT för att få igång Choice att busa här hemma! Men hon har lagt sig och har man gått och lagt sig så har man gått och lagt sig verkar hon tycka. Dalton tycker det är kul att Choice är här. Han är jätte busig och springer med leksaker. Vi har varit i Hagaparken. Doc och Choice har busat. Dalton och Choice har bjäbbat lite, de förstår ju inte riktigt varandra. Men när Dalton var lös och Choice i koppel var Choice jätte nyfiken vad han gjorde och ville busa med honom. Choice boffade på en hiphopare, jag förstår henne, töntigt att gå och låtsas halta! Vi sprang åt ett annat håll och då släppte hon det direkt. Jag har haft fast dem i mitt snickarbälte och de har gått så fint alla tre. Jag tror Choice ska börja löpa eller nåt sånt, Doc är väldigt intresserad av rumpan och till och med Dalton lite grann.”

Annars har veckan bestått av lydnadspass för Choice och godisspår för Chenin i tisdags. En av grannarna kom fram och berättade att en schäferblandis som går på vårt dagis har bitit ett antal hundar på gården. Trist! I onsdags åkte vi till stallet, jag hade bestämt mig för att rida ut, men pga snöstormen var jag tvungen att vända halvvägs. Jag red lite på volten och Choice sprang med runt varv efter varv. Igår åkte vi till Albano för ett sista besök på rehabiliteringen. De tycker att det mesta ser bra ut för Chenin nu och att vi kan öka upp promenaderna ytterligare. Hon kommer fortsätta simma ett bra tag till och förmodligen blir det ett slutbesök på Strömsholm också.

På dagiset har Chenin flyttat till köket och nästa vecka ska det byggas ytterligare en grind till henne så hon slipper passera några andra hundar på väg in och ut. Choice har fått flera nya hundvänner så nu kan hon variera vem hon ska leka med varje dag. Choice har varit ganska trött på kvällarna så det är tydligt när hon haft busiga vänner. Chenin är trött i vilket fall just nu eftersom hon är skendräktig.

Ikväll ska jag gå och se musikalen Grease med Hebbe, Jocke, Nattis och Erik.

…säger surkärringen jag :), är att Chenin fick ett busryck när hon krafsade i marken efter nr 2. Ett snabbt stopp-rop av mig, så mer var det inte men oj vad det lekrycket värmde. Att bara en sådan där liten inbjudan i den än så länge felkopplade antidrag-selen kan betyda så mycket.

Choice som varit bortskämd med många många promenader nu, jag tror jag fick det till 7 idag för hussen följer ibland med ut på kortisarna och sedan får ju Choice egna längre, idag 4, ska imorgon återgå till det normala livet. Hon ska gå på dagis resten av veckan medan Chenin ska vara hemma med Hebbes syster, som ska sitta här och jobba med skolarbeten.

Choice premiärspringning i torsdags gick väldigt bra. Inte över förväntan eftersom förväntan var hög. Choice är ju lillgammal så nog skulle hon fixa det där bra. Glömde helt att hon gillar att hänga i byxbenen emellanåt, så lite hål i joggingbyxorna blev resultatet. Men det bjuder jag på, hon är fortfarande otroligt enkel som hund. Mesta ljudet hon gör ifrån sig är när hon på kvällarna rullar ryggen mot golvet och morrar i flera minuter. Lycklig liten dumbo och vi tycker om hennes egenheter. Så lik men ändå så olik Chenin. Konstigt det där!

Riktigt lika bra gick inte hämtningen på dagis i går. Jag får samma panikkänsla inför hämtningarna som när Chenin ska släppas på spåret. ”Oh boy here we go” liksom. Oftast ber jag att få följa med in och hämta dem. Det hjälper mot koppelrusningarna i korridoren men hälsningsceremonin är lika illa. Jag lägger mycket fokus på att hålla ner Chenin, samtidigt som Choice hoppar hysteriskt, vilket drar igång Chenins skällande något hysteriskt. Svårt att beskriva scenariot rättvist. Igår lyckades Choice få in en fullträff medan jag försökte hålla dem lugna. Hon knockade mig i ögonbrynet som dock inte sprack utan istället blodfylldes. Tinningvärk hela vägen hem och blå svullnad över ögat. Vaknade imorse av att blodet runnit ner. Ögonlocket ser sminkat ut, med illröd färg. Jag har fått världens blåtira. Skrattandes på väg hem från dagiset skulle jag messa Marianne att jag vill sälja tillbaka svart-vit 9 mån tik billigt, men det gjorde för ont för att det skulle vara roligt. Huvudvärken bidrog till att jag väl hemma kände mig helt miserabel. Vila en stund för att orka köra lydnad med vardera hund på gården i skymningen. Ensamträningen emmavid är verkligen kul och Choice börjar mer och mer inta fotposition självmant. Dessutom kan hon apportera nu – det är stort för mig.

Idag var en dag fylld med aktiviteter. Styrelsemöte i Eskilstuna utbyttes till telefonmöte på söndagkväll vilket gjorde lördagen fri. Genast fyllde vi upp den med diverse. Jag hade hoppats att spårträningen i Kista skulle få fler deltagare men av diverse (ekonomiska) skäl for en del av gänget till klubben istället. Med Chenin passar det dåligt att spåra på klubben eftersom jag vid en snabb beräkning kom fram till att 12 spårhundar skulle kräva en promenad till grillplatsen för att få mark. Har man en halt hund som ska hjärnaktiveras passar det bättre om man kan ta bilen till platsen man ska vara. Jag bestämde därför med Jocke i Kista innan Annica beslöt sig för att följa med bara för att till slut hamna ensam med alltid trogna Anna. Så kan det gå!

Chenin fick sitt godisspår och det gick alldeles för fort. Jag la korv i varje fotsteg men hon plöjde på. Dalton fick sedan gå samma och inte heller han tog särskilt många godisar. Terrängen måste varit extra knepig för att hitta korv i uppenbarligen. Chenin fick erfara att sniglar smakar illa. Det fastnade en igel under magen som verkade irritera Chenin. När hon skulle plocka fort den fnös hon och skakade äcklad huvudet. Anna såg ungefär likadan ut så jag tog den. Hur mycket jag än avskyr insekter har jag ingenting emot sniglar, grodor och ormar. Choice gick sedan sitt spår som började på äng med högt gräs och fortsatte in i skog. Choice rusade iväg i full fart. Hon spårade fint men missade allt. Snopet! Först förbi snusdosa, sedan förbi pinne. Då ropade jag tillbaka henne och släppte på igen, då hittade hon den. Sedan gick hon över slutet, godisbruk. Jag tog tillbaka henne men hon passerade igen, verkade ligga i vindfålla bakom träd så hon fick fortsätta en bra bit till innan jag ropade att hon var duktig, matade i med godis och selade av. Doc fick träna spårstarter på äng. Han strulade lite i början men vid tredje spårstarten hade han fattat poängen och gick fint ut 15 meter efter sin godisask.

Efter spårning åkte tjejerna och jag vidare till Gustur. I härligt sommarväder red jag stora ridvägen, galopperade över långa grusvägar och bara stennjöt – med min blåtira… Efter stallet var det snabbt hem för dusch, skippade både springning och shopping i Kista som tänkt eftersom tiden skenat. Sedan åkte Hebbe, mormor och jag med hundar (och blåtira) till kusinfamiljen i Henriksdal där det var stort kalas. Kul! Jag tyckte hundarna uppförde sig fint, inga matplundringar, inga barn uppätna (även om Choice såg lite beklämd ut när barnen var lite burdusa, hon tyckte det var bättre när de bjöd på popcorn i mängder. Jag skällde på kusinen för att hon inte hade ordning på barnen som såklart tog det på rätt sätt och garvade) och inga kusinhundar uppätna (ena kusinens språksäkra dansk-svenska gårdshunden Milton läste av Chenin lika bra som tidigare och satsade på att länsa köksbordet i varje obevakat ögonblick istället). Dessutom var tjejerna riktigt trötta efter en lång dag och låg emellanåt utslagna och samlade bonuspoäng. Otroligt skönt med hundar som har fötterna på jorden.

Väl hemma fick vi lite gäster, killkompisar som Hebbe spelade tv-spel med medan jag somnade på soffan.

Det har varit full rulle hela veckan. Maj månad drunkar i jobb, precis som förra året. I måndags var vi en sväng till hundklubben. Jag var trött och hundarna ännu tröttare efter en dag med Lisa. Vi körde en platsliggning och tog en promenad med Anna och hundar. I tisdags var vi i stallet hos Gustur. Jag red stora ridvägen med en väldigt taggad Gustur som stått utan sko i en vecka. Hela vägen hem blev till att hålla i, men jag klagar inte över pigg häst. I onsdags åkte vi till klubben igen för skott-träning. Anna, Doc, Sofie och Tristan mötte upp för en promenad med Choice och mig under skotten. Choice registrerade skotten, men jämfört med skottnivån vid stallet var de nog låga. Choice verkade fullt upptagen med att jäklas med de prickiga grabbarna som fick gå i koppel. Vi körde sedan fotposition, kontakt, platsliggning, apportering och massa bus. Jag provade apportbocken eftersom Choice verkar gilla saker med tyngd i och var intresserad av Anna och Doc när de körde apportering. Annas apportbock är lite stor för en valp men prova kan man ju alltid. Jag slängde iväg, Choice rusade efter, tog den, ramlade omkull i farten och kom sedan dundrande halvvägs. Sen kände hon korvlukten på annat håll (suck), släppte apporten och försvann. Jag = gapande kvar, inte helt van vid hundar som värderar mat högre än lek och träning. Chenin är ju matglad men har andra prioriteringar vad gäller aktiviteter… Jag kastade igen åt ett annat håll, Choice rusade efter, tog den, ramlade omkull i farten och jagade sedan ikapp mig med apporten (efter att först funderat på hur man ska få behålla den själv). Tur att hon är söt i alla fall!

Hundarna har börjat på dagis nu och det går enligt uppgift bra. Jag har ju klump i magen emellanåt men hundarna är lyckliga över att se dagisfröknarna och vill verkligen in så det känns bra. De sitter i köket vid personalen så sällskap har de hela tiden. På väg hem från dagis igår så mötte vi (vad Annica benämner) mannen som kan tala med schäfrar. Han har två st, en av varje kön, som alltid är lösa. Han har fin koll på dem men har alltid tusen åsikter om hur man själv hanterar sin hund. Du går för nära, du går för långt bort, hunden ska få hälsa, hunden får inte dra, han är inte rädd för hundar osv. Han hade sett mina hundar på dagis sa han. Chenin började skälla på hans hundar, Choice var lös och boffade lite hon med. Jag sa till Chenin, varvid jag hör killen mumla något om att hundar inte alltid skäller för att de är arga osv. Jag gick lite närmare (när jag borde gått därifrån) så Choice kunde få gå fram, jag vill inte ha schäferhatande hundar eftersom jag själv älskar schäfrar. Killens schäfrar är väldigt mjuka och snälla, väluppfostrade lydiga och skäller aldrig. Choice hälsade, killen säger att Chenin också ska få hälsa, jag säger för hundrade gången att hon inte ska hälsa. Chenin skäller på mig – glatt. Killen säger att hon skäller inte för att hon är arg utan för att hon vill fram. Jag vet att hon skäller för att jag inte ska gå närmare eftersom det tvingar in henne i ett hundmöte som hon inte vill. Hon skäller således uppfordrande på mig. Han låter ändå sin schäfertik komma fram till Chenin och jag ber honom kalla in henne. Han svarar att de ska få hälsa. Chenin i koppel och alla andra lösa känns väldigt orättvist. När hundarna hamnar nos mot nos och ett utfall från Chenin är ett faktum inom några sekunder, sätter jag upp foten emellan och viftar med foten mot hans schäfer för att hon inte ska komma fram. Jag är absolut inte rädd för hans hundar men jag vill skydda både hans hund mot Chenin och Chenin mot ett hundmöte. Killen blir galen, skriker, ska slå ner mig för att jag sparkar på hans hund (som jag inte nuddat med foten förstås och egentligen bara försökte skydda), kallar mig judesvin, ”flytta tillbaka till ditt jävla hemland” osv. Jag svarar upp lite men Chenin är så sjukt förbannad på killen att jag är rädd att hon skadar benet om hon hoppar på honom. Jag fegar ur. Tre personer stannar och frågar om de ska ringa polisen. Killen går. Jag tog verkligen illa vid mig, han känns obehaglig och mina hundar fick verkligen ett dåligt avslut. En av dem som stannade hade en basenji och bor på gården. Hon berättade att han är jobbig mot henne också hela tiden. Tydligen skriker han på dagispersonalen också fick jag höra, angående hundarna, angående att de plågar sina praktikanter som inte får någon lön (!) osv. Flera ägare på dagiset har anmält honom, gått så långt som till rättegång för att han är på dem hela tiden. Han är tydligen sinnessjuk, har varit på grannen om hennes hundhållning. Jag har träffat honom många gånger förut och han talar alltid om att han är instruktör, kan allt om hundar osv. Fast jag har sett honom vara mindre snäll mot sina hundar också…

Skärrad kom jag iväg för springning med Jocke runt Lötsjön under det att jag ventilerade hundmötet hela vägen. Jag hann knappt märka att vi sprang. Därefter snabb visit till Annica för rabiesblodprov på Chenin (måtte det tagit nu!). Vi hann precis till simmet i lagom tid för att märka att bassängen var avstängd – Chenin = lycklig! Jag som bokat massa tider nu, ledsen man blir. Jag plockade upp Frida och lite sallad istället och så blev det hockey hemma hos oss.

I morse på väg till dagis stod hundarna och luktade lite i en buske när det kom världens vrål från en pitbull vars ägare stod inne i busken. Snacka om att man blivit knäpp för jag skrek av rädsla. Jag tror att jag blivit hundrädd 🙂 Men hur sjukt är det att stå inne i en buske med sin hund. Obehaglig överraskning i alla fall. Nu måste jag få ordning på nerverna så hundarna klarar hundmöten bra.

Lisa la ut så fina bilder i bloggen på mina älsklingar så jag blev alldeles varm i hjärtat. Tack! Det är tur att någon fotograferar dem.

Igår var vi till Arninge och simmade. Förutom en bitch till hundägare som hade tiden efter mig och klagade på allt så gick det bra. Chenin fick simma 3 min + 2 min + 3 min. Det syns att det tar en del på henne dagen efter. På dagen var hundarna delvis hos Ken och delvis på dagis för första gången. Enligt uppgift hade de skött sig bra, varit tysta och lugna. Nu när de är där på prov så sitter de tillsammans i ett rum i köket där de har personalen bara några meter ifrån grinden. Om jag hade varit där skulle Chenin gnälla lite om att få vara med mig. Lustigt det där!