Så har man blivit sjuk på kuppen. Viljan och orken är nära noll… Jag kände av det redan igår eftermiddag men släpade mig ändå igenom dagen och tvingade mig till hundklubben. Varje steg på promenaden kändes som ett slag i huvudet. Lite lydnadsträning hann vi ändå med. Choice grillades åter igen i hopp-stå av Anna. Annars var träningen rätt ostrukturerad, jag tränade mest det som är kul. Chenin fick också lite hjärngympa eftersom det är ett krav från hennes sida att få köra.

I helgen har vi förvånande nog inte lagt spår. Istället har den mesta tiden gått till förberedande av Hebbes och Kims 30-årsskiva och sedan ta igen sig efter densamma. Med Hollywood-tema och röda mattan utrullad var vi redo att motta kändisarna. Det blev även sång, dans, rock bandspelande, lekar, instrumentspel, Hebbes syster som bartender osv. Mycket folk kom, försöker uppskatta men det är svårt, 70-80 kanske totalt? Många kändisar i form av Marilyn Monroe, Elvis, Lady Gaga, Grease-Sandy, Magnus Uggla, rockare från diverse band, Top Gun-Iceman, Beckham, Amy Winehouse, Austin Powers, Dolly Parton, Jocke Berg – sångaren i Kent, Cleopatra, paparazzis, Jules i Pulp Fiction (och jag blev helt livrädd för han var oigenkänlig). Jag skulle varit Reese Witherspoon i Legally Blond men efter en fundering på Playboy-Bunny slutade det med en Hollywoodfru. När man har så många vänner där känns det mest som att man sprang runt som en tok och försökte hinna med alla och visa sin uppskattning över deras närvaro. Men riktigt kul var det i alla fall. Malin tog med sig sin fina kamera med bra inställningar så en hel del fina bilder har vi nu som minne.

På dagen innan festen hann jag med en tur med Gustur och Choice i skogen. Det var riktigt kul, men vad han ska fega varje gång vi möter en viss timmerdragande nordsvensk.

Hundarna fick sedan spendera kvällen hos föräldrarna. Vid 5-tiden på natten när jag ville hem och decka saknade jag mina två så mycket att jag hämtade upp dem på väg hem. Ett korkat val eftersom de har det bättre hos föräldrarna när man själv är bakis på morgonen. Men jag ville så gärna ha dem hos mig. Eftersom jag var så sen kom de inte ens och mötte mig utan jag hittade dem själv sovandes med föräldrarna i vattensängen. Änglarna! Men glada var de.

Hundflickorna tyckte sedan på söndagen att det var riktigt spännande att spendera tid att städa i lokalen. Det fanns ju massa snusk att slicka på… och en rekvisita från en rockare i form av ett mega hundben som gått i flera delar.

Jag kommer inte åt bilderna från festen nu så jag lånar de bilder som Malin lagt upp i bloggen. Dessvärre finns det ingen före och efter-bild på Malin…

”Jag ska köpa mig en tyrolerhatt, bara därför att, locka fram ett skratt…”

Kommer ni ihåg den? Jag kom att tänka på den eftersom jag i fredags kom hem med en tyrolerhatt på huvudet efter ett besök på fredagspuben. Ett glas champagne och tre öl efter en jobbig vecka var jag lätt påverkad eftersom magen var tom. Världens finaste husse hämtade tjejerna tidigt från dagis, gav dem mat, kvällsrastade och ordnade mat till mig också. Tacksamt att få vara bortskämd emellanåt.

Tack vare skendräktig Chenin blev det sovmorgon på lördagmorgon. Chenin tittade förstrött på maten och rörde inte en kula. Är man skendräktig vill man ha ovanlig mat, inte de vanliga kulorna – hur dyra och fina de än må vara. Risken med att ge henne andra kulor är att hon äter dem trots att hon mår dåligt, bara för att de är nya för säsongen, och spyr upp maten igen, så det är inte helt enkelt det där. Efter lite numera klassisk lördagsmorgon-flytt-packning styrde jag i alla fall bilen till Vällingby Bk för lite hundträning. På plats fanns vanliga Anna och Sofie men också ovanliga Malin och Vegas samt Maja och Link. Jag kom tydligen precis i lagom tid, eftersom de andra redan vallat upp en uppletanderuta. Lite rastning av tjejerna och sedan kunde jag gå direkt upp och skicka Choice. Uppletandet gick dock sådär, hon letade djupt, snabbt och länge men kom tillbaka tomhänt. Det krävdes lite hjälper för att få till det och mest av allt tyckte jag bara synd om Choice som letat så febrilt men inte hittat. Om jag ska se till det positiva så är jag dock nöjd med leveranserna till mig.

Medan de andra tränade lite sök med Link och Vegas fick Chenin ett godisspår som hon lunkade på fint i och Choice grillades av mig i lydnadsträning. Dessvärre var det så kallt att hundarna stod på tre ben till och från så det blev inte mycket nöta av något. Choice fick istället busa med Link och Vegas på parkeringen och det var nog så bra. En kort rastning av tjejerna sedan var jag nöjd med antalet timmar i minusgrader.

På kvällen lämnades flickorna av hos föräldrarna (med facit i hand kunde de dock kommit med) medan Hebbe, Jocke och jag åkte på överraskningsfest i Tyresö för Nattis pojkvän Erik som fyller år nästa helg. Spännande och nervöst att vänta i ett mörkt rum på en stackars ovetande människa, men kul var det och riktigt trevligt umgänge tyckte jag. Saker som galoscher och kronprinsessans stundande bröllop diskuterades innerligt medan vi hade omröstning om hur ballongerna skulle hänga, vilka ljus tårtan skulle ha och vad vi skulle göra när Erik dök upp. Smälla en ballong i mörkret och skrika nu tar vi han eller sjunga Happy Birthday, djungelvrål eller skrika Grattis? Till syvene och sist blev det i enlighet med svenska traditioner sång i form av Jag må han leva. Efter lite drinktävlingar och omdömen från Nattis om att min misslyckade knäcktårta skulle bli Erik och Nattis bröllopstårta for vi den långa vägen hemåt – jag, mycket tacksam över att jag tagit bilen och låtit bli alkoholen.

Söndagen har blivit lite av min promenaddag, rensa tankar och bara gå. I denna årstid kan man inte göra så mycket mer liksom. Först promenad runt Kyrkogården med båda tjejerna där Malin, Moa, Tjabo och familj oväntat dök upp som sällskap. Därefter mötte Choice och jag upp Jocke, Anna, Dalton och Doc för promenad och bus runt sjöarna. På kvällen kom Anna, Jakob, Dalton och Doc över samt Patrick, Veronica och Zorro. Vi åt pizza och såg filmen Ink.

Jag lånar lite fina bilder som Maja med Link tog på buset mellan Vegas, Link och Choice. Det var ganska mycket tripp, trapp, trull i springet. Choice har dessvärre lagt till med vissa olater när det gäller bus med andra hundar; speciellt killar och i synnerhet prickiga sådana. Hon tar i rätt hårt när hon leker och inte alltför sällan ligger Doc mulad i snödrivorna – visserligen uppskattar den hunden all uppmärksamhet han får, men alla andra prickar tycker inte alltid likadant… 🙂

Jag fick ett lugnande samtal från Lennart Sjöström på fredagkvällen om att operationen av Chenin gått bra. En del av meniskeln hade fått kalkbildningar som tagits bort, men meniskeln hade inga andra skador vilket var förvånande med tanke på hur länge hon gått med skadat knä. 25 procent av meniskeln togs bort i samband med första operationen. Till skillnad från information som jag fått från annat håll, är det dock endast en liten liten risk att hon skulle få problem med belastning på meniskeln vid en TPLO. Tidigare rester av förstärkande linor togs bort och ett av fästena satt precis där sågsnittet skulle göras. Ajdå tänkte jag, men det var tydligen inte heller något problem. Själva operationen hade gått bra och röntgenbilderna efteråt visade på en lyckad operation och ett stabilt knä. Det största problemet är såklart att hon fått en del pålagringar som hon aldrig blir av med. Så nu är det bara börja med rehab igen och ta det lugnt. Tydligen borde knät inte bli instabilt igen men man kan krossa material och fästen om det inte får läka ihop ordentligt under lång tid. Lennart sa att hon inte blir en träningshund igen, men att hon ska kunna bli en aktiv hund igen. Efter ett underbart positivt samtal på tunnelbanan åkte Choice och jag till föräldrarna. Vi tog en långpromenad och Choice blev sedan kvar med föräldrarna när Hebbe och jag åkte med Jocke och Marc på 30-årsfest hos Nattis. En trevlig kväll som slutade på Metropol. Vid stängning hämtade vi Choice och tog oss hem. Ett par timmars sömn senare blev det promenad tillbaka till föräldrarna för att lämna av Choice igen. Idag fyllde nämligen Eva-Lena år och vi skulle på 5-kamp. Med facit i hand kunde nog Choice följt med men det visste jag inte innan. En rolig lagtävling i alla fall som mitt lag vann. Förmodligen var lagen lite ojämnt fördelade för vi vann varenda gren; dragkamp, hinderbana, yxkastning, skottkärre-race, pilbågsskytte, kuddbrottning på stock. På väg hem ringde de från Strömsholm och döm om min förvåning om de inte kommit fram till att Chenin kunde få gå hem redan idag. Det var ett tacksamt beslut att få. Jocke följde med och vi skyndade oss för att komma dit innan receptionen stängde. Fem i fem var vi där och tog nummerlapp. Efter att ha väntat en timme och inte sett till någon som jobbade (däremot var väntrummet fullt av akuta fall) ringde vi på jourklockan för att meddela att vi väntade på att få hämta en hund. En timme senare och 27 tusen fattigare, som försäkringen inte täcker, fick vi äntligen ut Chenin. Galen, pigg och överlycklig, dvs sämst tänkbara kombination för benet. Matade i frolic medan jag försökte få dem att förstå att hon ofta är galen, pigg och överlycklig. Men det här med att ge lugnande är ingenting de förespråkar verkar det som. Jag trodde Chenin skulle vara trött men hon har pipit, pipit och pipit, förmodligen gör det ont.

En annan mycket viktig sak idag är att Lazy fyller 12 år!

För att författa några ord om aussielägret kan man väl säga som så att vi har haft det kanonfint. Anna och Doc har underhållit Chenin, Choice och mig till och från Vårgårda. Emelie bjöd in oss att bo hos henne. Eftersom Vinna hade valpar var det extra trevligt att vara där. Att det fanns en röd förstfödd kaxig snedbläsad tik var dock ett minus, Emelie stoppade oss i sista sekund från att ta med den hem. Chenin och Choice har skött sig bra, fogat sig i det mesta och sett väldigt trötta ut emellanåt. Vi sparade inte på krutet så på vägen ner stannade vi till hos Linda i Enköping för att valla. Jag var trött och mosig i huvudet efter en natts festande på Grand Hotel med kollegorna. Därmed lyckades jag inte riktigt få samma fina flyt som gången innan i vallningen. Linda var dock med och grymtade lite när Choice nafsade så vi fick lite kläm på den biten. Lyckades också ett par gånger kommunicera vilket håll jag vill ha mini-hämtet på utan att hon genade emellan. Jag tyckte det började lossna lite mer när jag skärpte till mig.

På lägret ingick vi i träningsgruppen vilket var en spännande upplevelse. Utan instruktör och med olika uppfattningar om vad gruppen skulle träna lyckades vi strukturera upp träningen och relativt snabbt enas om ett schema som gjorde alla nöjda. På fredagen gick vi med varandra på spåren för att se hundarna. Varken Chenin eller Choice spårade överdrivet bra. Choice fick ett kort böjspår som hon funderade mycket över. Hon missade i böjarna och missade pinnen. Chenin fick ett trixigt spår som gick alldeles för fort, men glänste till här och var. Jag la ett spår till Sani från Maibe Tails på dryga kilometern. Han spårade mycket stabilt igenom hela bortsett från ett kort tapp. Efter lunch hann vi med uppletande på lydnadsplan. En annorlunda men rolig korridor som emellanåt gjorde hundarna förbryllade. Choice fick synretning och jobbade mycket bra. Två skick totalt blev det varav det andra var mer dolt och krävde mer letande. Efter en platsliggning (med båda tjejerna) gick vi igenom lite lydnadsmoment med respektive hund. Choice fick köra en budöfring och sedan blev det fokus på apportering där jag fick lite tips gällande fasthållningen. Chenin fick träna på att ha hundar sittande nära. På kvällen dök Ingrid Tapper upp till Chenins stora förtjusning. Det märktes genom att Chenin slet sig mot Ingrids bil på promenaden. Efter det har Chenin gnällt varje gång hon hört Ingrids röst. Det finns folk och det finns folk. Ingrid höll ett intressant fördrag av blandad komplott; vargar, aggression och rädsla, aussiens mentalitet. Lördag förmiddag hann vi med sök, spår och uppletande. Sani skulle ha en högre sök-ruta så en del vallande blev det. Choice fick prova tre sökskick med delvis synretning. Syntes tydligt att hon trodde det var uppletande. Bonus att det fanns en lekkompis där ute bara. Chenin fick ett fint mosspår men gick alldeles för fort, vilket förmodligen beror på att skendräktigheten stillat hennes hunger och då är godiset i spåren inte tillräckligt värt för att vara noggrann. Choice fick också ett spår och jobbade mycket bra. Vi avslutade med uppletande. Choice gick första gången utan synretning och jobbade kanon. Andra och sista skicket fick hon avsluta med synretning. Hundarna såg i kors av trötthet men på eftermiddagen blev det åter igen platsliggning och lydnad. Med Choice påbörjade vi skick till rutan. På kvällen var det grillfest. Anna och jag blev kvar till midnatt pratandes med folk. På söndag bar det återigen av ut i skogen, bortsett från Victoria och Plopp som stannade på lydnadsplan. Sani fick köra sök medan övriga spårade. Chenin spårade mycket lugnt och fint så det var skönt. Choice spårade också bra. Egentligen jobbade alla riktigt bra idag. Vi avslutade med uppletande. Choice fick en halv synretning och fick sedan hitta en plånbok. Ingen synretning andra gången, mer än att vi gick iväg. Anna och jag åt sedan pizza till lunch innan fotografering, utvärdering och avsked tog vid. Mellan Borås och Jönköping blev ögonlocken tunga, men Anna underhöll och jag fick ny energi.

Lägret kan också sammanfattas med följande punkter:

• I sitt långa långa spår rasade Sani ner i ett dike som var lite bredare än vad det verkade.
• Vi vallade stor sökruta a la Hitler-stil på Elins kommando ”framåt”.
• Skillnaden Ingrid och trasdocka var liten när hon åkte efter Sani på påvis.
• Anna och jag satt i godan ro i bilen väntandes på att regnskuren skulle avta, åt chips utan stress när jag får syn på tre huvuden utanför rutan – resten av träningsgruppen tysta och tålmodigt väntande på Choice tur i lydnaden…
• Applåder (stora och taktmässiga) för kökspersonalen som slitit i fyra dagar och belönas med torra strumpor – total skrattattack, eftersom Lisas trötta min var oslagbar!
• Annorlunda och kul uppletande på lydnadsplan.
• På fredagens energipass hann vi med sök, spår och uppletande för samtliga hundar.
• Första genomgången när jag insåg att vår grupp var kluven. Victoria hade bara tänkt tävlingslydnad och Ingrid pratade sök – funderade hur detta skulle gå ihop med mina tankar på spår och uppletande. Så länge ingen sa freestyle gick det dock an.
• Vindrickandet strulade till sig av flera anledningar, dels för att vi bodde 1 mil bort, dels för att man inte fick dricka vin där man åt mat.
• Elin föll raklång i en fälla i Choice spår som Ingrid lovat varna för, varvid Ingrid utbrister ”där var hålet!”
• Jag föll igenom stolen framför alla när jag skulle slå mig ner med vinglaset inför prisutdelningen.
• Ingrid Tapper höll en mycket intressant föreläsning.
• Choice slet sönder sitt koppel – hon som inte ens drar ordentligt i kopplet!
• Ingrid har en ”döda fästing-fanatism”.
• Innan Anna hinner fråga Elin om hon vill ha pizza utbrister hungrig Elin ”jag tar alla rester, allt går bra”.
• Emelies mamma har en väldigt söt aussie.

Tack Yvonne m fl för ett väl anordnat läger!
Tack Katrin och Lisa för god mat!
Tack Emelie för boende och valpgos!
Tack Clas för goda kvällsdrinkar!
Tack träningsgruppen för bra träning!
Tack övriga för trevligt sällskap!

Tidigare ej inlagt inlägg. Igår, tisdag, blev det en längre och fartigare tur med Gustur i perfekt mulet väder. Hundarna fick nöja sig med en promenad med Gustur och lite lösdriv i stallet. Fast de är oftast uppbundna i stallet vid sidan av hästarna. Ägaren är ändå irriterad (vilket mest verkar bero på att alla tycker hundarna är så otroligt söta och måsteberätta det hela tiden) så nu vill hon att hundarna ska sitta utanför. Lite jobbigt eftersom det går många barn och hundar (stallägarens settertik bland annat som skäller på mina hundar) runt överallt och man vill ju gärna ha koll på sina hundar. Gustur får dessutom panik på stallplanen så han kan inte stå uppbunden där utan måste vara inne. Dessutom är jag i princip alltid själv i stallet så man kan ju undra vad det gör för skillnad. De få gånger det är någon annan från stallet där får man väl ta ut dem. Jag får fundera på om jag ska skriva något mail eller bara ignorera.

Efter stallet tog vi en sen lunch med Nattis med mycket prat. På kvällen åkte vi upp till klubben och tränade lydnad och spår med båda hundarna. Choice har svårt att förstå när jag höjer kraven för belöningen och lägger inte manken till. Det störde mig lite. Spåren gick inte så bra, inte så dåligt heller men hundarna var trötta och likaså jag. En dålig kombination helt enkelt. Choice spår hade legat drygt två timmar så det var egentligen rätt svårt. Hon spårade i stort sett bra, noggrant och tog allt men jag saknade lite jävlar anamma. Chenin spårade istället alldeles för fort och hade svårt på en del ställen. Spåret hade dessutom legat riktigt länge och var rätt klurigt så egentligen jobbade hon rätt bra. Plötsligt stod det en hjort (eller stort ljust rådjur med horn) 10 meter framför. Riktigt magnifik och alldeles stilla. Nästan lite overkligt. I nästa stund var den borta. Chenin märkte inget (synligt) men fick förstås problem där det fanns färska viltspår.

I måndags for vi med Lisa och Loi till Linda i Enköping. Där mötte vi även upp Florence och Milton, ett kärt återseende. Linda var snäll som lät oss valla på hennes fina baggar. Choice och Milton fick prova att vara lösa och det var riktigt kul att se dem. Nu är man taggad på mer vallning. På kvällen bjöd mamma på middag och det var ungefär vad man orkade.

Tanken var spårträning både fredag och lördag men Jocke och jag gav vika för det sista fina sommarvädret och spenderade dagarna med hundarna i Ålsten. Massa simning för hundarna och kortspelning för oss.

På fredagkväll åt Hebbe och jag middag med Patrick och Veronica på Sangria och såg därefter skräckfilm på bio i Kungens kurva – My Valentine. Uscha, tror jag blundade halva filmen. På lördagkväll hade Söderin fest. Några kompisar kom förbi och vi satt hemma hos oss och pratade innan vi åkte vidare till Söderins 30 års firande. Väldigt kul och väldigt galet, mycket sång och stök. En jobbarkompis som är vår inneboende sedan en vecka tillbaka följde med och lite fick man skämmas. Vi for sedan vidare till Edelweiss och därefter försökte vi komma in på. Min tyska jobarkompis hade dock inget leg så vi blev nekade. Det rörde oss inte nämnvärt, vi var alla riktigt trötta.

I söndags var det spårdags. Patricks bc Zorro skulle få följa med oss tjejer till skogen. Annica och Kim mötte även upp. Alla hundarna spårade fint, även om Choice och Mido fick kämpa lite i spåren med alla svampplockare och joggare.