Det blev en tidig tordag på jobbet. Tidig hemgång för att hinna spåra med hundarna. Givetvis utbröt ösregn varvid motivationen gick ner till nära noll. Hebbe och jag åkte runt och ordnade massa ärenden vilket gjorde att tiden drog ut. När jag väl pallrade mig ut för de spår jag lovat stackarna hann klockan bli kväll. Chenin fick ett direktspår och det skötte hon först dåligt. Hon slarvar så in i bengen att jag inte vet vad jag ska göra. Dessutom drar hon i linan så man blir smått knäpp. Hon missar 19 av 20 godisar och speciellt i början för att hon har så mycket spring i benen, samtidigt är hon en grym spårhund för hon gör det hon ska i vinklar och apporter – trots hastighet. Mot slutet växlade hon om och gjorde ett imponerande bra jobb när spåret gick på grusvägen och där jag lyckats korsa mitt eget spår. Hon försökte först rusa rakt över vägen utan att spåra men jag höll tillbaka och uppmanade spår så hon först blev frustrerad men sedan gick hon som en dammsugare – en väldigt söt sådan! Choice spår fick ligga 30 min och fick en hel del svårigheter. Hon gick verkligen kanon, tog en 90 graders vinkel som om hon aldrig gjort annat, fortsatte ner över grillplats på grusväg (där linan återigen höll på att trassla vilket störde henne till en början som om jag korrigerat henne tittade hon besviket på mig) och sedan över äng. Jag ville utmana henne på äng redan nu så hon inte tycker det är något annorlunda. Ängen var inte direkt klippt så hon hoppade fram, dock rakt i spårkärnan. Jag hade lagt en spårapport för att lägga på alldeles för många moment på en 6 månaders valp. Hon tog lyckligt pinnen, ville först fortsätta men jag övertalade henne att vi skulle stoppa lite. Då trodde hon förmodligen spåret var slut, men jag väntade och då dök hon på igen. Strax efter stod fin matburk, ungefär på samma ställe som jag jagat upp ett råddjur när jag la spår. Choice var blöt från topp till tå, jag med men hade regnkläder som skyddade mig. Innan jag åkte ut och la spår var mitt mål att prova spårapporter, resterande svårigheter kom naturligt när jag planerade spårläggningen. Anledningen till att jag ville börja med spårpinnar är för att hon visar stort intresse för dem hemma. Hon värderar dem till och med högre än mjukdjur som piper och som Chenin såg ut som världens mest tacksamma hund över att få. Pip pip pip och stor lycka! Chenin är vansinnigt förtjust i mjukisdjur, även om de lever ett farligt (och kort) liv hos henne. Choice gillar mer hårda saker, gärna trä och plast är hennes visa.

Efter spåren åkte vi till Gustur för att hjälpa till att fodra (har en förmåga att skriva fordra hela tiden – kan vara juristen i mig…) hästarna för att jag ska veta vad jag ska göra i sommar. Min förhoppning var att hundarna skulle vara lite lugna för att visa Gusturs ägare att det fungerar fint med hundarna i stallet. Tro sjutton att de känner det på sig och sköter sig sämre än vad de brukar. Chenin är social med alla i stallet men Gusturs ägare ska hon såklart ignorera, pinsamt, men aussien i ett nötskal. Visst får hon klappa och så, men hennes intresse för henne är noll, dvs hennes ögonkontakt med henne obefintlig. Det där med hälsningen är väldigt individuellt på mina hundar, de har verkligen olika favoriter, utan någon som helst anledning. Choice kan till exempel tänka sig att hälsa på alla möjliga på gatan men dagispersonalen hälsar hon på. Inte av någon speciell anledning, det verkar mer som att intresset för allt annat när grinden öppnas är högre. Hon måste lukta på allt. Chenin, däremot som såklart segar hela vägen dit och helst inte vill gå dit alls, blir så lycklig precis när hon hör dagisfröknarna att hon varje dag river märken på grinden. Hon verkar alltid nyfiken på vem det är som kommer idag. Däremot finns det andra personer som Chenin totalt ignorerar…

Nu midsommarfirande hos Kim och Annika, 16 personer, 1 barn och 5 hundar. Citat: ”det är bara i Sverige man har fler hundar än barn på en midsommarfest!” Rapport följer…