Nu är hon borta, min älskade nallebjörn som jag haft i 13 år. Beslutet var mitt eftersom föräldrarna åkte till Ungern i morse. Jag är förstås helt tröstlös. Hur fan kan det vara så jobbigt? Jag visste ju att det skulle komma snart. Hur jag än gör känner jag mig som en svikare. Att ha henne kvar är djurplågeri men att ta bort henne gör ännu mer ont och känns som ett väldigt stort svek mot henne. Jag ville vänta, trots punkterat öga och iris som hänger ut, men Annica sa till mig att komma in på en undersökning mitt i natten. Och sedan fanns det ingen återvändo. Det är just den känslan som är så jobbig, att inte få se henne igen. Jag hade tänkt smärtstillande och hemgång men Annica sa att det finns en gräns… Så overkligt. Fan vad det suger att vara hundägare!

Nedan följer lite bilder från Aspen, Jocke, Marc och Lazys visit på Jockes fina landställe på Blidö. Korten var upplagda i ett inlägg som skulle komma på fredag men nu kommer de redan här. Lazy är verkligen en favorit hos dessa tre och många andra förstås (som Nora till exempel), även om hon är lite säregen med inte riktigt alla hästar hemma.

Idag fick jag bittert ångra att jag glömde stretcha efter att ha pressat en mil med Mattias i Ursvik. Anna lånade snällt ut Doc eftersom hon skulle på vårmöte på klubben. Utan Doc hade jag inte klarat en mil utan att gå och inte heller gjort det på 1 h och 6 min. Choice och Doc försökte busa lite i början men sedan skötte de sig resten av vägen. Även de var lite förvånade över att vi skulle springa nya vägar.

Efter springningen åkte jag till mormor i Bergshamra och hälsade på, med alla tre galna hundar förstås. Mormor matade smulorna med brödbitar. Sorgligt nog är det sista gången vi ses i hennes lägenhet i Bergshamra. Det visste förstås inte hon men jag var väl medveten om det. Idag flyttar nämligen mormor in på Polhemsgården, Nattis gamla arbetsplats. Så slutgiltigt och tråkigt som sjutton men det fungerar inte när mormor i sin förvirring nästan bränner ner huset… Sedan kan hon plötsligt vara helt klar. Älskade sötaste mormor!

En snabb visit hos Lazy hann vi också med innan det var sängdags.

Ikväll är det vårfest som gäller. Chenin och Choice ska spendera kvällen med Frida för ovanlighetens skull.

Nu uppdateras min veckoblogg äntligen. Alla funderingar man tänker på och skulle vilja hinna skriva ner försvinner ju när man uppdaterar så sällan. Först ville jag klaga över hur skitiga hundarna blir av allt slask i slutet av veckan men i söndags kom snön och flickorna kunde gå rakt in igen utan torkning till min lycka. Tassarna var rosa och även om det försenar sommaren var jag kortsiktigt tacksam. Men det skulle snabbt gå över, i igår muttrade jag över smuts igen och kände mig helt nedslagen av att behöva torka hundarna och ändå inte få ett godtagbart resultat. Vad less jag blir av allt grus hemma!

Men isen börjar äntligen lätta och nog har jag ramlat lite senaste veckan men dock inte under springning. Förra tisdagen var det fortfarande lite isigt och hårt i marken. Mina något föråldrade joggingskor underlättade inte heller känningar i meniskeln i knät.

I onsdags var det inte jag som var dålig utan Gustur som hade ont i ett framben. Således ingen ridning (och det hade ändå inte lockat i mörkret) utan istället mysig promenad alla fyra. Det är faktiskt helt underbart och tacksamt att vara omgiven av så fina djur. Efter stallbesök följde veterinärbesök för rabiesvaccination av Choice. Jag hade visst förträngt att Chenin hade vaccinerats med 3-årsvaccinet bara fyra gånger. Men plånboken var tacksam för att det kom till kännedom.

När Jocke gjorde mig lunchsällskap på fredagen passade jag på med ett besök på löplabbet och ett förhastat skoinköp utprovade på mina diskutabla springsteg (skorna försöktes sedermera idag bytas upp till ett par med bättre fröjd för ögat, men förgäves, detta är dem som mina fötter kräver). På kvällen åkte istället bowlingskorna på när Hebbe och jag bowlade med Issen, Kamilla, Frida och Kim. Det var kul, men jag förlorade ganska stort.

På lördagen hade jag åtagit mig att aktivera Doc (eftersom Anna var hemma i Norrland över helgen). Det blev först promenad med mamma och alla tjejer. Jag tog de stökiga Chenin och Doc under min kontroll och alla fyrbenta överlevde utan skråmor även om Chenin var bra sugen på att smocka Doc emellanåt. Därefter blev det mer promenad för Doc och Choice och lång springtur runt Råsta, Löt och kyrkogården. Sedan lite vistelse hos föräldrarna innan Doc återlämnades. Kvällen spenderades med varvande mellan stortvättning av 10 tvättar och middagsbesök av Nattis och Erik.

På söndagen blev det promenad med mamma, lite städning och sedan en tur till klubben för lydnad och promenad. Jag hade tänkt lägga spår till Chenin men motivationen försvann med vädret. Istället fick båda tjejerna varsitt lydnadspass innan vi åkte till mamma för att sy upp byxor. På kvällen mötte jag upp Hebbe, Stefan, Hanna och Leyla i Kista för att se Shutter Island – en obehaglig historia.

I måndags var vi i vanlig ordning på klubben och tränade med Anna och igår var vi med Anna och sprang runt sjöarna.

I tisdags frågade Leyla om hon fick ha med Choice på friluftsdag med skolan. Jag kände direkt hur det knöt sig i magen med tanke på alla olyckor som hänt på sista tiden. Man blir lätt överbeskyddande om sina älskade. Klart hon skulle få ta med henne, men ändå var jag orolig och gav tusen förmaningar och ringde varannan timme. Jag antar att hon inte lånar henne igen… Chenin fick som kompensation följa med till kontoret efter att jag spenderat några timmar hemma i halvt sjuktillstånd. Utan Choice är Chenin skendräktig och coollugn, vi bara gosas och pussas hela tunnelbanan hem. Sedan möter vi upp Leyla och Choice och då beter sig Chenin som en kåt hane… Jag fick tokhålla henne på bussen för att hon skulle lämna Choice ifred.

Någon springning har det inte blivit när man är halvkrasslig och inte ens en tur till stallet under veckan. Nu mår jag bättre men istället är Hebbe dålig. Och eftersom han är kille mår han 1000 ggr sämre än mig. Igår fyllde Hebbe 30 år och det firades med middag, tårta, blommor och presenter. Hebbes mamma och syster kom över.

Promenaderna för Chenins del har utökats radikalt (känns det i alla fall som). Vi går 50 min nu och det känns helt underbart. Hon mår bättre än på väldigt länge (och det är inte bara för att Choice höglöper). Utöver promenader består min vecka mycket av OS OS OS förstås… Hockey, curling, sprint, skidskytte, slalom… you name it och jag kollar. Gillade även uttrycket: I’m in love with a Ferry tale…

Jag trodde hundarna skulle vara övertaggade idag eftersom de igår inte fick mycket aktivering. Men tji fick jag. En kväll på Lövgatan är tydligen påfrestande, för tjejerna har varit mosiga i huvudet hela dagen. Själv var jag på Mikkos (Tims husses) disputationsfest vid ett värdshus i närheten av Universitetet. Jag skulle hämta hundarna hos mamma på väg hem men var så trött att jag stupade i säng. Pappa är ju bortrest så jag kröp ner brevid mamma och det gjorde även Chenin och Choice medan Lazy låg på golvet. Mysigt, ända till jag vaknade ett par timmar senare. Mamma gick upp och gav hundarna mat och morgonpromenad, men jag låg oroligt kvar och räknade hur många gånger Chenin sprang upp och ner i trappen och fram och tillbaka mellan hallen och köket. Suck! Vi kommer nog inte kunna hälsa på föräldrarna på ett bra tag efter knä-operationen. Hundarna är fullkomligt galna där. Så lyckliga!

När jag väl orkade ta mig ur sängen blev det skogen med Anna och Jakob. Tjejerna verkar ha fått en ordentlig släng av noskvalster, båda nyser, fnyser, fräser, snörvlar m m i ett. Spåren gick därefter. Chenin verkade trött och spårade lugnt och hade väldigt svårt emellanåt. Det gjorde inte så mycket att hon var lugn och fick klura lite, bara bra för henne. Choice spårade inte alls. Skithund! Jag hade lagt ett fint ängsspår till henne och hon drog iväg i bra fart men stod sedan som ett frågetecken. Jag fick hålla igen min frustration och vänta ut. När inte det hjälpte selade jag av och promenerade runt och plockade upp saker. Inte ens skålen på slutet med korv tog hon, trots att hon stod precis intill. Jag antar att hennes spårnäsa är sjukt nedsatt av noskvalsterna för hon brukar ha en grym spårnäsa och dessutom är hon fullkomligt tokig i mat.

Efteråt promenerade vi till Lötsjön där Chenin lämnades i Jockes bil medan Jocke, Choice och jag sprang runt Lötsjön. Efteråt gick tjejerna och jag och satte oss på en parkbänk vid Lötsjön och bara njöt av solen. Tänk att det snart är Oktober!