Det var väldigt trevligt att träffa Cecilia i fredags. Vi möttes upp i centrum och Chenin tittade surt på lilla Miller. Väl uppe på gården smällde snorungarna av fyrverkerier precis framför nosen på oss. Jag fick be dem vänta till vi gått förbi. Och då gjorde de det snällt, till vi precis var förbi… Jag känner mig ändå nöjd. Chenin blir lite taggad men svansen är i topp. I gemensam trupp gick vi sedan runt Lötsjön. Efteråt blev Chenin förpassad till vardagsrummet med Hebbe och därifrån blänge hon avundsjukt medan vi fikade i köket. Efter fika åkte vi till Gustur. Vi hade riktigt fint flyt för vi kom precis innan kvällsfordringen och då stod Gustur nära foderhagen och väntade. Trots mörker tog vi en kort kort tur med Gustur, bortom Väsby och tillbaka. Hundarna fick vänta i bilen – det var smidigast så. Cecilia fick också prova att sitta på Gustur och det gick bra. Jag hade tänkt att Gustur skulle stå inne lite. Men när jag hörde att alla hästar skulle vara ute fick han det också. Gustur hade idag ett blodigt sår ovanför andra ögat som jag torkade av.

Idag var sista dagen med Gustur och jag kommer sakna honom riktigt mycket. Chenin har blivit kanonbra i stallet nu jämfört med vad hon varit. Jocke var med idag och i vanlig ordning var det full aktion på skjutbanan brevid. När jag lämnade Chenin utanför hagen med Jocke fick hon ett grisöra. Det gjorde henne helt tyst. Samma sak när Jocke vände med henne och jag satt upp. Inte ett ord! Dessutom fungerar det bra mellan henne och de andra stallhundarna. De andra består av en bc-tik på 10 år och en settertik på 6 år. Inte helt konstigt att man blir nervös. Chenin ger många hotfulla blickar och de andra tittar bort. Med alla hundar lösa och jag som flyttar mig när de kommer så går det över förväntan. Sista turen med Gustur fick jag ridsällskap av två tjejer. Det var tydligt att hästarna blev taggade av varandra. Men det gjorde inget, bara kul. Vi tränade också lite starter. Gustur hade inga problem med starterna men var förstås lite mer döv för att växla ner till skritt.

Simningen igår gick väldigt bra. Chenin simmade faktiskt runt i poolen medan jag sprang runt. Hon har blivit en duktig tjej nu. Däremot är jag så trött på Arninge nu. De vill att jag ska gå till sjukgymnasten på besök, men hennes sista tid är 13.30 varje dag. Jag försökte boka tid hos henne men då hade de ingen simning med instruktör samtidigt. Det kändes ganska hopplöst att ta ledigt för jobbet i så fall så det fick vara. Jag behöver gå på återbesök på Strömsholm istället, så Chenin kan få mindre smärtstillande. Men helt ohalt är hon fortfarande inte. Jag blir så trött!

Idag gick vi tidigare från jobbet för jag var så sugen på att hinna rida lite. Vi kom till stallet lagom till det var becksvart. Jag kunde nätt och jämt urskilja lilla vita Gustur i den stora vita hagen. Ridturen gick fint i mörkret men jag var livrädd inne i skogen i mörkret. Jag är inte van vid så där jättemörkt. På vissa ställen såg jag ingenting utan litade på Gusturs fina omdöme. Hans lyhördhet gör dock att man inte får råka dutta alls för då avviker han från stigen och går rakt in i skogen. Väl ute på vägen igen kunde vi galoppera lite. Chenin fick vänta i omklädningsrummet med lite grisöron. Idag var hon helt perfekt i stallet. Inget skällande alls, inte exalterad över något. Duktig tjej, man börjar nästan tro att hon börjar vänja sig. Eller också berodde det på att vi var ensamma där idag vilket innebar att hon fick sitta i bilen när jag hämtade Gustur och vänta inne under hela ridturen. Vi lämnade dock Gustur tillsammans i hagen. Först lyckades jag ställa in honom i foderhagen (av misstag trodde jag att det var matdags två timmar för tidigt), så vi fick sedan gå och hämta honom och släppa ut honom i stora hagen. Chenin fick lite frolic och Gustur lite morötter. På vägen till nästa hage såg vi en skepnad av en häst på ängen. I mörkret är det lätt att missta sig, men mycket riktigt hade lilla Seijfur smitit och stod där i godan ro och betade. Efter att vi lämnat Gustur gick vi och plockade upp honom utan problem. Eftersom han inte hade någon grimma gick vi till stallet och hämtade en. När vi väl kom till hagen igen blev Seijfur rädd för något och höll på att strula. Jag kände att det blev lite väl mycket med Chenin, även om hon var snäll, så jag lät Seijfur gå. Han sprang tillbaka till ängen och betade. Det kändes dumt att lämna honom men han smiter regelbundet om jag förstått det rätt så det kanske inte direkt är mitt ansvar som nybörjare att ta tag i det. Jag tar ansvar för Gustur så det får räcka. Varje dag är ett äventyr i det där stallet. Idag mockade jag dessutom vilket är första gången jag gör själv. Chenin hjälpte givetvis till att plocka hästskit. Jag borde mockat igår eftersom han stod inne i förrgår men jag var alldeles förvirrad, även om jag visste att jag inte skulle dit igår, missade jag att han borde stått ute i förrgår. Nåja, ingen skada skedd. Hästarna släpps alltid ut på morgonen så ingen har stått inne i den omockade boxen.

För övrigt är det mycket fyrverkerier nu hela tiden. Chenin tittar lite ibland men verkar inte tycka det är något konstigt – hon är så underbar. Förra året smällde några precis utanför garaget när vi kom ut. Det tyckte Chenin var obehagligt för stunden, men tydligen övergående. Hon är coolheten själv och skall så förbli.

Idag fick jag sällskap av Nora och Marcus till stallet. Det känns otroligt lyxigt att ha sällskap till stallet varje dag, även om det såklart är övergående. Gustur stod längst bort i hagen men var inga problem att få in. Vi tog samma ridtur som sist men började med en promenad tillsammans med Nora och hundarna. Chenin är ju inte helt okomplicerad när jag sitter upp så jag väntade med det till Nora vänt tillbaka med hundarna. Idag var Gustur pigg som sjutton igen. I slutet av turen fick vi syn på en annan islandshäst. Vi red ikapp och hon meddelade att hon skulle tölta. Det tände Gustur på alla fyra och han drog som en avlöning. Jag sa argt till honom och då lugnade han ner sig lite och jag återfick kontrollen. Han är en liten buse ibland minsann, men väldigt söt ändå. Idag fick han stå inne efter ridturen.

På väg till stallet hade Nora och jag lagt varsitt spår till hundarna som jag nästan hade glömt. Spåren låg nog 3 timmar. Marcus hade fått ett öglespår och spårade bra, men hade svårt i öglan och passade på att kissa lite. Chenin spårade bra speciellt noggrann på ställen där Nora gått lite krokigt. Hon hade dock svårt i sista vinkeln där hon gång på gång gick rätt men gång på gång återvände bekymrat med en min som sa att Nora måste flugit därifrån. Efter lång väntan sa jag helt enkelt att det går där och så bar vi av igen, rakt över slutet, typiskt nog. Jag tog tillbaka och gjorde om då hittade hon toarullen.

På kvällen fick Chenin vara hemma med Hebbe medan jag mötte upp gamla gymnasiekompisarna Michaela, Sophie, Anna och Cicci på Gusto (som jag envist lyckades kalla Gustur utan att förstå varför). Där intogs god middag till något slö service, men till desto bättre sällskap. Vi pratade om ditt och datt innan vi fortsatte till och avslutade på Green strax efter 23.

Första dagen som hästvakt började mindre bra. Jocke följde med som stallsällskap. Tillsammans med Chenin gick vi till hagen för att hämta Gustur som för säkerhets skull stod längst bort vid grinden som är knepig att öppna. På vägen hittade Chenin en lång krokig pinne. I vanlig ordning berättade jag hur avundsjuk jag var på hennes fiina pinne. Då får jag en olycklig knock över näsan som resulterade i näsblod (bilder finns på kameran, men tyvärr hittar jag inte kabeln till Lisas lycka). Precis vid hagen ligger det en skjutbana och just idag var denna välanvänd. Jocke stod kvar utanför med en i vanlig ordning skällande Chenin. Hon är besatt av mig – jag får inte lämna henne mer än någon meter. Precis när hästarna blev synliga för mig smällde det till på skjutbanan och alla sprang. Jag höll ut moroten och Gustur stannade då snabbt. Ridturen gick fint, Gustur var lite lugnare idag. Vi tog mellanrundan. Jocke och Chenin kom och mötte oss på vägen hem. Han tog Gustur och jag Chenin, vilket kändes mer som en rättvis fördelning. Gustur fick vara ute i hagen efteråt.

På kvällen tog vi en sväng med Hebbe och Issen runt Lötsjön och åkte sedan över i samlad trupp till Hebbes mamma där det fanns julmatsrester att äta upp.