Sedan i måndags har jag tänkt lägga in det förra inlägget men tiden har inte riktigt räckt till. Det har varit fullt upp på jobbet minst sagt. Jag ska inte trötta ut med jobbrelaterade ämnen men ibland blir man bara så frustrerad. Det är så mycket man skulle vilja skriva av sig men det går inte riktigt att göra det i bloggen. Enkelt uttryckt kan jag väl säga att vissa personer på högre nivåer (dock inte min chef kanske jag ska förtydliga) är duktiga på att göra saker mer röriga och leverera saker till kunder som de inte efterfrågat. I måndags kom jag i alla fall hem i rimlig tid för att spendera några timmar på klubben. En promenad med båda flickorna, därefter lite träning av Choice innan Chenin fick komma ut på plan och köra lite tricks. Några nya dök upp varav en ung tjej med jack russell hade svårt att förstå något jag sa om vägen dit, vilket föranledde 10 samtal varav ett med fadern som tyckte att jag borde bedriva någon taxiverksamhet där jag skulle plocka upp 10 personer på lämplig plats. Det tyckte inte jag. Inte heller tyckte jag att jag hade någon skyldighet att möta dem på vägen. Herregud, jag får inte betalt för att träna dem ens och öppna träningen är inte till för att jag ska eskortera folk utan för att jag ska kunna träna med min hund. Märkligt folk! Choice fick i alla fall träna lite av varje på den leriga planen. Vi körde en del apportering också vilket var kul.

Igår var jag tvungen att jobba över för att möta vissa deadlines. Hussen fick vara dagishämtare. Väl hemma tog vi en sväng till stallet, tjejerna och jag. När vi kom hem hände det som inte hänt på 6 månader. Chenin klippte till Choice i hallen för att min jacka med godis i hängde framme. Det verkar som att Chenin är i en känslig period precis innan löpen så man får väl vara extra mycket på sin vakt nu. Tråkigt i alla fall eftersom de verkligen varit bästisar så länge. Chenin är som ingenting efteråt men Choice är lite låg och smörig. Jag tog ut henne själv och då levde hon loppan.

Det är mycket nu på jobbet. Inte så farligt med jobb men väldigt många kvällsaktiviteter, såsom ölkvällar, pubar, julmiddag, gruppaktivitetskvällar, arkiveringskvällar och studentmiddagar. Jag hoppar mycket eftersom jag har de två svart-vita att tänka på och allt annat man vill hinna med. Vissa saker måste man dock ställa upp på.

Igår blev det lydnadsträning på klubben. Chenin fick börja med lite platsliggning, konster i form av skäms och huvudet i backen och kontaktövningar. Choice fick sedan köra linförighet, inkallning, läggande, fjärr, platsliggning, hopp, tandvisning m m. Efter det fick hon busa med Tristan. Springa allt vad man kan över planerna och sedan tjura på Tristan för att han var kär.

Trodde Imorse att jag skulle vara stark nog att inte gråta när jag lämnade Chenin. Eller snarare var helt övertygad. Detta är ju det bästa för henne och innerst inne har det snarare kännts som alldeles för lång väntan på denna dag. Ändå rullade tårarna ner när jag såg hennes stressade blick och kroppshållningen som föreslog att vi drar illa kvickt. Jag vet att det inte är bra för Chenin att se mig ledsen, eller kanske gör det detsamma. Nu är det dags i alla fall och koncentrationen lär vara begränsad idag. Choice är med till jobbet som min tröst. Till skillnad från mig är hon ofantligt lycklig. Tacksam över klappar, godis och uppmärksamhet. Extra glad över allt skräp hon hittar på tunnelbanan.

Chenin går verkligen hem hos folk på djursjukhusen. Ett antal sköterskor kommenterade hur söt hon var medan de passerade oss vid inskrivningen. Chenin svarar med en svansvift. Hon tycker om alla som tycker om henne. Igår badade jag Chenin inför operationen med klorhexidinschampo. Imorse låg det underull i tovor över Chenins rygg. Jag fick borsta henne innan jag lämnade in henne för hon såg helt ovårdad ut. Choice och jag har sprungit två dagar i streck. Det är skönt att springa, tar bort ångesten. Jocke gjorde oss sällskap i onsdags och Anna och Doc igår.

Nyaste nytt på Solna-fronten är att tjejerna och jag igår åkte med Annica och Mido-kelpie till Ålsten och badade. Eller vi tre badade medan badkrukorna Annica och Mido stod kvar på stranden, sådan matte sådan hund! 😛 All min pedagogiska klickerträning (inspirerad av den bok jag lånat av Annica) var som borta när Chenin hade åsikter om att Mido skulle åka i vår, nej min, bil. Bättre förberedd och pedagogisk nästa gång helt enkelt. Härligt att bada, hemskt att komma upp. Choice busig in i märgen och Chenin gapandes på henne. Kaotiskt och lerigt när man helst av allt vill släppa hundarna lösa på ängarna så de kunde jaga varandra och torka.

Jocke mötte upp oss vid lunch och vi hittade en cafeteria med mindre god lax- och spenatpaj. Chenin fick sedan åka med Jocke hem medan Choice och jag, med hugg i hjärtat stod kvar och såg dem gå. Chenin såg lite ledsen ut men i själva verket ska de åka till Ålsten och bada och bila runt, mycket trevligare än att shoppa present till bror och respektive i Gallerian och sedan gå tillbaka till kontoret, om Choice och jag gjorde.

Nu ska vi snart bege oss för att möta upp Frida på Lötsjöängarna. Vi ska ha mysig middag och Jocke och Chenin gör oss nog sällskap. Åter igen är jag imponerad över hur lugna hundarna är på jobbet. Bara sover, helst upp och ner med någon liten hälsning emellanåt.

Sötaste smulorna är inne på sin andra arbetsvecka. Inga fler äventyr från Choice sida. Jag är ju van vid Chenin som är så tillgiven och ser upp till mig så mycket att hon inte avviker från min närvaro i första taget. Hundarna är lugna som filbunkar på jobbet. ”Det är inga hundar som springer i onödan!” utbrister kollegorna. Eller idag ”She is not an alpha right?” om Chenin. Den var bra. Jag frågade varför han trodde det och han menade att eftersom hon lägger sig på rygg när folk kommer fram. Hehe, som om Chenin skulle visa aktiv underkastelse. Hon försöker bara lura folk att klia henne på magen. En aussie vet hur man får sina fördelar.

Det märks att det är löp och efterlöp annars. Hundarna är något lugnare och drar något mindre i kopplet på promenaderna.

Det värsta med att ha med båda på jobbet är rulltrapporna. Jag klarar bara att lyfta båda samtidigt i några sekunder och det är ingen hit. Fyra trappor på vägen har ingen hiss. Att bära Chenin uppför är tungt. Jag har därför lärt Choice springa lös uppför trapporna medan Chenin och jag tar rulltrappan. Duktig liten flicka – höll åtminstone ett tag. Nu vänder hon efter halva som om det vore en kurragömmalek och springer efter oss i rulltrappan. Hon är dock smidig som en tiger och hoppar i slutet så inga klor har skadats. Får fundera ut en ny lösning. Det hade inte varit ett problem om inte SL stängt av vår linje så vi måste byta vid Fridhemsplan. Imorgon ska Choice få vara med mamma och Lazy istället. Choice har hört att mamma behöver hjälp med planteringen i trädgården så hon ska assistera så bra hon kan.

Igår klickertränade vi. Vände pedagogiskt ryggen till den ena när det var den andres tur. Såg att Chenin låg med hakan i backen några gånger men annars verkade de båda fatta vinken. Dessutom blir det många vilopauser vilket är bra för shejpingen. Chenin fick göra skäms, haka i backen och metallen, gripande och fasthållning, och Choice fick göra metallapporteringen, bara gripanden.

Nu ska vi till Gustur och stallet. Mysigt!