Igår tränade vi på klubben i ljuset för första gången efter en taggad promenad. Chenin fick köra först i vanlig ordning. Lycklig över att gå några meter fot gick Chenin långt långt fram i position, utan möjlighet att rätta. Chenin sprang sedan till Choice som satt uppbunden och välte omkull henne så hon landade i blött dike. Ibland är hon bara knäpp! Skrattade till exempel halvt ihjäl mig åt Chenins klickerpass inne förra onsdagen. Varje gång man ber om något får man lite till. Hennes reaktionsförmåga är så snabb att hon hinner bjuda på massa beteenden om jag inte klickar exakt rätt. Så jag fick inte bara nosdutt på handen och lyckades också på några få klick få till en dutt i kombination med ett riv på benet av Chenins tass. Och det värsta är att man skrattar åt henne – hon är ju underbart söt när hon ”trying to hard”.

Choice gick skitbra på klubben, bra position i fotgåendet (det märks tydligt att jag varit mer noggrann och tränat henne mer), snabba lägganden, hopp-stå sitter riktigt fint och jag började kommendera det vid sidan och fick lyckanden trots avsaknad av retning emellanåt, bra fjärr, lite hetsigt kryp, apportering av spårapport med något tugg om jag inte påminner henne om godiset framför näsan hela tiden.

Det kändes som ett bra effektivt pass och jag kan konstatera att sällan-träning verkar löna sig trots allt.

Springning idag med Anna. Båda sjöarna första gången i år i ljuset. Snön och isen är nästan helt borta, men ändå var det inte speciellt slaskigt. Efteråt tog Chenin, Choice och jag tunnelbanan till Kista för att äta middag med hussen. Jag borde egentligen läst in mig mer på det seminarium jag ska hålla imorgon men min metod är att förtränga det så långt som möjligt för att slippa nervositeten.

Jag har haft skidsemester i helgen med mamma och brodern (den yngsta äldre). Efter en trevlig tjejmiddag hos Nattis med Yannetty och hundflickorna i fredags skyndade jag hem från Tyresö för att packa. Chenin och Choice hade nog gärna stannat längre för de tyckte det var riktigt spännande med huset och tomten som var nyheter för dem. Själv var jag trött och stressad för att hinna med allt inför lördagen. Efter att ha pratat tragedi med Frida, men samtidigt skrattat mer än på länge, fick jag några timmars sömn innan det var dags att kliva upp på lördagen. Morgontidig promenad med alla tre hundflickor, Lazy inkluderad, bar det iväg till Romme. Där hade vi två fina skiddagar med mycket effektiv åkning, vegetarisk wok till lunch, blöt och kall skidåkning i ösregn, ras i ankarliften, tacobuffe till middag, promenad i fabriksområde, kloklippning, P3-lyssnande, bråk med brodern om mattider, god frukostbuffe, videofilmning i backarna, smärta i lårmusklerna m m. Jag råkade turligt få med pappas nya skidor och även om de var lite långa var de alldeles underbara att åka med. Aldrig mer mina Head-skidor igen! Jag lyckades t o m övertala mamma att hyra nya för att få uppleva skillnaden. Plötsligt blev man en väldigt mycket bättre och säkrare skidåkare.

Givetvis har Chenin och Choice fått uppleva fjällen. För Chenin är det ju inte direkt första gången, men Choice tittade med stora ögon på alla konstiga bigfoots. Och nej, Chenin och Choice är inte trötta på snö i alla fall. De försökte busa hela tiden och Choice rullade sig lyckligt i snön så fort hon fick chansen.

I torsdags var vi först och sprang runt sjöarna med Anna. Jag fick dock gena tillbaka för att hinna till simmet. Bästa simmet hittills blev det. Tjejerna fick simma tre pass var, samtidigt. Choice i koppel och Chenin lös. På så vis kunde jag få upp Choice ur vattnet utan en hysterisk Chenin som skulle lägga sig i. De simmade ungefär 3-4 min per pass, Choice något längre än Chenin. Men hela simpasset gick otrligt mycket lugnare än vanligt. Vi lekte med saker och båda hundarna lyssnade. När Choice började crowla, kunda jag justera med kopplet så hon simmade bättre med fokus på annat än plasket.

Nu uppdateras min veckoblogg äntligen. Alla funderingar man tänker på och skulle vilja hinna skriva ner försvinner ju när man uppdaterar så sällan. Först ville jag klaga över hur skitiga hundarna blir av allt slask i slutet av veckan men i söndags kom snön och flickorna kunde gå rakt in igen utan torkning till min lycka. Tassarna var rosa och även om det försenar sommaren var jag kortsiktigt tacksam. Men det skulle snabbt gå över, i igår muttrade jag över smuts igen och kände mig helt nedslagen av att behöva torka hundarna och ändå inte få ett godtagbart resultat. Vad less jag blir av allt grus hemma!

Men isen börjar äntligen lätta och nog har jag ramlat lite senaste veckan men dock inte under springning. Förra tisdagen var det fortfarande lite isigt och hårt i marken. Mina något föråldrade joggingskor underlättade inte heller känningar i meniskeln i knät.

I onsdags var det inte jag som var dålig utan Gustur som hade ont i ett framben. Således ingen ridning (och det hade ändå inte lockat i mörkret) utan istället mysig promenad alla fyra. Det är faktiskt helt underbart och tacksamt att vara omgiven av så fina djur. Efter stallbesök följde veterinärbesök för rabiesvaccination av Choice. Jag hade visst förträngt att Chenin hade vaccinerats med 3-årsvaccinet bara fyra gånger. Men plånboken var tacksam för att det kom till kännedom.

När Jocke gjorde mig lunchsällskap på fredagen passade jag på med ett besök på löplabbet och ett förhastat skoinköp utprovade på mina diskutabla springsteg (skorna försöktes sedermera idag bytas upp till ett par med bättre fröjd för ögat, men förgäves, detta är dem som mina fötter kräver). På kvällen åkte istället bowlingskorna på när Hebbe och jag bowlade med Issen, Kamilla, Frida och Kim. Det var kul, men jag förlorade ganska stort.

På lördagen hade jag åtagit mig att aktivera Doc (eftersom Anna var hemma i Norrland över helgen). Det blev först promenad med mamma och alla tjejer. Jag tog de stökiga Chenin och Doc under min kontroll och alla fyrbenta överlevde utan skråmor även om Chenin var bra sugen på att smocka Doc emellanåt. Därefter blev det mer promenad för Doc och Choice och lång springtur runt Råsta, Löt och kyrkogården. Sedan lite vistelse hos föräldrarna innan Doc återlämnades. Kvällen spenderades med varvande mellan stortvättning av 10 tvättar och middagsbesök av Nattis och Erik.

På söndagen blev det promenad med mamma, lite städning och sedan en tur till klubben för lydnad och promenad. Jag hade tänkt lägga spår till Chenin men motivationen försvann med vädret. Istället fick båda tjejerna varsitt lydnadspass innan vi åkte till mamma för att sy upp byxor. På kvällen mötte jag upp Hebbe, Stefan, Hanna och Leyla i Kista för att se Shutter Island – en obehaglig historia.

I måndags var vi i vanlig ordning på klubben och tränade med Anna och igår var vi med Anna och sprang runt sjöarna.

Nu snöar det igen och jag struntar i vad alla andra människor på internet och jobbet tycker – jag tänker i alla fall njuta av rena fina hundar och ljus miljö så länge det går. Visst längtar jag till våren och sommaren men det där mitt emellan kan jag vara utan. Har också lovat mig själv att aldrig mer klaga över snö eller värme – vi har haft alldeles för lite av de varorna de senaste åren. Kyla och framförallt vind är jag dock måttligt road av men om temperaturen stannar runt nollan är jag mer än nöjd. För då kan vi fortfarande springa. Anna och jag har ju kommit igång nu med det. Hon vill springa tre dagar i veckan och jag försöker bromsa till två. Igår var det dock så isigt att jag hade kramp i vaderna efter tre fjärdedelar men ändå inte var anfådd, för allt man försökt göra är att inte ramla på isen. I tisdags var det något bättre och inte lika tungt för benen. Många IKEA-turer har det också blivit, lite lydnadsträning, tur till Gustur i onsdags, ridning på Gustur i söndags med Choice springandes med på tur, promenerande i nya området och helgturer med mamma och Lazy. Simning för flickorna igår också. Chenin simmade ca 4+4+4 min. Simningen är minst sagt omständigt med två. Choice vägrar ju gå upp ur poolen när hon väl är i så jag måste verkligen anstränga mig för att få kontakt och få in henne och då går ju Chenin igång som en toka. Igår hoppade hon ner två gånger från ett högt ställe eftersom hon är så olydig nu. Givetvis fick hon betala för det imorse.

I övrigt är Chenins vanliga jag tillbaka efter skendräktigheten och det innebär att hon är fullkomligt odräglig, hänger och sliter i kopplet och framförallt taggar hon på allt hon kan och tycker livet är allmänt kul. Hon är rätt macho också och bangar inte en fajt om det finns lämplig kandidat. Kan man få beställa skendräktig, dvs lagom, hund för jämnan?! Som tur är mår hon rätt bra och kan därför få börja vara lite lös en bit på promenaderna. Det innebär att hon blir väldigt cool att ha vid möten med hundar som gör utfall. Lös behöver man liksom inte svara på sånt tjafs.

Choice då? Hon är lite småknäpp. Senaste nätterna vaknar jag av att hon står, flåsar och hänger på mig. Trodde först hon var sjuk, men nej, bara väldigt unghundsvaken verkar det som (och kanske har det något att göra med att jag har lite för varmt i hela lägenheten…). Kanske är det Chenins arroganta attityd som påverkar att hon inte hittar något bra liggställe?

Vad gäller lägenheten har vi kommit väl tillrätta nu. Det börjar se ut som ett boende och inte en flyttplats. Dessvärre har vi redan fått inbrott i källaren… Otroligt när man flyttar från Hallonbergen till Filmstaden… Hundarna verkar stormtrivas i nya lägenheten och det gör vi med bortsett från att vi inte har någon naturlig plats för avhängning av kläder i hallen.

Känner mig lite hypokondrisk, många på jobbet har drabbats av vinterkräksjukan och många hundar har kennelhosta. Vi håller tummarna hårt för att vi klarar oss ifrån det där.

Måste avsluta med en rolig grej. Chenin hittade ett gosedjur i form av ett får häromdagen. Jättegulligt att hon ordnar egna vallningsobjekt. Fast hon behandlar det inte så värst bra…

Efter det blev det kall lydnadsträning för Choice. På plan i snön framkom tydligt att Choice börjat löpa. Choice tog faktumet med huvudet högt och passade på att slåss med Spica efter en lång stunds bus. Jag kom till undsättning och i hasorna på mig kom också Aika (som dock inte visste vem hon skulle gå på och om hon skulle slåss med eller sätta på löptiken?). Smart Camilla stoppar in handen i Spicas mun och får hål i den. Vad gör man inte för att skydda sina älskade?! Något som var skönt i det hela var att Choice inte verkar vara som Chenin vid bråk utan slutar faktiskt när man säger till henne. En annan sak som var skönt är att hon inte hade något agg efteråt och inte verkade vidare berörd. Kanske för att hon själv är dubbelt så stor som Spica och att hon därför hade övertaget för första gången i sitt liv? Svårt att veta. Men rädd om rumpan verkar hon i alla fall vara mot de flesta. I synnerhet blir hon förbannad när Chenin försöker sätta på henne.

Direkt efter träningen åkte Frida och jag till Kista. Vi inledde med lunch i sällskap av två trötta tjejer som deckade på golvet. Mycket liv, rörelser, barnvagnar, matfläckar m m i kombination med två tröttisar är en mycket bra kombo. Efter uppgående blodsocker förpassades hundarna till bilen medan Frida och jag shoppade runt: kläder, smink och present till Hebbe införskaffades.

På kvällen dök brorsan med flickvän upp och vi kollade på Year One, Melodifestivalen och Surrogaterna. Men jag somnade en halvtimme in i den sista filmen, som dock verkade vara spännande.

Söndag bestod av promenerande som alltid. Först Chenins 40 min, därefter långpromenad med Choice, Jocke och Mido 2,5 timme och sedan Chenins 40 min igen. Det tar på Choice att ligga i topp. På väg till Mido så drar hon på ordentligt sista sträckan för att visa vägen dit. Väl där morrar hon surt på ragg-Mido fast de samtidigt har kul ihop som två småbarn.

Jag hann sedan, mitt i allt städande, med en halvtimmes shoppingrunda i Solna Centrum i förgäves jakt på en ljusrosa klänning (funderar på att klä ut mig till Reese Witherspoon i Legally Blond på lördagens Hollywood-fest). På kvällen fylldes hemmet av vänner inför stundande Super-Bowl. 8 personer med mat för det dubbla (hundarna sa inte direkt nej till kyckling och revbensspjäll, även om deras matte är vego). Jag höll mig vaken till 4 och såg hela matchen som New Orleans Saints vann över Indianapolis Colts trots att de flesta (inkl jag) i vår egna interna betting trott på de senare.

En trött måndag med andra ord, även för hundarna som hållt igång med klappar av alla gäster. På kvällen for vi till klubben och började med en lugn promenad med Anna o co. Hennes pojkar har mått lite illa, Choice löper (och hade dessutom kopplet runt magen) och Chenin är skendräktig så relativt lugn blev den för första gången. Efteråt blev jag sittande med Chenin på plan istället för att träna Choice. Som tur var ställde Anna upp och tränade Choice, i brist på andra att träna, så Sofie och jag kunde prata aussies i lugn och ro. Framförallt donade Anna med hopp-stå som går lite upp och ner för Choice och mig. Jag har inte riktigt rätt teknik för Choice och belönar massa konstigheter som inte ska vara. Väl hemma kände jag träningssug så Choice fick stå ut med eget pass på gården (hon klagade inte direkt) – med inriktning på aktiv platsliggning, som det så fint kallas. Chenin fick leta godis i farstun för att få göra något mer än hakan i backen och backande-träningen på klubben.

Idag tog Anna och jag oss äntligen i kragen och sprang båda sjöarna efter att vi promenerat med alla fyra runt hela Lötsjön. Detta är första gången Chenin går hela Lötsjön, men det ska nog gå bra. Springningen blev tung som sjutton efter detta långa uppehåll och inte blev den lättare av att Anna och jag inte kunde låta bli att hålla igen kakhålet på hela sträckan.