I tisdags var det tävlingslydnadskurs för näst sista gången. Denna gång låg fokus på inkallningar. Jag valde att träna på inkallning med läggande, kommenderat fotgående, framförgående och budföring. Vid sidan av körde jag också apporteringsträning och lite krav på korrekta ingångar för att få belöning.

I onsdags skulle det vara skott-träning på klubben så jag stressade dit. Tyvärr fick vi en trist start när en schäfer flög på Choice, mer eller mindre. Hon är snabb så hon hann dock undan och sprang hysterisk med andan i halsen och skräckslaget skall medan han jagade efter långt långt bort innan han äntligen, tung som han var, inte längre orkade. Fan, vad det känns värdelöst, Choice är så sjukt osäker på andra hundar nu. Hon förstod verkligen inte varför det hände och det gör ärligt inte jag heller. Jag kan bara konstatera att alla hästar inte är hemma på den schäfern. Han betedde sig rätt märkligt i övrigt också, morrade åt mig och andra. Vi lät det gå ett bra tag innan vi började med skott-träningen, men nog var Choice lite påverkad i alla fall. Vi tränade på med lite agility och lydnad. Hon reagerade inget på skotten men slängde då och då långa blickar på schäfern (som var utom synhåll) och vid ett tillfälle när hon kom ur en tunnel och jag var på fel sida skrek hon till innan hon såg att det var jag. Stackars smulan! Oavsett så kändes i alla fall skotten bra.

Chenin var helt full av energi på kvällen. När jag rastade högg hon tag i en orienteringsstation och slet ner, tydligen väldigt kul. Hemma snodde hon en vante och försökte springa runt med innan jag hann stoppa henne. Jag satte mig med henne i hallen för att lugna henne men då kråma hon sig galet mycket så det small till i ryggen och sedan gick hon med svansen mellan benen och skrek när hon försökte resa sig. Fan, vilken skit-onsdag!

På torsdag var hundarna hemma med husse och det gjorde dem gott. Choice fick sin långpromenad och Chenin sina korta. De fick också åka med en hel del i bilen vilket gjorde dem trötta och nöjda på kvällen. När jag kom hem fick hundarna följa med till Macoteket och köpa en Iphone4, sedan blev det besök hos Annica för Chenins del. Annica skickade en remiss till Strömsholm och jag fick morfin utskrivet. Vi diskuterade om det kunde vara bryggorna mellan kotorna som spruckit. I så fall får man vänta några veckor innan de växer ihop igen och fram till dess är det bara vila som gäller. Ju mer hon rör sig i det partiet, desto större blir bryggorna som kan klämma på andra delar.

Choice och jag sprang sedan med Mattias runt Löt, Råsta, kyrkogården och kolonilotterna. Efteråt blev det Ica Maxi, matlagning och packning inför helgen då vi ska iväg till Skinnskatteberg på vallningskurs för Peter Nilsson.

Imorse på väg till dagis hoppade Choice upp på en hög mur. Chenin tänkte hoppa efter och jag tittade på henne och satte förbud. Alltså, hon tänker verkligen inte, knäpphunden! På vägen till jobbet läste jag återigen om katastrofen i Ungern, helt ofattbart galet!

Jag tycker Chenin är så på Choice att jag var tvungen att kolla Choice. Givetvis har hon börjat löpa, minimalt och det dröjer nog några dagar innan hon kommer igång ordentligt men ändock. Vaknade dessutom av en kräkande Choice som behövde komma ut på en gång, visade sig lite senare att hon hade hela öronproppar i avföringen… Blir hon aldrig vis och vuxen?! Jag trodde hon var den mogna av mina två.

Idag ska vi annars packa, städa och fixa massa småplock innan vi åker till rikslägret imorgon. Vi ska även hinna med en löptur och ikväll kommer Frida och hälsar på vilket var alldeles för länge sedan.

Chenin inför spår, foto: Lisa?

Chenin verkade helt OK idag så det känns bra att den där smällen i förrgår inte tog värre. Efter promenad och annat var det flygkurs på schemat idag. Vi pratade återigen om medvetenhet och acceptans. Men även tvångstankar och olika typer av verklighet. Varför man har svårt att unna sig saker, vad optimala val och andra alternativ innebär, hur man går miste om saker, att göra rätt val i livet, varför man inte gör det och vad det innebär, hur man väljer att känna och uppfatta saker m m. Att man ganska lätt kan förändra verkligheten och se till att den passar, men också att det ibland inte går att projicera sina tankar på verkligheten och vilken ångestkänsla det kan ge. Känns som att man synat terapin när man börjar bli medveten om så mycket andra feltänk man gör att man faktiskt börjat inse att det inte är allt det andra som är fel utan jag. 🙂 Jag tror jag fyller i tidsluckor i hjärnan med eget arbete – ganska ofta. Hebbe och jag funderar också på om man generellt sett har för många val i livet? Paradox of Choice om någon hört talas om…

Nåväl, efter kursen blev det träning på klubben i många många timmar. Jag fick tid att fundera och reflektera under tiden jag la spår. Återigen ängspår för Choice för att på något vis avgöra om hon har problem eller inte. Chenin däremot fick skogsspår. Jag gick förbi myrstackar och fokuserade på att ta kontroll över mina obehagskänslor. Man får nästan ta sig i kragen liksom.

Chenin gick sitt spår felfritt, hittade alla tre saker och gick i kärnan hela tiden. Choice gick också riktigt bra, så glöm allt jag tidigare skrivit om att hon inte går bra på ängspår. I spåret låg det dessutom 6 apporter för att verkligen motivera och belöna henne. Mitt pepptalk under spårandet gjorde henne också extra på. Det enda dåliga partiet var när hon stirrade sig blind på fåglarna. Det är verkligen frustrerande när hon då stänger av nosen och missar en apport. Ingenting motiverar henne lika mycket som andra djur. Hon blir liksom manisk. Men nu fokuserar jag på det positiva och det såg då riktigt bra ut. Brorsan hennes blev igår uppflyttad till lägre spår med 305 poäng! Helt galet och kan han så borde även hon kunna.

Efter spårningen kom Jocke. Jag visade lite påbörjad slalom mellan benen med Chenin och sedan fick Chenin vara kvar i bilen medan vi gav oss iväg på springtur, gula 5 km blev det men på slutet intervall körde vi.

Efter springningen stod vi och snackade strunt innan jag gick ner på lydnadsplan med Chenin. Vi hann inte mycket förrän Anna dök upp. Då blev det istället promenad och sedan lydnadsträning där även Sofie, Malin och Maria dök upp. Jag dubbelkörde mina eftersom jag knappt står ut med Chenins skällande (och vi körde på nedre planerna = långt till bilen). Varannan hund på target, rutan, backa, fjärr, fotgående. Choice fick köra kryp och Chenin hakan i backen. Sedan blev det gemensam platsliggning och tro det eller ej men Chenin var faktiskt tyst under hela tiden. Choice fick även köra ett kort kort pass själv bestående av fotgående, läggande, inkallning, ställande medan Chenin skällde hysteriskt.

Väl hemma insåg jag att jag varit på klubben länge, nästan 6 timmar. Gulligaste Anna kom med 2 bananer för att blodsockret inte skulle sjunka som en sten. 🙂 Hundarna har knappt rört ett finger sedan vi kom hem.

Imorgon väntar fullsmäckad dag med besök hos Ingrid på förmiddagen och sedan heldagskurs för Anne Dahlin till sent på kvällen.

Sol och bad hade jag hoppats på men redan på morgonpromenaden kände jag kylan i luften… Så det fick bli springning istället med Choice runt sjöarna. Väl hemma igen funderade jag på att ringa mamma och höra om hon kanske var ledig och ville ta en tur till Huvudstabadet. Jag slog bort tanken samtidigt som mamma ringde och frågade om jag ville följa med till Huvudstabadet. Det visade sig att både mamma och jag dessutom hade tänkt besöka mormor på eftermiddagen. Så 1 km simning blev det i alla fall men inte mycket till sol. Hundarna var hemma med pappa sålänge och sedan följde de med till hemmet som mormor är på. Till hundarnas stora lycka var det fika i trädgården, innebärande massa klappsugna pensionärer och massa smulor. Och så tyckte Chenin givetvis att det var väldigt kul att träffa mormor och var därför tvungen att hälsa på henne om och om igen (och clowna sig):

Tillsammans med mormor blev det en promenad runt Huvudstaängarna. Chenin såg två kopplade katter bara 5 meter bort men kom faktiskt när jag ropade på henne. Choice lyckades givetvis bli stucken av en geting i framtassen, blev halt och slickade sig hysteriskt. Fruktansvärt många getingar var det och Choice skulle straffa dem alla (nej, hon lärde sig inte en läxa på den första!).

På kvällen for vi till Patricia för att fira Hebbes mamma. Väldigt trevligt!

Uscha, igår var det dags att pressa I-form-loppet 1 mil i Sundbyberg med kusinerna Edina och Timea som sällskap. Mamma och Lazy mötte upp för att hämta Chenin och Choice, som alltså fick spendera kvällen där. Tiden blev 1.06.42 och mitt mål att springa hela vägen var uppfyllt. Första varvet sprang jag med Timea och småpratade, medan Edina spurtade iväg. Strax innan andra varvet drog jag ifrån och jagade för att komma ikapp Edina (aldrig att en kedjerökare ska få vinna). Tunga, tunga steg vid 6 km krävde ordentlig självpeppning för att orka fortsätta. Långt bort på andra sidan fick jag syn på en gående figur som måste vara Edina. Inte förrän vid 9 km kom jag ikapp och sedan spurtade vi in i mål. Vad bra det känns efteråt att ha gjort det!

Här kommer lite bilder på sötaste björnen:

Lazy sover tungt i föräldrarnas vattensäng

Lazys charmerande möte med Eurasier för några år sedan (under den perioden hon var nedklippt). Hon gillar att flirta med fina killar!