Så var vi med ytterligare en lägenhet. Som om det inte räcker. Tajmingen för detta köp är dåligt. Vi behöver egentligen inte större, har inte tid att flytta och inte råd med den lägenheten. Men så dök den där drömlägenheten upp som vi bara måste ha.

Vi la ett bud och vann den. I samband med att vi skulle skriva på den kom ytterligare ett bud – som höjdes med 50 000 – men säljaren ville verkligen sälja med denna tröga marknad så vi fick den. Och dessutom fick vi till en senare inflyttning och lyckades få med en öppen spis på köpet. Det känns rätt i magen. Mindre rätt känns det att försöka få vår lägenhet såld till ett vettigt pris. Pengarna tillbaka är ett minimum, men vi får se hur det går med den saken. Den är ju fin.

Annars var jag på gruppen under kvällen. Det blev intressant när vi pratade om att man kan bagatellisera sina känslor och samtidigt katastroftänka angående det som stressar en. Kopplingen mellan huvud och mage bryts och man bejakar inte sina känslor utan istället ältar man sina val och känner stress över att göra fel val eller ha valt fel.

Vi pratade också om hur onyttigt det är att sätta sig själv i centrum och bara se till vad man själv känner för. Ofta mår man bättre av att göra saker för andra.

Vi kom också in på att samhället gärna försöker ta bort ansvar från individen, vilket kan vara stressande eftersom ansvar är starkt kopplat till frihet. Man tar också bort skuldbeläggningen trots att sund skuld inte är onyttigt. Konsekvensen av allt blir att den fria viljan inte värderas; allt beror på arv och miljö och vi har ingen möjlighet att förändra något. Man missar det mest uppenbara.

Jag har vänt på dygnet helt. Under helgen har jag gått upp strax efter sex, båda dagarna! Känns märkligt att gå ut innan alla andra och promenera vid sjöarna, men det är ljust och härligt. Ingen vårdepression här inte – kanske har man kommit över det – för jag känner mig bara så glad över det fina vädret. Man kunde ju önska sig några fler plusgrader men men. Och just nu känner jag att det nog räcker med vinter och kyla för i år. Kanske allra mest för att vallningssuget drar ordentligt i en. Anna och jag har stora planer! 🙂

I lördags möttes Anna och jag på klubben för lite hundträning. Patrik, Veronica och Zorro dök också upp och Choice fick springa några varv med Zorro (läs: lägga honom på rygg och kampa med hans nacke). Choice och jag la sedan ett ostspår till Chenin, relativt långt men pga av skaren måste man följa redan upptrampade spår annars åker man igenom i varje steg och det blir lite tungt. Chenin gick som en klocka! Choice grillades sedan i lydnaden under Annas skarpa öga. Jag tycks ha börjat få Choice att gå lite långt bak i fotgåendet. Jag har ju verkligen gett mig f-n på att aldrig belöna för långt fram eftersom jag tycker det är fult och aussies ofta har tendens till att hamna väl långt fram när de blir övertaggade (åtminstone storasyster…). Vi trampar på med det mesta: ligg, hopp-stå, kryp m m.

På kvällen kom Anna och Cicci över för att se Melodifestivalen med mig och spana in vår lya. Vi hejade på Anna Bergendahl så vi var nöjda, annars var det inte det starkaste startfältet kanske – såg ingen som vinnare av Eurovision. Cicci och jag bestämde utgång och inledde promenad med hundarna till föräldrarna för avlämning. Inte kom vi långt förrän Cicci ramlade i en isig backe. En deja vu från en utgång till Monkeybar för 9 år sedan utspelade sig när Cicci även denna gång drog något i knät. Så synd om stackaren! Ingen utgång med andra ord och istället skjuts av Cicci till Karolinska på söndagen. Idag är det operation av knät som gäller. Och som ni kanske förstår är knät inte min favoritdel just nu. 🙁

Igår var vi en sväng till klubben efter jobbet. Det märks att det börjar bli vår för det var full aktivitet på klubben. Anna och jag tog först en promenad där jag pratade med Chenin och Choice om det här med att äta/söka hästbajs hela vägen. Normalt har jag inte brytt mig om de äter lite hästbajs men när de maniskt letar efter det får man nog. Därefter blev det först lite träning för Chenin medan Choice surade uppbunden (till skillnad från Chenin slutar hon dock skälla när det inte lönar sig – hon har inte samma ihållighet som storasyster). Chenin fick mer lydnadsträning än någonsin och det höll bra dagen efter. Vi körde minimalt fotgående, ingångar, backa, ligg/sitt på avstånd m m. Lyckliga Chenin är en underdrift! ”Pic me!” är hennes mellannamn. Efter en lång platsliggning för båda tjejerna där jag provocerade ordentligt och belönade (bästa sättet att träna plats med båda har jag märkt eftersom Chenin är riktigt bra på det och alldeles alldeles tyst så länge det händer något) blev Chenin förpassad till bilen medan Choice fick sitt lydnadspass. Kändes otroligt bra, bättre än på länge. Hon var taggad och gick väldigt bra fotgående (bara det kan ju göra ens dag), plötsligt kunde hon apportera med ingångar utan tugg (efter ett uppehåll på månader och separat träning av ingångar och avlämningar), hopp-stå börjar arta sig, snabba lägganden, lägganden på avstånd, påbörjade framförgående m m. Kort men effektiv träning och inte alldeles för mycket hundprat.

Lånar bilder av mäklaren för att visa lägenheten.

Nu snöar det igen och jag struntar i vad alla andra människor på internet och jobbet tycker – jag tänker i alla fall njuta av rena fina hundar och ljus miljö så länge det går. Visst längtar jag till våren och sommaren men det där mitt emellan kan jag vara utan. Har också lovat mig själv att aldrig mer klaga över snö eller värme – vi har haft alldeles för lite av de varorna de senaste åren. Kyla och framförallt vind är jag dock måttligt road av men om temperaturen stannar runt nollan är jag mer än nöjd. För då kan vi fortfarande springa. Anna och jag har ju kommit igång nu med det. Hon vill springa tre dagar i veckan och jag försöker bromsa till två. Igår var det dock så isigt att jag hade kramp i vaderna efter tre fjärdedelar men ändå inte var anfådd, för allt man försökt göra är att inte ramla på isen. I tisdags var det något bättre och inte lika tungt för benen. Många IKEA-turer har det också blivit, lite lydnadsträning, tur till Gustur i onsdags, ridning på Gustur i söndags med Choice springandes med på tur, promenerande i nya området och helgturer med mamma och Lazy. Simning för flickorna igår också. Chenin simmade ca 4+4+4 min. Simningen är minst sagt omständigt med två. Choice vägrar ju gå upp ur poolen när hon väl är i så jag måste verkligen anstränga mig för att få kontakt och få in henne och då går ju Chenin igång som en toka. Igår hoppade hon ner två gånger från ett högt ställe eftersom hon är så olydig nu. Givetvis fick hon betala för det imorse.

I övrigt är Chenins vanliga jag tillbaka efter skendräktigheten och det innebär att hon är fullkomligt odräglig, hänger och sliter i kopplet och framförallt taggar hon på allt hon kan och tycker livet är allmänt kul. Hon är rätt macho också och bangar inte en fajt om det finns lämplig kandidat. Kan man få beställa skendräktig, dvs lagom, hund för jämnan?! Som tur är mår hon rätt bra och kan därför få börja vara lite lös en bit på promenaderna. Det innebär att hon blir väldigt cool att ha vid möten med hundar som gör utfall. Lös behöver man liksom inte svara på sånt tjafs.

Choice då? Hon är lite småknäpp. Senaste nätterna vaknar jag av att hon står, flåsar och hänger på mig. Trodde först hon var sjuk, men nej, bara väldigt unghundsvaken verkar det som (och kanske har det något att göra med att jag har lite för varmt i hela lägenheten…). Kanske är det Chenins arroganta attityd som påverkar att hon inte hittar något bra liggställe?

Vad gäller lägenheten har vi kommit väl tillrätta nu. Det börjar se ut som ett boende och inte en flyttplats. Dessvärre har vi redan fått inbrott i källaren… Otroligt när man flyttar från Hallonbergen till Filmstaden… Hundarna verkar stormtrivas i nya lägenheten och det gör vi med bortsett från att vi inte har någon naturlig plats för avhängning av kläder i hallen.

Känner mig lite hypokondrisk, många på jobbet har drabbats av vinterkräksjukan och många hundar har kennelhosta. Vi håller tummarna hårt för att vi klarar oss ifrån det där.

Måste avsluta med en rolig grej. Chenin hittade ett gosedjur i form av ett får häromdagen. Jättegulligt att hon ordnar egna vallningsobjekt. Fast hon behandlar det inte så värst bra…

Idag var en bra morgon. Jag går runt med ett leende på läpparna för Chenin kändes mycket bättre än vanligt imorse. Nu kanske det börjar släppa, stelheten på morgonen. Visserligen håller det bara i sig ett par sekunder men hjärtat stannar nästan när jag ser smärtan hos Chenin. Resten av tiden är hon överlycklig och sprallig men vad hjälper det? Nu har det gått mer än 8 veckor vilket är den tid Läkningen av benet tar så vi ser ljust på framtiden, eller i vart fall inte mörkt.

Det har varit spännande dagar i helgen. På fredagen fick vi besked om att vi vunnit budgivningen på lägenheten i Filmstaden i Solna. Den är förmodligen alldeles för dyr, inte för oss eftersom det bara är en tvåa, men per kvadratmeter. Hoppas att man någon gång får igen pengarna… Det är i alla fall dyraste fastigheten i dyraste området i Solna, men avgiften är relativt låg med tanke på att det är nyproduktion. I fredags kväll var vi och skrev på överlåtelseavtalet efter diskussioner med banken. Ett tips till folk som köper lägenhet är att inte säga upp sig precis innan köpet och starta eget. Även om Hebbe är konsult hos sin gamla arbetsgivare var banken skeptisk. Nu är lägenheten på bottenvåningen med egen uteplats i alla fall vår! Inflyttning är dock först 1 mars. Jag känner mig så otroligt nöjd med läget vi valt. Både Hebbe och jag är nöjda. Han gillar att bo centralt, där det händer och jag vill ha nära natur, parker, sjöarna, tunnelbanan och samtidigt inte känna mig instängd mellan andra hus. Nu kommer vi ha 200 meter till tunnelbanan (samma som dagens läge) utan att vi är instängda eftersom vi bor i kanten av Filmstaden vilket innebär att åt ena hållet har vi en park och åt andra hållet har vi innergården, samtidigt som vi bor nära sjöarna – Lötsjön och Råstasjön. Ett annat tips när man köper lägenhet är att titta på lägenheten innan man köper den. Jag missade visningen som var men efter att papprena var påskrivna fick jag en personlig visning. Det är egentligen inte mycket att säga om den, mer än att den är ganska lik vår nuvarande hyreslägenhet, men spegelvänd. Det blir nog bra i vilket fall och den kändes absolut som vår nu.

I lördags var vi hos Gunnar och Marianne och vallade på deras fina får i Oxelösund. Chenin fick vara hemma hos föräldrarna för annars hade det mest blivit bilen och det är ju mindre kul. Vi var sex ekipage som drillades av Gunnar; Anna och Doc, Sofie och Tristan, Florence och Milton, Linda och Modja samt Sofie och Jackson. En del hade kommit längre som Modja och Doc medan andra var helt gröna som lilla Jackson 6 månader. Choice fick två pass i fållan, varav ett med koppel och ett lös, samt två pass på fält. I koppel var hon fullkomligt knäpp, skäller på situationen för att hon vill jaga fåren, skäller på fåren för att de svarar upp, skäller på mig för att jag hindrar henne. Lös i fållan gick det bättre men absolut bäst går hon när hon får mer ytor. Då ser man hennes styrka. Jag är så imponerad över att hon alltid lyckas hålla fåren till mig, aldrig att hon tappar något eller att de springer iväg för henne. Inte förrän jag satt henne medan vi pratar så vandrar fåren bort. Det känns då helt tryggt att veta att hon kan få in dem. Choice har en väldigt trevlig djurkänsla men det vi behöver jobba på är att hon inte ska använda munnen så mycket. Det går i alla fall framåt med den saken. Det gick bra för samtliga där och vi hade alla himla trevligt hos Gunnar och Marianne, så dit kommer vi gärna igen. Tack Gunnar för bra assistans och Marianne för snälla omdömen! Det behöver vi.

När jag kom hem från Oxelösund sniffade hundarna utanför dörren sedan gick svansarna, speciellt Chenins. Det var spelkväll hos oss med massa grabbar och Chenin blev överlycklig av att hemmet var fullt av folk. Jag roade mig på eget håll innan jag deckade i sängen – tröttare än tröttast.

I söndags var det segt. Varken Anna, Annica eller Jocke orkade komma med ut så det blev först spår och sedan springning på egen tass. Båda hundarna undrade när sällskapet skulle komma. Vi spårade på klubben, Chenin fick ett relativt långt korvspår i mossa med mycket saker, som hon gick fint och utan konstigheter. Choice gick också bra, om än lite hetsigt. Jag insåg snabbt att snitslarna får plockas i efterhand, jag måste vara med på vad som händer där framme i linan. 3 av 4 saker hittade – hon missar oftare leksaker än pinnar. Pinnarna verkar vara rätt så befästa. Springningen efteråt blev 5 km Ursvik. Jag tog den vanliga 5 km, det vill säga inte lätta (förtydligar att det är spåret som kallas lätta så ingen tror som Emelie, att det är jag som springer lätt – 5 km är alltid tungt för mig 🙂 ). Choice hjälper till alldeles för bra i nerförsbackarna men tycker att jämsides är lagom i uppförsbackarna.

Efter springning fick bilen sitt. Tre timmar av städning, tvättning, dammsugning, däckbyte av Hebbe och mig. Tungt och tråkigt förstås, men fin blev den. Skimrande till och med. Ända sedan dess har jag trott att bakluckan är öppen när jag kollar i backspegeln. Hundgallret skymmer sikten lite men det är uppenbarligen en väsentlig skillnad.