Jag hade tänkt skriva om vår sista tid i Peru så jag gör det nu innan jag kommer till tråkigheterna.

Vi startade från Camanara och reste längst kusten. Pappa hade ytterligare en rolig toalettincident och jag skrattade så jag grät i baksätet. Det finns såklart med på film när vi skrattar åt det. Vi stannade på playan som kallades Puerto Inka eftersom det fanns en inkaled där rakt över bergen ända till Cuzco. Så småningom ska det nog byggas en bilväg där. Jag flagnar som sjutton efter Machu Picchu. För första gången i mitt liv flagnar jag på kinden och ena örat. 🙂 Vi orkade inte köra hela vägen till Lima utan stannade utanför Ica på ett mindre flott hotell.

På vägen till Lima körde jag för andra gången (första gången var i Cuzco). Det är gott om poliskontroller här och de stannade förstås mig i en. Alla papper var i ordning men min pappa och Hebbes pappa hade inga bälten. Hebbes pappa satte snabbt på sig bältet och sa sedan att det bara var min pappa som inte hade bältet på och det berodde på att han var för tjock om magen. Så undslapp vi 1 500 kr i böter. Skönt! Och härliga poliser. Till saken hör att de får 10 % på alla böter de drar in så det var rätt sjysst att låta det gå. Hebbes pappa sa att det berodde på att vi hade alla papper i ordning och därför var alldeles för trovärdiga om det skulle bli en tvist om det. 🙂 På kvällen var vi och tittade på en showdans. Det spelades och dansades och i alla pauser så dansade vi, tillsammans med flera andra. Väldigt väldigt trevligt! Till och med föräldrarna kom upp på fötter. Vid midnatt deckade jag i sängen men de andra satt uppe länge och pratade strunt.

Sista dagen idag har vi hunnit med stranden, lunchbuffe a la allt man kan tänka sig, besök hos Hebbes farmor, shopping, besök hos Hebbes pappas hustrus (Kati) föräldrar, packning, få manikyr och pedikyr och nu besök av alla Hebbes pappas syskon.

Så till det tråkiga. Kissen avlivades idag. Vi har inte mycket information. Men min bror ringde från Albano och undrade om kissen skulle läggas in med dropp eller tas blodprov på. Vi svarade avlivning, precis som vi diskuterat om något skulle hända. Han fyllde 21 år i november och är den äldsta perser jag vet om. Fina fina kissen har jag haft nästan hela mitt liv. Vi är förstås lite ledsna även om det var väntat. Alltid tråkigt att det händer när man är borta men alla omställningar för en gammal katt är förstås ansträngande. Synd om min bror som fick ta det beslutet också. Tydligen skrek han och kissade och bajsade på mattorna i ett par dagar och det var när han hade fått flytta hem igen. Första tiden var han hos Mikko, Paulina och Tim – vilket han varit förut. Några dagar efter att Micke tog hem honom till Lövgatan började problemen.

Nu till flyget, uscha! Stecolid tack!

Nu ligger jag i ett rosa rum i Lima. Flygningen kändes evighetslång. Det
var turbulens praktiskt taget hela vägen. Jag pratade med piloten och
flygvärdinnan innan och de varnade mig för turbulensen så det kändes tryggt. Emellanåt sov jag. Hebbe och jag hann också se lite av Office-serien, walk the line (som inte var något vidare) och lyssna på ett barn som skrek hela resan (och då inte av gråt utan mer allmänt). Landningen gick kanonfint. Vid det laget hade det blivit en del stecolid och lite vin för mig. Skönt att komma till Peru. Av någon anledning känns det bättre än New York. New York bestod för övrigt av rätt mycket medling mellan föräldrarna. Ibland har de allvarliga kommunikationsproblem.

Tanken är att vi ska åka runt lite idag och kolla på Lima. Vi ska bland annat ta en tur till stranden. Planen, med start imorgon, är Nascau-linjerna, Coscou, Machu Picho, Titikakasjön, Arequipa, kanske en tur till djungeln. Det ska bli så spännande. Hoppas bara pappa orkar.

Uppdatering om Lazy får vi kontinuerligt. Det är högläsning här från Lisas blogg och mail. Det känns väldigt tryggt. Efter tjat från Jocke fick jag uppdatering på Cheninfronten. Igår hade de varit ute och spårat. Chenin var tydligen jätteduktig. I övrigt gick allt bra. Frida hade erbjudit sig att ta henne i fredags men Jocke (som var magsjuk) ville ha henne själv. På torsdag ska de simma Chenin tillsammans och på fredag ska nog Frida ha henne till lördagen. Det är väldigt praktiskt att ha två av mina bästa vänner, hundfria, boende grannar med varandra. Nattis har lovat ha Chenin lite på dagarna ibland för att avlasta Jocke när han jobbar. Anna har lovat ta med Chenin om de ska spåra något. Så allt känns ändå ganska bra. Ännu har jag inte hört något från Marianne hur det går med Choice. Men med tanke på hur kul Choice och Mercy hade tillsammans går det nog finfint. Jag undrar lite hur det går med Choice öga. Chenin lyckades olyckligt nog bita henne i ögat samma dag som vi skulle lämna Choice hos Marianne. Det var i samband med att Chenin lämnade sin mat och jag skulle dit och ta bort den. Typiskt! Jag blev verkligen ledsen. Vi tog ett snabb-besök hos veterinär-Annica för att få lite antibiotika utskrivet till ögat. Att ge en valp ögondroppar är komplicerat kan man konstatera!