En kort uppdatering av de senaste dagarna. I onsdags simmade Chenin på Arninge. Jocke var med och höll sällskap. Chenin fick simma lös hela tiden. Hon simmade tre pass: 5 + 4 + 4,5 min om jag minns rätt. I torsdags skulle vi ha tränat rapport med Ingrid och Benz. Men när det blev inställt fick jag tillfälle att följa med till Gusto (restauranten alltså, inte hästen) med Hebbe, Palme, Cicci, Ciccis syster, Rebecca, Rebeccas kille, Marc och Diana. Vi åt gott och hade trevligt. Hundarna låg uppbundna snällt brevid, med undantag för när Marc och Diana dök upp – det är ju lajbans med riktigt gamla vänner tycker Chenin. Sent på kvällen (natten) tog vi en snabb sväng förbi Annica för att köpa hundmat och ta blodprov. Hem och packa för att sedan gå upp tidigt och ta mig de 45 milen ner till Trollhättan och årets Chess Player-läger. Resan ner var faktiskt riktigt trevlig. Jag lyssnade på radio och filosoferade. Tråkigt att höra om Michael Jacksons tidiga död förstås. Strax efter 12 infann vi oss, tjejerna och jag, på Backamo lägerplats. Härlig plats på många sätt, badplats (gångavstånd denna gång Lisa!), marker, cafe, bra promenadstråk, husbilar utanför förläggningen där vi alla bodde tillsammans i olika rum. Väl på plats blev det fika och sedan lydnad och uppletande. Chenin, Choice och jag installerade oss, tog en promenad, badade, de fick båda minimal lydnadsträning. Klantmatten la korvpåsen i en väska och ställde på golvet, skulle precis lägga upp den på bordet när båda hundarna stod över väskan – en sekund senare hade Choice hål i hakan. Jag hann bara säga till Chenin innan jag vände mig om och Marie, som flygit in i förläggningen från jag vet inte var, satt med Choice. Jag blir så arg på mig själv att jag vill gråta. Chenin kommer löpa vilken dag som helst och då är det förstås extra känsligt. Nåväl, allt bra i alla fall. Hundarna fick vara med en i taget i stort sett hela tiden så det är bra träning för dem båda. Dessutom hade vi kompostgaller som avskärmade på natten. Middag på kvällen och sedan bevakningsfilmer. Vackert väder hela helgen gjorde att vi satt ute i stort sett hela tiden. Jag ger mig på ett försök att räkna upp alla hundar med stor risk för att missa någon: Kull 1 – Figge. Kull 2 – Chenin, Choice (Crofter Holdings), Azzie, Tedden (Mr Binks – far till kull 5). Kull 3 – Smilla, Tiny, Inka (Aussieboxen), Isola, Lotuz, Virus (Kelpie), Busan (Mittelspitz). Kull 4 – Bucks, Tarrak, Lova, Nanook, Marek (Aussiegården – far till kull 4). Kull 5 – Puzzel, Meija. Kull 6 – Toya, Echo, Chip, Jack (Mr Binks). Kull 6 – Yatzy, Vilda, Breitling, Fokuz, Rolex, Xie. Och förstås som alltid trogna Magnus med sina fina schäfrar som numera är poppis bland alla aussiefröknar. Och minst men viktigast mamma Chessie och kennelmamma Marie. På lördag var det uppstigning för färd till Arboskogen. Jag körde spår tillsammans med Ulrika och Nanook. Ulrikas man la ett klurigt svårt spår till Choice innan han for iväg för att köpa fika. Choice hade väldigt svårt vid ett kalhygge (precis som Mackan sagt) men hon kämpar i alla fall på bra även om det ser knepigt ut. Väl tillbaka i skogen på ett, enligt snitslarna, slingrigt ställe jobbade hon på bra igen. Tog pinnen och såg allmänt söt ut. Slutet låg bakom ett träd och det missade hon först. Jag tog tillbaka henne en bit och då spårade hon sig till slutet. Ulrika sa mycket snällt om Choice, det kändes kul. Nanook gick riktigt fint (lösspår och således helt olik Chenin!), plockade alla saker på löpande band. Chenin fick ett godisspår med lite blandat godis, vilket dämpade henne oerhört. Hon jobbade stenhårt. Vid en vänstervinkel jobbade hon fram och tillbaka flera min medan Ulrika och jag stod och såg på. Chenin såg ibland ut som att spåret bara försvunnit från henne, och hon kämpade och letade. Ulrika berättade sedan att hon rundat ett träd i vinkeln – skitkul! Hade hon gått innanför trädet hade Chenin förmodligen tagit vinkeln i farten för att det vore så enkelt, men nu fick hon istället jobba. Över två vägar sedan så fick hon också kämpa. Det var varmt ute och Chenin var riktigt trött, kul att se eftersom det inte är ofta hon är nöjd. Flera gånger syntes det att hon hade koll på var spåret var men var ändå tvungen att bakspåra några meter. På väg till grillplatsen mötte vi några andra, bl a Meija, Chenins fina dotter. Jag fick möjlighet att se henne i uppletandet och det var mycket som var likt Chenin, fast lugnare förstås. Choice fick också ett skick. Saken låg gömd bakom en kulle så jag såg henne inte. Hon fick kämpa väldigt länge för att hitta saken men kom sedan i full kareta. Chenin och Choice är så olika för Chenin kommer snabbt in om hon inte hittar för ett omskick medan Choice (envis som hon är) är kvar hur länge som helst. Aldrig sett en sådan uthållighet hos en valp! Chenin fick inte göra sitt favoritmoment utan vi åkte till grillplatsen där Chenin fick simma i dammen. Därefter låg hundarna tysta vid ett träd. Fick lite kommentarer om hur duktig Chenin blivit som sover lugnt och tyst numera – tog bara 6 år 🙂 Jag la ett korvspår till Chenin på gräsmattan – Chenin försökte rusa in i skogen men se så gick inte spåret, bara hålla tillbaka så hon fick analysera. Fortsättning följer…

Chenin hade surat på Choice på dagiset igår. Tredje gången på kort tid, det känns trist. Antingen är det ren tillfällighet eller så har det med Choices könsmognad att göra eller för att Chenin har ont. Imorse hade hon riktigt ont i ryggen igen. Jag vet inte exakt varför, kan vara vad som helst. Vi var på klubben igår. Ingrid kom dit och vi körde rapport med Benz. Chenin skällde hysteriskt i bilen hela tiden men det kan man väl inte få ont av? Chenin och Choice fick sedan var sitt spår. Choice spår fick ligga ca 60 min. Hon missade träapporten, tror hon går lite för snabbt, hon hittade den sedan när vi gick tillbaka – kom lycklig och visade upp den för mig, som givetvis blev jätteglad. Chenins spår låg ca 90 min. Hon slarvade lite i vinklar, tror hon blir stressad över att jag håller tillbaka henne så mycket. Hon höll på att missa min vägsvårighet också för helst vill hon bara springa hysteriskt och leta spår, men jag höll tillbaka och beordrade spår, tills hon spårade precis över vägen. Medan spåren låg till sig tränade vi lite lydnad uppe på plan. Chenin fick såklart börja, eftersom hon har damp, med att gå några meter fot (detta är riktigt ansträngande för henne så det kan vara det hon får ont av), träna fjärren och platsliggning. Choice fick träna mycket ingångar, kontakt och fot, snabba lägganden, sitt/ligg kvar samt påbörja lite stå.

Förresten har jag klickat in Choice nu. Jag klickade in båda samtidigt, Choice för kontakt och Chenin för huvudet i backen (men Chenin var ju inklickad med annan klicker innan). Jag körde i söndags för andra gången med en hund i taget. Choice fick göra tass-på-target, kontakt och nosdutt på handen (efter inspiration av Mackan). Chenin fick göra samma sak samt huvudet i backen. Roligt värre tydligen! Jag körde klicker igår igen för tredje gången med Choice. Synd bara att jag ibland missar att klicka (och förstås glömmer berömma då också) och ibland klickar för sent… Måste bli varm i kläderna igen.

Hjärtat värker när man plockar frolic, leksak, metallapport, target, koppel och lämnar Chenin hemma med några frolic hos husse. Särskilt när husse kommenterar att hon gnydde lite… Choice fick i alla fall egen promenad runt Lötsjön, träffade Pepsi (den hund som förra hundvakten tidigare hade med Chenin ibland) och avslutade med lite träning. Det blev lite av varje inom lydnadsbiten. Hon är rätt duktig på att sitta fot nu och det är gulligt. Chenin fick sedan en egen promenad med metallapportering, target och framförgående. Vi avslutade promenaden med att barnen på gården fick ge lite godis för tass-tricket. Således gick det ingen nöd på någon av hundarna men lite synd om Chenin var det som fick vänta på promenad… Desto lyckligare blev hon av att få lite privattid.

Avslutningsvis måste jag kommentera att Choice är den kloka och Chenin den galna!

Imorgon blir det spår!

Chenin var inte bra i morse. Tapper som alltid, men väldigt ont i ryggen. Det är verkligen jobbigt att se henne så. Vi gick ut på gården och jag kände hur jag snörvlade. Som om inte det räckte kommer det en dobermann med ett vrål från lekplatsen. Han hade nosgrimma men ägaren flög efter som en vante. Jag skrek att hon skulle hålla i honom, fyra gånger ungefär, till han var några meter från oss då sprang jag. Typiskt just denna morgon. Chenin började förstås skälla. Choice skällde också men hon var lös och kom när jag ropade. Dobermannen lugnade ner sig när kvinnan fått stopp på honom eftersom han då kände att det var tikar. Jag var sjukt arg, grät nog en del. Kvinnan svarade att min hund skällde också nu så det gick nog bra. Men va fan, jag kan ju hålla i min hund utan att folk behöver springa undan med sina hundar för att inte få dem attackerade. Groteskt stor dobermann var det också. Tur att jag sprang mot porten för det fick i alla fall dobbisen att tveka och ägaren chans att få fäste. Rädd jag blev när jag såg hur ägaren bara åkte närmare meter för meter utan en chans att stoppa djuret. Vad ska dem med sådana hundar till? Sen blev jag ju också förbannad över att Chenin hade behövt springa i det tillståndet, och ledsen såklart. Efter incidenten visade Chenin ingen mer smärta, förmodligen kom musklerna igång lite.

Jag hade på känn att hon skulle ha ont idag eftersom hon visade lite redan efter vila i bilen igår. I förbyggande syfte körde jag Novaphonen i 3 pass under 1,5 timme. Chenin pep på slutet av simningen, jag tror det var i samband med det hon fick ont. Hon lät precis likadant första gången hon visade detta efter simning ute. Det kan också varit att hon lyckades hoppa in i bilen själv en gång, eller att hon drog i kopplet så mina armar värker av träningsvärk idag eller att hon är så vansinnigt förtjust i Ingrid att hon mest ser ut som en ostbåge.

Jag tog i alla fall bilen till hunddagiset i morse. Jag ringde innan lunch och de hade inte sett någonting på henne. Tur att tjejerna sitter ensamma i köket med ständig uppsikt nu när det blev så här. Choice fick en del saker med sig i morse. Stor kartong, gammal glaslåda, upplevelsepaketsfordral, toarulle m m. Helst vill jag bara ta med bitsaker och inte direkta leksaker men det är knepigt. Någon stubbe har jag inte råkat stöta på.

Det blir ingen klubben ikväll. Visst skulle jag kunna (skrev först ”kunde jag” – så norrländskt) åka med Choice medan Chenin är hemma med Hebbe, men mitt hjärta klarar inte det. Jag tror det blir lite egentid för tjejerna runt våra kvarter istället.

För första gången på väldigt länge ville Hebbe gå i gemensam trupp runt Lötsön. Vi beslöt oss för att äta på indisk restaurant på Järnvägsgatan i Sundbyberg istället. Hundarna satt brevid med öppen bil och skötte sig fint. Hebbe och jag hade sedan diskussioner om vem som skulle få ta ut Choice. Jag vann, och Hebbe blev hemma med Chenin. Choice och jag hade väldigt kul. Jag gömde leksaker och hon fick träna på att sitta kvar under tiden. Vi tränade också kontakt och fotposition. Shejpade in lite apporteringslämning. Choice blir lätt uttråkad av torrfoderkulorna även om hon älskar mat. Ibland verkar hon vilja ha mer fart. Så det blev en hel del lek och bus. Hon verkar ha förstått användningen av mig som kampmotståndare. Äntligen kommer hon till mig med saken utan att jag behöver fjompa runt för mycket. Vi lekte också rulla nerför backe och åkte metallruschbana. Jag passade också på att kampa med Choice i ruschkanan eftersom underlaget dånade rätt bra. Choice var överlag väldigt taggad igår och det gillar vi förstås.

Jag tog ut Chenin separat på gården. Vi körde lite platsliggningar, ner med huvudet, puss och tass. Chenin var väldigt fokuserad och till synes helt oberörd av morgonens smärta.

Igår, en sväng till klubben för lite lydnadsträning tillsammans med Anna och Jakob. För Choice blev det fokus på koncentration, hämtaövningar, fotposition och sitt/ligg-kvar. För Chenin blev det först kort kort fotgående inför filmkameran, fjärr, back och sitt/ligg-kvar. En gemensam platsliggning på slutet. Efter träningen åkte Anna och jag till Råsta och sprang lite. Doc var med och härja förstås, eller rätt lugn var han. 

Idag blev det skogsträning i Kista med Anna och grabbarna. Choice fick först ett spår som jag lagt och som gick mycket bra även om hon är lite för energisk vilket ger lite spring ibland. Sedan fick hon direkt ett spår som Anna lagt och det gick hon lite sämre på, verkade lätt disträ (trött?). Hon fick även busa med spårpinnar och hämta dem i gräset. Chenin fick ett långt godisspår som Anna lagt. Vi gick det själva och det gick verkligen kanon de två första pinnarna fram till slutet, sen var det nos upp och vittra vilt. Med tanke på hur bra det gått kändes det som ett rejält nederlag. Jag blev så besviken att luften bara gick ur mig. Rasande på Chenin, kände mig opedagogisk och blev istället ledsen. Trots allt är det bara jag som vet att vi inte hittade slutet, hon är lyckligt ovetande, ändå ska jag lyckas förstöra dagen för henne också. Chenin med järnpsyket brydde sig förstås inte nämnvärt över min besvikelse. Choice fick sedan köra lite uppletande men det gick sådär. Hon taggade ut men nästan längst ut i korridoren bakom en gran letande hon inte tillräckligt länge för att hitta leksaken. Jag tror det kan berott på att hon inte såg mig. Hursomhelst är jag nöjd ändå. Efter några skick så fick hon till slut fyra bra skick när hon hämtade bakom den där granen på olika sidor. På hemvägen besökte vi Annica och hennes nytillskott Hyzz Love Me Do. Jag ville ta med honom hem, i alla fall tills han blir större och jobbigare, men Annica vägrade släppa taget. Choice fick komma in och hälsa på honom men hon såg ju groteskt stor ut jämfört med den lilla råttan.

Film har det varit annars i dagarna två. Den första med Issen och Mattias somnade jag på och minns inte mycket av och den andra med Frida var Australia, bra men lite klassisk emellanåt.

Choice har roat sig med att tugga sönder en tuggknut i smådelar och tillsammans med Chenin spritt ut den över hela lägenheten… Två väggar på hunddagiset har också gått åt. 😉