Söndagen skulle bli en mysig dag som inleddes med lång morgonpromenad och sedan någon timmes pluggande inför kursen. Sedan åkte la familia till stan för photoshoot.

På väg hem hade vi otur med avstängda hissar i Kungsträdgården och en matte med alldeles för dålig koll på Chenin som försökte gå på rulltrappan från fel håll och fastnade med klossarna. Så illa så illa! 🙁 Chenin vrålade rakt ut och blödde ner hela tunnelbanan. Vi for snabbt till Annica med lite skjuts av Jocke från Duvbo. Där blev det fix och don ett par timmar med snäll Annica som orkade med besök på söndagskvällen.

Min fina lilla tjej.

Chenin mår mycket bättre. Jag fick lite panik när hon i tisdags fortfarande hade så ont att hon inte kunde resa sig utan att gny, men några vilodagar med bara kisspromenader gjorde susen och redan på onsdagkväll var hon ordentligt pigg, sådär knäpp som bara hon kan vara. Jag ringde såklart till Strömsholm men det som gäller är att jag kan få en tid hos Lennart i november om jag ringer nästa vecka, jag kan komma in akut och då inte hos Lennart eller så kan jag gå till en annan veterinär och få en remiss och genom en remisstid komma till Lennart kanske redan i oktober. Annica är ju bortrest och att gå till en ny veterinär känns helt bortkastat, bara att få någon att sätta sig in i journalerna är galet. Alternativet är i så fall Christoffer på Södra. Men nu när hon är bättre väntar jag nog hellre på en tid till Strömsholm, eller så får det bli ett rehab-besök hos Anna. Vad ensam man kan känna sig ibland…

Alltid ska det vara något. Jag pratade med både hunddagis och mamma på väg hem från flygplatsen och fick meddelande om att Chenin inte mår bra alls. Väldigt dålig i magen visade sig dock inte vara det största problemet, utan istället väldiga smärtor i bakpartiet, en kombination av knä- och benvärk. Hon överansträngde sig redan när jag var i Åre och Jocke hade henne, men repade sig hyfsat under förra veckan. Slagsmål med lösspringande Betsey var det sista vi behövde. Vad som hänt i helgen är något oklart – men definitivt har hon gått för långt med  min bror i lördags. Nu är hon så dålig att hon gnyr när hon försöker resa sig och mest av allt ligger hon bara. Jag ska försöka kontakta Strömsholm men vet inte om jag ska ge henne några dagar först för att se om det är en överansträngning. Om det inte är det kan det vara en nerv som ligger i kläm och då känns det elakt att utsätta henne för flera dagars lidande. Jag vill inte operera och jag vill definitivt inte ta bort henne. Livet suger! 🙁

Om jag ska nämna något annat än bara negativa saker så har Choice drillats i lydnad i två dagar. Igår var det tävlingslydnadskurs på klubben och vi fick lite tips gällande apportering:

• Vanlig träapport – Jag måste kasta med rätt hand och variera när jag kastar, tenderar att ofta kasta när hon vänder upp (för att säkra) istället för att belöna hela in-sträckan.
• Tungapportering – Använda kampen som verktyg är nog Choice grej
• Apporteringsdirigering – Om hon går till fel skål, stoppa henne!
• Vittringsapportering – Det här med hög och gömma pinne fungerar väldigt bra på henne. Hon nonchalerar helt de andra pinnarna och ger sig aldrig förrän hon hittar sin pinne. Jag ska nog ta bort godisletandet. 

Jag har vänt på dygnet helt. Under helgen har jag gått upp strax efter sex, båda dagarna! Känns märkligt att gå ut innan alla andra och promenera vid sjöarna, men det är ljust och härligt. Ingen vårdepression här inte – kanske har man kommit över det – för jag känner mig bara så glad över det fina vädret. Man kunde ju önska sig några fler plusgrader men men. Och just nu känner jag att det nog räcker med vinter och kyla för i år. Kanske allra mest för att vallningssuget drar ordentligt i en. Anna och jag har stora planer! 🙂

I lördags möttes Anna och jag på klubben för lite hundträning. Patrik, Veronica och Zorro dök också upp och Choice fick springa några varv med Zorro (läs: lägga honom på rygg och kampa med hans nacke). Choice och jag la sedan ett ostspår till Chenin, relativt långt men pga av skaren måste man följa redan upptrampade spår annars åker man igenom i varje steg och det blir lite tungt. Chenin gick som en klocka! Choice grillades sedan i lydnaden under Annas skarpa öga. Jag tycks ha börjat få Choice att gå lite långt bak i fotgåendet. Jag har ju verkligen gett mig f-n på att aldrig belöna för långt fram eftersom jag tycker det är fult och aussies ofta har tendens till att hamna väl långt fram när de blir övertaggade (åtminstone storasyster…). Vi trampar på med det mesta: ligg, hopp-stå, kryp m m.

På kvällen kom Anna och Cicci över för att se Melodifestivalen med mig och spana in vår lya. Vi hejade på Anna Bergendahl så vi var nöjda, annars var det inte det starkaste startfältet kanske – såg ingen som vinnare av Eurovision. Cicci och jag bestämde utgång och inledde promenad med hundarna till föräldrarna för avlämning. Inte kom vi långt förrän Cicci ramlade i en isig backe. En deja vu från en utgång till Monkeybar för 9 år sedan utspelade sig när Cicci även denna gång drog något i knät. Så synd om stackaren! Ingen utgång med andra ord och istället skjuts av Cicci till Karolinska på söndagen. Idag är det operation av knät som gäller. Och som ni kanske förstår är knät inte min favoritdel just nu. 🙁

Igår var vi en sväng till klubben efter jobbet. Det märks att det börjar bli vår för det var full aktivitet på klubben. Anna och jag tog först en promenad där jag pratade med Chenin och Choice om det här med att äta/söka hästbajs hela vägen. Normalt har jag inte brytt mig om de äter lite hästbajs men när de maniskt letar efter det får man nog. Därefter blev det först lite träning för Chenin medan Choice surade uppbunden (till skillnad från Chenin slutar hon dock skälla när det inte lönar sig – hon har inte samma ihållighet som storasyster). Chenin fick mer lydnadsträning än någonsin och det höll bra dagen efter. Vi körde minimalt fotgående, ingångar, backa, ligg/sitt på avstånd m m. Lyckliga Chenin är en underdrift! ”Pic me!” är hennes mellannamn. Efter en lång platsliggning för båda tjejerna där jag provocerade ordentligt och belönade (bästa sättet att träna plats med båda har jag märkt eftersom Chenin är riktigt bra på det och alldeles alldeles tyst så länge det händer något) blev Chenin förpassad till bilen medan Choice fick sitt lydnadspass. Kändes otroligt bra, bättre än på länge. Hon var taggad och gick väldigt bra fotgående (bara det kan ju göra ens dag), plötsligt kunde hon apportera med ingångar utan tugg (efter ett uppehåll på månader och separat träning av ingångar och avlämningar), hopp-stå börjar arta sig, snabba lägganden, lägganden på avstånd, påbörjade framförgående m m. Kort men effektiv träning och inte alldeles för mycket hundprat.

Lånar bilder av mäklaren för att visa lägenheten.

I lördags hade vi SASK-möte på Mälarö Bk. Höglöpande Chenin kändes onödigt att utsätta eventuella hanhundar för så hon fick vara med mamma och Lazy medan Choice följde med. Mötet var effektivt avklarat men lämnade dessvärre en viss hunger kvar hos mig som inte ätit frukost. Choice och jag tog sedan tillfället i akt att träna på nya planer efter att hunden i spegeln kollats av. Hon gick så jäkla bra att jag började fantisera om appellstart till sommaren. Framförallt gick hon väldigt trevligt fotgående, stabilt och fint. Vi påbörjade dessutom inkallning med ställande och läggande och hon kändes nästan bc-snabb några gånger. Vi körde också mycket avståndsregleringar – tränade på att gå sakta mot mig inför vallningen och att lägga henne på avstånd. Läggande under gång blev det också och snart trodde hon att hon skulle ligga hela tiden på allt. Väl hemma hos mamma när skymningen kom var jag döhungrig.

På kvällen föreslog Anna lydnadsträning och jag kontrade med garagelydnadsträning. Choice var duktig men verkade mer trött i huvudet än tidigare på dagen. Fotgående blev det i alla fall och särskilt fokus på att inte nagga mig i vändningar. Platsliggning äntligen, dessutom med störning av främmande hund som gick förbi. Inkallningsstanna, ingångar. Inkallning med stå och ligg som inte gick fullt lika bra som tidigare på dagen. Lite rutan-skick fick vi också till och här känner jag att jag måste ha en bra plan. Chenin fick köra lite minimalt med sina trix; hakan i backen, tass, back.

Igår, söndag, var det stort kalas hos oss för mig och min mamma. 23 personer i vår lya verkar vara ett maxläge att få in. De flesta fick stå och äta men det gick bra. Hebbe var iväg med Choice och mötte upp några vänner som tagit hand om en irländsk gatuhund (liten terrier). Tydligen sprang de på fint i snön och Choice njöt av att vara snabbast och bli jagad. Jag fick se busarna på film efteråt. Väl hemma igen var lägenheten fylld med folk och Choice hade stora ögon och far runt som en oljad, och isig, blixt. Höglöps-Chenin försökte bjuda upp kusinens dansk-svenska gårdshund Milton på lite dans, men det tyckte jag var onödigt. Annars fungerade det bra ändå med alla barn, höglöpande hundar m m. Chenin är lycklig bara någon klappar på henne hela tiden eller om hon får någon liten skål att slicka ur. Jag tror det är nyttigt för Choice (och även Chenin, men hon är ju härdad) att uppleva lite barn och folksamlingar eftersom hon är så signalkänslig. De tog i alla fall allt med ro och fick missnöjda gå in i sovrummet medan vi åt så folk kunde röra sig. Inte heller stal Milton någon mat mer än att slicka på pappas korv när tillfälle fanns, så det måste få anses varit en lyckad kväll. Alla verkade i alla fall ha kul. Vi spelade Buzz på 8 personer och när det bara var Micke och Sanna kvar spelade vi TP till sent. Jag vann otroligt nog, jag som aldrig brukar vinna TP, och det var trots att jag gled in i efterhand med tre pluppar mindre. 🙂

Nu har Chenin börjat med muskel-relaxerande så igår kväll blev det mycket massage och novaphone på ryggen. Vi ska köra ordentligt med det nu varje kväll.