Bäst att uppdatera medan man har energi kvar. Jag är Annas underhållare denna helg då hennes mamma var tvungen att avboka sitt Stockholmsbesök. Choice tog täten med att spendera fredagen busandes med grabbarna hela dagen medan Chenin var hemma med sjuk Nattis. På kvällen kom Anna, Jakob och hundar över till oss på tacomiddag och Idolkväll. Anna lagade middagen medan jag for runt som en yr höna. Lazy var också här och rev på dörrmattan i panik. Idag var det lång träningsdag och så blir det ju när man inte är så effektiv. Vi inledde med spår på förmiddagen. Sofie la ett spår på ca 300 m som Choice tog sig igenom mycket bra; bra tempo, alla pinnar och mycket bra analysering av vinklar, stigövergångar m m. Hon är grym! Lika bra gjorde de andra. Doc fixade sitt vinkelspår galant, Tristan knatade stabilt igenom sitt 600 metersspår och Dalton plöjde igenom samma spår i 180 – sötnos! Chenin fick leta godis, gosa och bli ordentligt genomborstad. Lazy vandrade mest runt och såg allmänt besviken och missnöjd ut. Efter lunchtid fortsatte vi till Stockholmsavdelningen där Malin och Vanessa väntade med hundar. Lydnad stod på schemat. Det blev ingen genomstrukturerad träning direkt men var och en körde igenom det som behövdes och tog hjälp av lämplig person. Choice inledde med noll i koncentration efter att ha gått igång på min kommendering av Tristan. Ett par minuter senare var hon med igen och grillades i det mesta; fritt följ, linförighet, framförgående, läggande, ställande, fjärr, kryp, inkallning, apportering, hopp, platsliggning, kamplek med Vanessa m m. Det låter som att hon kan allt men varje moment hanterades på det stadium hon ligger, dvs ofta från noll. 🙂 Ett energiknippe är hon i alla fall. Hoppet har vi inte kört så många gånger och det var extra kul att det verkligen klickade nu (kan det vara tredje gången?). Inget mer springa runt och se förvirrad ut, utan istället full fokus på hindret. Apporteringen gör vi framsteg med och backar sedan med. Hon verkar galen på apporten, sprang vid ett tillfälle och snodde den när Anna kastade åt Doc. Platsliggningen går framåt, hon ligger drygt 1 min nu lugnt. Framförgående var det nya momentet för idag och det ligger på nivån att gå ut en meter ungefär. Överlag behöver jag bli mer resultatinriktad så vi kan gå framåt i varje moment. Jag tenderar att haka fast lite väl länge på vissa saker och repetera för mycket, liksom så många andra.
På parkeringen träffade vi Malou med pojkvän och hundar. Där blev vi kvar surrandes länge. På kvällen tvingades Hebbe med till Kista för middag och shopping. Nu en tiominuterspromenad invid kyrkogården för att se på ljusen och sedan film med Kim och Hebbe.
Som när man ska hämta någon på Arlanda och allt bara blir fel; flyg försenat, ingen framkomlighet till terminalen, dyr parkering, galet griniga p-vakter och enkelriktat överallt. 7 varv runt Arlanda och några timmar senare har man lyckats med sin uppgift.
Eller som när man ska storhandla och först när varorna matas in upptäcker att plånboken ligger kvar hemma på vardagsrumsbordet. Givetvis är hundarna ens enda sällskap och inte mycket till hjälp i den situationen.
Men det kunde varit värre. Anna och jag var med hundarna till Kista – Killingsgård (heter det Anna, inte ”nya stället”!). Choice, Chenin, Doc och Dalton spårade alla fint, i den ordningen. Lazy var sällskapsdam. Vi tog sedan en sväng till Sthlmsavdelningen för lite lydnadsträning. Choice fick träning i kontakt, följsamhet, sitt kvar, fotposition och apportering. Tusan också om jag inte ska lyckas få henne att leverera till mig. Chenin fick träna platsliggning, skäms, huvudet i backen, kontakt, apportering (hålla fast och lämna i handen som vanligt) och kort fotgående rakt fram utan halter (som såklart förevigades på foto). Chenin fick dessutom en välbehövlig borstning efter påpekande från Anna.
På kvällen fick vi besök av föräldrar, bror och respektive samt Hebbes mamma och syster. Vi åt tacos och äppelkaka. Gott och trevligt!
Imorgon väntas stallet, någon form av motion kombinerat med sol och spa på kvällen. På onsdag är det konferens med jobbet med övernattning. Och på torsdag bär det av till aussielägret. Sen är det vardag och jobb igen.
Nyaste nytt på Solna-fronten är att tjejerna och jag igår åkte med Annica och Mido-kelpie till Ålsten och badade. Eller vi tre badade medan badkrukorna Annica och Mido stod kvar på stranden, sådan matte sådan hund! 😛 All min pedagogiska klickerträning (inspirerad av den bok jag lånat av Annica) var som borta när Chenin hade åsikter om att Mido skulle åka i vår, nej min, bil. Bättre förberedd och pedagogisk nästa gång helt enkelt. Härligt att bada, hemskt att komma upp. Choice busig in i märgen och Chenin gapandes på henne. Kaotiskt och lerigt när man helst av allt vill släppa hundarna lösa på ängarna så de kunde jaga varandra och torka.
Jocke mötte upp oss vid lunch och vi hittade en cafeteria med mindre god lax- och spenatpaj. Chenin fick sedan åka med Jocke hem medan Choice och jag, med hugg i hjärtat stod kvar och såg dem gå. Chenin såg lite ledsen ut men i själva verket ska de åka till Ålsten och bada och bila runt, mycket trevligare än att shoppa present till bror och respektive i Gallerian och sedan gå tillbaka till kontoret, om Choice och jag gjorde.
Nu ska vi snart bege oss för att möta upp Frida på Lötsjöängarna. Vi ska ha mysig middag och Jocke och Chenin gör oss nog sällskap. Åter igen är jag imponerad över hur lugna hundarna är på jobbet. Bara sover, helst upp och ner med någon liten hälsning emellanåt.
Vi är rätt klara med shopping nu. Jag har köpt sex par skor, ett tiotal linnen, en skjorta, en kjol, två par träningsbyxor, ett par jeans, ett par shorts, bikini, två klänningar, två paraplyer, strumpor, strumpbyxor och underkläder, toalettartiklar och 15 flaskor alkohol. Det blir spännande att se vår packning i bilen. En del bad har det också blivit. I lördags var vi en sväng förbi mammas kusin. Denna familj har gurkodling och en mängd djur; chihuahua-uppfödning, massa pulis och blandraser, kattungar (skygga som attans), grisar, hönor m m. Luktar inte jättefräscht på deras gård men det är alltid spännande att hälsa på. Min favorit-chihuahua var kvar, lilla Katie. Den skulle man gärna ta med hem. Efter visiten åt vi lunch hos några bekanta. Vi firade att sabbaten var över och riktigt trevligt hade vi. Pappa fick dra oss därifrån. Därefter hämtade vi upp hundarna och åkte över till mormors vännina som har en liten jack russeltik på dryga året. Jag tyckte Choice kunde behöva få racea lite och den verkade vara en bra och busig kandidat. Inte helt lätt dock eftersom Choice kom in på hennes revir (I Ungern är det inte så lätt att föreslå möten utanför tomten). Hon var riktigt bitchig och Choice uppförde sig verkligen bra. Försökte först ignorera innan hon fick nog. Jag tog ut Choice och det blev lite elaka glåpord mellan staketet. Jag hade en stund med Choice där jag sa vad jag tyckte om skällande (även om mamma säger att andra hundar skäller ju på mina hundar så betyder det inte att mina hundar får skälla tillbaka). Det tog inte lång tid förrän terriern och Choice började busa genomstaketet, bjöd in till lek och rusade fram och tillbaka. Choice var sedan välkommen in igen, bestämde jag, och då blev det springa av. Efter lite springande syntes det att terriern tyckte det var lite läskigt att bli jagad av Choice (hon är inte helt van och förstår inte alla signaler) så det blev mest Choice och jag som sprang runt och jagade boll. Vänninan undrade om inte Chenin kunde få komma in men jag tyckte inte det var nödvändigt. 🙂 Vi kompletterade sedan vår shopping med ett besök på Tesco innan det blev middag på pizzerian. Lite knepigt att äta middag med hundarna på pizzerian är det eftersom det stryker runt katter där som kommer väldigt nära hundarna. Chenin lyckades få in ett snedsteg på en av promenaderna, utan någon synbar anledning, och började hoppa på tre ben. Skit också!
I söndags hade vi bokat ridning för Hebbe och mig. Mamma och mormor var hemma med hundarna medan vi åkte iväg. Hebbe och jag fick samma hästar som förra året. Hebbes häst Irma, stor som ett hus. Ridturen var i alla fall väldigt trevlig. Efter lite övertalning från oss om att Hebbe visst kunde galoppera på huset, och att han gjort det förra året, fick vi galoppera en del. Efter ridningen blev det lite lunch hemma och promenad med hundarna innan vi tog en sväng till badet. På kvällen åt vi middag på restauranten vid tågstationen. Jag åt en ägg- och laxsallad till förrätt som var himla god och zucchini- och sparrispasta till varmrätt, också den himla god men då var man redan ganska mätt. Hundarna träffade en dvärgpinscherhane och löp-Chenin blev förälskad. Dock inte lika förälskad som han blev, vilket han berättade medan ägarna försökte äta middag några bord bort. Älskade Cheninsen. Efter maten var det dags för föräldrarna och mormor att packa för hemfärd till Sverige. Mormor börjar bli väldigt förvirrad numera och satte sig helt på tvären. Hon skulle minsann inte åka hem till Sverige. Arg som sjutton var hon och ledsen över att mamma inte lyssnade på henne. Överlag så är det lite knepigt med mormor, hon upprepar sig tusen gånger, förlägger sina nycklar flera gånger om dagen (och påstår att mamma låst in henne i huset), äter inget (men påstår att hon gjort det), tar våra saker (som hon tror är hennes), tjatar om att hon vill ge oss pengar, påstår saker som inte är sanna osv. Det är verkligen synd om mormor. Hebbe kör på metoden att undvika henne så mycket som möjligt och jag försöker övertyga henne om att hon har fel. Min moster har bokat biljetter till Ungern om två veckor och mamma råkade nämna det för mormor som prompt skulle stanna och vänta på dem. Saken är bara den att hon skulle inte klara sig en dag. Hon står i fönstret och kollar efter oss när vi är ute med hundarna osv. Stackars mormor och stackars mamma som får ta väldigt mycket orättvisa. Min mormor är egentligen världens snällaste men det är inte lätt med dementa människor.
På något sätt lyckades mamma få iväg en förbannad mormor i bilen på måndagmorgon efter att jag ätit lång frukost med mormor och lyssnat på gamla historier. Hebbe och jag åkte sedan med hundarna till Tiszakecske där vi badade i floden. Hebbe började med att köpa mat medan jag skulle ner och doppa fötterna med hundarna. Jag halkade till och så försvann marken under mig, ramlade i med kläderna på. Det var mindre trevligt men lite roligt i efterhand. Det var så varmt ändå att man torkade rätt snabbt. Hundarna var helt galna över vattnet. Chenin simmade efter pinnar och Choice stod i vattenbrynet och bet och skällde efter plasket som hon själv åstadkommit med sina tassar. Efter bara en kort stund simmade Choice som aldrig förr. Hon simmar riktigt riktigt bra. Hon flyter fram som en Baracuda (enligt Hebbe), väldigt lugnt och bekvämt nästan ligger hon i vattnet. Emellanåt plaskar hon allt hon kan med framtassarna för att kunna jaga plasket. Hon har ingen panik och vill bara längre och längre ut. Jag hade hundarna i koppel hela tiden eftersom denna flod är förrädisk, den är väldigt ström och har mycket undervattensvirvlar. Det påtalades mycket när jag var liten att folk hade drunknat så man har liksom fått en viss respekt från grunden. Dessutom är den inte långgrund utan störtar rakt ner. Jag gjorde misstaget att släppa hundarna precis när jag kom fram för att de skulle få gå i med tassarna. Chenin gjorde förstås det men Choice doppar inte alltid tassarna bara sådär. Hon sa istället yippie jag är lös och började springa galet längst strandkanten. Det resulterade förstås i att Chenin rusade efter och jag skrek i högan sky. Jag fick stopp på Chenin men det räckte ju för att hon skulle bli halt. Typiskt också! Jag har dem aldrig så annars men tyckte att de kunde gå i och dricka. Tänkte inte på att Choice är 7 månader med massa spring i benen förstås. Så som vi bor här, med stora vägen precis utanför, så kan Choice inte vara lös på promenaderna som i vanliga fall. Det gör förstås lösspringandet väldigt kul. Jag vågar inte ens släppa Choice på bakgatorna för här kör de verkligen som idioter. Så Choice röjer mest runt på gården och i huset, pappkartonger, schampoflaskor, träpinnar och allt hon hittar. Nu börjar verkligen slyngelåldern. Det är väldigt många som är intresserade av hundarna och rasen när man är ute här. De tycker hundarna är jättefina och undrar vad det är för ras. Jag borde väl svara bordercollie men det går inte riktigt.
Efter flodbesöket hade Hebbe och jag tid för massage. Jag skulle dessutom fixa fina naglar. Vi avslutade kvällen på restauranten vid tågstationen. Det var så himla gott där dagen innan.
Idag är sista dagen i Nagykörös, sedan åker vi till Budapest några dagar, en sväng ner till Balaton, genom Slovenien, besök i Triest, några dagar i Venedig, en natt i Munchen och sedan båten över till Sverige. Det vill säga halvtidsvila. Det känns jobbigt att lämna Nagykörös. Jag vill stanna minst en vecka till. Längtar inte hem alls, nu när mina kära svartvita är med.
Imorse möttes vi, när vi kom ut från vår grotta till stenhus, av en värmevägg. Hua, 32 graders värme. Det blev en tur till badet i Kecskemet på eftermiddagen för svalkning och lite mer massage. Svårt att låta bli massage när det kostar 50 kr för en halvtimme. Fast det är riktigt hård massage, man somnar inte direkt. Hebbe sa till om att han ville ha lösare så han fick njuta mer. Själv pinade man sig igenom det eftersom någon sagt att det är bra att muskelknutarna löses upp. Hundarna har precis duschat med hussen. De torkade väldigt snabbt i 32 graders skugga. Nu ska vi ut på stan för en bit mat. Kommande dagar blir det ännu varmare.
Med hjälp från GPS:en bestämde vi oss för att göra ett försök att köra från Berlin till Ungern direkt. Egentligen krävdes ju bara att vi gick upp i tid. Efter promenad med hundarna, lång, god och mycket frukost på frukostbuffén samt packning bar det iväg först vid tiotiden. Enligt uppgift skulle vi ändå vara i Nagykörörs vid 19.00. Utan att ha hundarnas bästa i tankarna stannade vi ändå varannan timme för alltid var det något som skulle göras; tanka, äta, rasta, dricka osv. I Prag stannade vi för lunch mitt i stan. Bilen alldeles intill och hundarna liggandes brevid intog vi en god lunch. Hebbe tar 100 % ansvar för Choice när vi är alla fyra så det är lite skönt med avlastning. Lunchen i Prag var klart godkänd men notan slutade lite väl dyr. Drickan och min sallad stämde prismässigt med en lunch i Stockholm men Hebbes lunch gick på närmare 400 kr. Rocky-mistake av oss att inte förstå priserna. Lunchen höll dock på att bli ännu dyrare när polisen stod placerad vid min bil, inklusive bärgningsbil. Tydligen fick man inte stå innanför de blåa strecken. Trots att massa andra bilar gjorde det, var det min bil som de gick på. Dags att åka vidare helt enkelt. Slovakien, som enligt uppgift i Eurotrip ”could be a little bit depressing in winter”, imponerade stort med fina vägar. 45 minuter senare var vi på väg in i Ungern när vi blev stoppade av polis. Registreringsbeviset vet jag inte var det är så det var bekymmer nr 1. Sedan delades det ut böter för att vi saknade motorvägskort. Eftersom polisen kunde rumänska och kom bra överens med Hebbe halverades böterna till 50 euro. Vi kom fram till Nagykörös vid niotiden på kvällen. Stannade till hos Feldmajer där det bjöds på gott innan vi landade i huset hos mormor. Chenin inledde sin ungerska relation med mormor genom att slå henne på benet för att tigga klappar. Slaget resulterade i rivmärken längst hela benet och en förvirrad mormor som skrek högt. Typiskt! Chenin är i vanliga fall mormors favorit, hon älskar henne så mycket och grät närapå när Chenin skulle vara borta och valpa i 10 veckor. Att Choice några dagar senare hopppade upp och gav mormor en puss gjorde ju inte saken bättre. Mormor retar sig på att det är två. Hon vet inte längre vem som är vem och inleder därför pedagogiskt varje morgon med att skrika nej. Samtidigt som hon bryr sig massa om att hundarna ska få vara inne och få mycket mat.
Efter en god natts sömn introducerades hundarna för kvarteren. Största rädslan är att det ska komma fram någon lös hund. Det gäller bara att hoppas på att det är en hane som känner att Chenin löper. Eftermiddagen ägnade Hebbe och jag åt shopping innan vi tog med hundarna till Pizzerian i stan. I torsdags åkte vi till Kecskemet för bad ett par timmar. Hundarna får verkligen ensamhetsträning här, vilket dem inte får massor av hemma direkt. Överlag verkar hundarna trivas jättebra. Eget hus och liten trädgård. Än så länge har värdet legat runt 25 grader och det trivs hundarna bra i. Nästa vecka blir det dock runt 35 grader vilket kommer vara ett helvete både för människor och hundar. Så länge vi bor i Nagykörös har hundarna det svalt i stenhuset men i lägenheten i Budapest kan det verkligen vara stekhett. Igår fredag gick vi på marknaden på morgonen. Hundarna gjorde stor succe och bjöds på diverse godsaker, aprikoser och gurka samt all annan skit de stoppar i sig på varje pormenad. På eftermiddagen tog Hebbe och jag en tur till Kecskemet för lite shopping. Jag hittade två par finskor som jag är helnöjd med och massa andra saker. Hebbes och mitt rum är nu överfullt med kläder.
