Det skulle varit fler bilder igår men wordpress ville inte riktigt samarbeta. Det finns risk för att husse inte hinner titta på felet heller. Imorgon bitti åker vi nämligen till New York där vi stannar två nätter för vidare färd till Peru. Vi blir borta två veckor allt som allt och det ska bli spännande. Jag är sjukt nervös över flygningen så för att kunna sova på nätterna äter jag något slags ej receptbelagt lugnande. Inför flygningen blir det tyngre saker. Att lämna hundarna känns för jäkligt rent ut sagt. Vågar jag nämna att jag grinat lite över det och värre lär det bli när avskedet är gjort 🙁 Chenin ska vara med Jocke som eventuellt får lite avlastning av Frida och Anna. Choice ska vara hos Marianne som erbjöd sig att ta med henne redan igår, men jag var för självisk. Jag vill ha henne hemma in i det längsta! Lazy ska först vara hos Lisa så länge de orkar och vill och därefter hos Thomas och Kajsa med hundar på Ekerö. Kissen ska vara hos Mikko med eventuell avlastning sista veckan av min moster. Frågan är dock om det behövs. Han märks ju inte direkt.

Om en liten stund ska jag åka och simma med Chenin, därefter åka till föräldrarna och hämta resväskor och sedan vidare mot Oxelösund. Eventuellt blir det lite spårning för Chenin på vägen dit.

Vi var bjudna på fest hos Nattis och Erik i fredags med anledning av Eriks födelsedag. Men både jag och hundarna var så trötta på kvällen. Tanken på att hämta bilen hos mecken var inte heller så lockande att jag istället hamnade i soffan med PickUpArtist-avsnitt.

På lördagmorgon hämtade vi bilen. Det tog ett tag dit, Choice fick nämligen gå en del i koppel eftersom man måste gå längst med Ursviksvägen. Damen tar god tid på sig emellanåt. En favorit är att bära kopplet i munnen och gå med sig själv. Det kan tilläggas att bilen inte är klar, men handtag är nu åtminstone beställt. Dock inte hos samma kille som hade sönder handtaget för han kan ju inte få ändan ur vagnen.

Väl i bilen åkte vi till klubben för att delta i en träningstävling. Jag tog startnummer 13 av 19 och satt sedan med hundarna i klubbstugan och myste. Chenin och Choice busade lite med varandra, sen busade Choice med några andra hundar medan Chenin låg snällt i soffan. Till tävlingen hade jag valt fritt följ, framförgående och tvåans fjärrdirigering. Vi körde också en platsliggning där jag visserligen stod kvar hos Chenin, men där hon lågt tyst och lugnt i 2 minuter. Inför fria följet laddade Chenin som på tävling, hoppade på mig, skällde, gnällde och nafsade. Men det släppte faktiskt sedan när jag sa till henne. Bortsett från en usel start med en känsla av att hon snart flippar och drar så gick hon sedan fint. Vi fick 7 på det. På framförgåendet fick vi 7,5 och det är bättre än vi nånsin haft. Hon gick jättefint, men vände sig helt om på stoppet och gick inte klockrent i vändningarna. När jag gav kommando kastade hon sig ut, men det gör mig inget. Fjärren fick hon 7,5 på. Hon frustrationsskällde vid något byte och gnällde i ett annat. Bytena gjorde hon annars bra och stilla med baken. Vi kom 9 av 19, men det är av mindre betydelse. Det var jättekul och väldigt nyttigt för oss som gjort hela tävlingssituationen så negativt. Jag passade på att belöna mellan momenten också.

En hel del klubbkompisar vi inte sett på länge träffade vi på. Malin och Linda dök upp efter prisutdelningen. Vid det laget hade Choice deckat så det blev inte mer än hej och hejdå. DEt var längesedan man träffade Linda, men det ska det bli ändring på 🙂

Choice blev avlämnad hemma hos husse medan Chenin och jag åkte för att simträna. Idag simmade Chenin 4 pass på ca 3 min var. Det var längesedan det bara var Chenin och jag där och det var lugnt, skönt och mysigt.

På kvällen tog vi bilen till Cicci som hade lite fest eftersom hon fyllt år. Hundarna var förstås med och Choice började vistelsen med att kissa på Ciccis köksmatta trots att hon kissat ute innan. Vi såg deltävling 2 i Melodifestivalen och konstaterade att det blev rätt låtar på rätt platser. Strax efter tävlingen blev vi avbrutna av ett samtal för det visade sig att jag stängt in en stackare med min usla parkering. Han hade lämnat en otrevlig lapp på min ruta och jag ringde upp för att be om ursäkt. Då visade det sig att han var jättetrevlig och bad om ursäkt massa gånger för att han satt lappen på min ruta. Allt var ju helt och hållet mitt fel men det verkade han inte lyssna på. Jag stod i för sig bara några centimeter från hans bil men han hade kunnat hoppa in från passagerarhållet och kört iväg. Man kan säga att jag tog en chansning för vi letade parkering rätt länge innan vi klämde in oss där.

Det är bara en hund försöker jag övertyga mig själv när jag med klump i halsen lämnar över lillvalpen till min vän Anna i slussen. Nog för att jag vet att det är jobbigt att lämna bort Chenin, men jag hade ändå inte trott att jag skulle hunnit fästa mig vid valpen så snabbt. Det går såklart finfint för henne. Hon busar och sover och visar inte en tendens till oro.

Igår var vi förbi Mikko, Paulina och Tim på kvällen. Alla hundar var snälla mot varandra. Kul även för Chenin och Tim att träffas – det var längesedan. Chenin vaktade inte valpen mot Tim och inte Tim mot valpen. Hon tycker nog om båda, även om hon fortfarande kan bli osäker på båda i olika sammanhang. Choice kämpade hårt för att få igång Tim, sprang runt runt soffan, högg honom i nosen. Till slut lekte Tim med henne. I stort sett kan man säga att Choice visade upp alla sina galna sidor för Mikko. Hon flög i luften, hoppade rakt upp och var igång som en värsting. Högg i fötter och ansikten. Sprang så hon välte av sig själv osv. Efter ett tag tog jag upp henne i knät. Lite hönsmamma är jag allt efter att Chenin haft sån otur med sitt korsband. Man behöver ju inte utmana ödet.

Efteråt gick vi ut lite och det blev lite kaosartat. Tim lyckas alltid trycka på Chenins svaga delar. När det kommer folk han känner skäller han glatt, fast mörkt. Chenin fortätter med att alltid skälla ut Tim. Samma visa varje gång och det innebär att det är två hundar som skäller när det kommer folk, utan att egentligen mena det. Jag tycker det är sådär när man har en valp. Dessutom var det två stora hundar på väg fram lösa, varav en lekte med pinne och skällde. Det gjorde Chenin upprörd. Jag fick släppa henne till slut eftersom jag blev så arg av allt gapande. Hon är förstås tyst när hon är lös. Som tur var verkade inte Choice förstå vad det var liv om.

Efter en koll på klockan slängde jag mig iväg med hundarna till hundsimmet. Det var lite bökigt med två hundar själv men det gick oväntat bra. Jag var mest orolig för att Choice skulle falla ner på ena kanten av poolen när hon går efter mig runt. Men jag undvek det stället och efter ett tag tröttnade hon på att gå efter mig fram och tillbaka och la sig istället på de trygga kopplena och sov. Duktig valp! Chenin simmade fem pass på ca 2 min per pass. Jag måste få tag i en exakt klocka att mäta med.

En helg i vänskapens tecken. Vänskap i alla dess former. Först en stor eloge till Jocke som ställde upp på lördagen med diverse eftersom Hebbe och jag var billösa. Jocke, Chenin och jag mötte upp Anna med hundar i skogen för lite spårning. När vi märkte vad klockan var blev vi lätt stressade. Anna hade lagt spår till Chenin och det gick bra, fram till dess att jag såg vad klockan var och bad Anna gå tillbaka till bilen och hämta Doc. Strax därefter stannade nämligen Chenin för en upphittad godis. Jag passade på att gå fram och snöra ut linan. Av någon anledning verkar det stressa henne, ungefär som att hon blir orolig att hon går miste om spåret för så fort linan är utredd drog hon på, utan nosen påkopplad. Eftersom Anna precis gått lite snirkligt där hamnade vi på bakspår ett tag. Jocke och jag konstaterade dock att fotspåren såg bakvända ut så jag bestämde mig för att lägga ner. Stressad men glad i hågen hittade vi en mindre stig för att ta oss ner för berget. Såklart hade Anna korsat den med för där fick Chenin klart fäste igen och tog sig igenom spåret. Doc var lite unghundsdisträ i kombination med att vi var stressade så på ett ställe hamnade vi för långt ner, annars gick han fint. Några minuter före ett stressade vi iväg till hundsimmet. Frida väntade på oss där för att förstå hur hon ska simma med Chenin medan jag är i Peru. Stackars Dalton blev alldeles uppjagad när han märkte att vi hade bråttom. Så fort han såg att Chenin simmade blev han till sig, skällde och gnällde. Bortsett från det tycker jag att Chenin och Dalton simmade väldigt bra tillsammans, med tanke på att de inte direkt är varandras favoriter… Tiden blev alldeles för knapp så vi simmade fyra gånger drygt 2 minuter. Tanken är annars att Chenin ska upp i tid när det gäller simningen. Medan vi donade med hundarna var Hebbe och Jocke och handlade allt inför festen på kvällen. Föräldrarna kom förbi och hämtade upp Chenin. Lite tråkigt att inte ha Chenin med på festen eftersom hon tycker det är så kul. Men denna gång var det inte riktigt läge för det. Mellan 50 och 60 personer var det som dök upp på kvällen. Givetvis omöjligt att hinna underhålla alla, men med hjälp av diverse laglekar lyckades de allra flesta underhålla sig själva. Lekarna byggde på tre dellekar med följande tema: allmänkunskap inom underhållningsbranchen; teknisk färdighet gällande ahlgrens bilar, gummisnoddar, isbitar, yoghurt m m samt skattjakt med rebuslösningsförmåga och visst inslag av matematik. Av förståeliga skäl blev grenarna svårare och svårare att utföra allt eftersom kvällen gick. Detta var inte vår intention utan snarare självförvållat. Somliga tog dessutom lekarna på största allvar givetvis eftersom priset, utöver äran, bestod av inget mindre än en skattlåda med guldpengar. Ormarna vann till slut och huruvida de hade någon tävlingsinstinkt eller inte låter vi vara osagt. I sammanhanget kan dock nämnas att laget hade inbördes tävlingar för att göra upp vilken representant för laget som skulle delta på vilken deltävling, vidare förbrukade laget vissa strumpor när de sprang genom parkeringsgaraget utan skor. För övrigt vad gäller skattjakten, var jag orolig att den skulle vara alldeles för lätt, vi beslöt därför att den som lämnade in snabbast med alla rätt skulle vinna. Tji, fick vi när den av olika omständigheter visade sig vara allt annat än lätt. Som exempel kan nämnas att en lagom nivå för vissa hade varit: hitta dina skor, hitta till garaget och leta upp ditt lag. Som tur var fanns det vissa lagmedlemmar som offrade både sig själv och sina strumpor. När alla lag äntligen var iväg var det helt plötsligt rätt trevligt i lägenheten. Vi funderade då på att ändra sista lappen till ÅG MHE, FSTENE RÄ LUST och sen bara ta bort den penna som höll upp portdörren. Men det gjorde vi såklart inte och tur var väl det annars hade vi inte spelat rock band, haft ölkrig och fått besök av vakterna…

Lisa var världens gulligaste. Hon hjälpte mig städa till sex på natten. Några timmar senare hämtade Jocke och jag Chenin hos föräldrarna så hon kunde väcka Lisa.