Nej, inget jobb idag. Utebliven sömn inatt pga smärta i halsen som tvingade upp mig 5 i morse för att koka te med honung i.

Istället åkte jag till läkaren idag efter att Anna mött upp oss för promenad och bus mellan Choice och Doc hos föräldrarna. Fick trist nog beskedet att det var ett virus och inget att göra åt. Kollade också att jag inte hade diabetes, men att min trötthet kan bero på min järnbrist, så nu är det tillskott som gäller. Och det faktum att jag stupar i säng vid 10.00 är helt enkelt för att jag har fullt upp.

En stum dag för mig gör tydligen även Chenin gott! Eller så bidrog allt skällande under lydnadsträningen till att även hennes stämband ömmade. Samtidigt passar hon också på lite att jäklas när jag inte kan säga ifrån innan det eskalerar alldeles. Anna gjorde några patetiska försök att säga till, men förjäves.

Hursomhelst fick vi till lite fika tillsammans i solskenet och lydnadsträning. Anna körde både Doc, Choice och Dalton medan jag bara körde minimalt med mina egna två. Kvalitetsträning med andra ord. Choice är städad, gör det hon ska och bjuder inte på 380 beteenden per minut. Chenin ja, kommentarer är överflödiga 🙂 dessvärre bjöd hon på kryp som är absolut tabu och fick sedan akut smärta i ryggen under ett par minuter. Knäppaste knappen i stan. Skällde sig hes och mig döv medan andra tränades också. Märkligt fenomen, för när vi senare går ner till affären går hon lugnt och sitter tyst utanför – man kan ju tro att hon är normal om man slipper se henne i träningssammanhang! 🙂

På vägen till bilen springer en boxertik fram och stannar bara någon meter från mina endast pga att Chenin blir fullkomligt galen. Håller Chenin hårt bakom mig och förbereder mig på att sparka men den stannar, och stackars snälla Choice står förvånat och kollar på den. Ägaren försöker inte ropa in den så jag går snabbt till Annas bil och sätter hundarna i dragkroken. Tar sedan boxern i nackskinnet och leder den till ägaren. Förklarar att han måste ha den kopplad om han inte är säker på att den inte går fram till våra fyra eftersom de är aggressiva. Idioten svarar att han ser att mina är aggressiva, att han inte kan garantera att hans hund inte går fram men att hans hund får göra som den vill. Ingen ska tydligen tala om för honom vad hans hund får göra. Förklarade vidare med min kraxiga knapp hörbara röst att det är för att hans hund inte ska bli skadad eller dödad av våra. Jo men dina är ju i koppel. So what? Om jag vill ha dem lösa då? Hans hund ska ju inte fram under några omständigheter! Han svarar att ni ska ju åka nu trots att han inte har någon aning om att Anna och jag bestämt oss för en promenad efter att ha lämnat väskorna. Jag är arg så jag kokar och har därför båda mina lösa när vi går förbi honom igen (och då hade han sin i koppel). Det är ju säkrare för mig att ha dem lösa så slipper Chenin bli trängd. Jag är så trött på respektlösa idioter. Nej, du får fan inte släppa fram din hund Hursomhelst och om det händer, be om ursäkt och ta in hunden så är det fine men stå inte och argumentera emot! Man blir ju inte förvånad över att hundägare får så dåligt rykte, i synnerhet i stan, när de inte ens kan bete sig respektfullt mot varandra utan måste stå och försvara handlingar som om man kritiserade deras hund. Jag sa t o m att jag inte ville bråka, bara att han skulle ha koll på sin hund, men han svarade bara att hans hund fick göra vad den ville. Dessvärre är detta tredje gången jag hör hundägare säga likadant på sista tiden i Solna och det gör både mig och dagiset oroliga. Dagiset går runt med tårgasspray i fickorna ifall det händer något eftersom de har flera osäkra hundar som de har ansvar för på dagarna.

På kvällen såg hussen förvånad ut när han fick med Choice ut på springtur och när han kom tillbaka suckade han över lat hund. Ja, någon draghjälp får man ju inte av henne.

Nåväl, imorgon väntar jobb (dock stumt) och just nu tittar två svart-vita nyfiket på djurprogram på tv.

Har så ont i halsen att jag vill dö! Tydligen är det inte så effektivt för sjukdomssymptomen att titta på prickig valp i form av Milo och prata för mycket. Nu kan jag inte ens prata alls. Jag har varit hemma idag eftersom jag hade feber igår kväll. Men då jag fortfarande kunde röra mig åkte Anna och jag ut i skogen för att ge hundarna lite huvudbry i form av spår. Chenin fick ett godisspår av Anna och hon gick mer taggat än på de senaste spåren men ändå helt ok. Sötnosen var lycklig över full uppmärksamhet från Anna och mig (något jag inte klarade av att unna Dalt idag pga mitt tillstånd). Choice fick ett Annaspår som hon gjorde pissigt värre. Först totalt övertygad 3 gånger på raken att spåret gick rakt över en stig istället för att vinkla höger. När jag till slut gav upp och visade på henne spårade hon fint först långsamt eftersom hon inte fått som hon ville innan men sedan ökade självsäkerheten och därmed steglängden. Hon plockade två apporter och tog allt bra. Sedan gick det utför. Först belönade hon sig med en snusdosa som måste legat sedan forna tider, för innehållet luktade skarpt illa. Ett par meter innan slutet dök hon av åt höger medan jag tålmodigt stod kvar och bad Anna kolla vad hon sysslade med utom sikte – ”äter rådjurskadaver” kom svaret… Det kändes som att man tvångsmatade henne med det tråkiga frolicslutet innan hon hann få i sig lite mer ruttna inälvor som låg längre bort. Skickade in odjuret i bilen, men fokuserade sedan på mittenpartiet medan jag befarade magsjuka. Att minnas från dagen är annars Annas kommentar: ”Chenin ser ut som en parodi på sig själv!” Denna kommentar fick senare Hebbes syster Leyla, som besökte oss på kvällen, att skratta hysteriskt för att det träffade så mitt i prick. I princip gjorde Chenin allt i sin makt under det besöket att få alla att skratta hysteriskt över henne genom att vara fullkomligt galen, hetsig, flåsig, clownig, hängig, klängig, flängig, busig m m. Jag borde filmat henne för hon var vansinnigt rolig med humor i hela grimasen. Choice försökte istället kompensera med att trycka sig lugnt intill folk och bara mysa. Tänk vad olika de är mina små svart-vita!

Hebbe och jag åt middag ute i Tornparken med tjejerna för första gången i år – mysigt! Hebbe försökte få hundarna att sitta lugnt innan de skulle få rester – Chenin visade då upp hela sin repertoar i ultrarapid varpå Hebbe skrattade och gav henne mat. Hon kommer bli knäpp en dag… Chenin – lite mer än för mycket…

Uppdatering från helgens RAS-konferens och kryssning kommer nedan, men den ligger i jobbmailen ännu…

Efter RAS-konferensen på lördagen drog jag iväg på kryssning till Åland med Hebbe och 18 till för att fira två tvillingars 30-årsdag. Kände mig lite risig men det skulle nog gå bra. Åt världens godaste buffe men med äckligt vin, hamnade i matkoma och fick pressa ner varje klunk vin för att hålla mig vaken. Efter två timmar i mysigt spa hade jag ätit och druckit mer än magen hade plats för, så den sa ifrån med råge. Trots att jag inte kände mig påverkad insåg jag att jag inte skulle kunna dricka mer, höll mig till vatten och ville bara somna med mitt halsonda. Men samtidigt kände jag att ett begär över att åtminstone se dansgolvet. Tog därför någon sväng-om och gick sedan till sängs. Vaknade bara någon timme senare med dunkande huvud och värkande hals. Blev hyttliggande resten av turen. Flera trodde att jag mådde spillrigt av samma anledning som dem. I wish! Besviken, när man äntligen skulle ha lite kul.

I tisdags frågade Leyla om hon fick ha med Choice på friluftsdag med skolan. Jag kände direkt hur det knöt sig i magen med tanke på alla olyckor som hänt på sista tiden. Man blir lätt överbeskyddande om sina älskade. Klart hon skulle få ta med henne, men ändå var jag orolig och gav tusen förmaningar och ringde varannan timme. Jag antar att hon inte lånar henne igen… Chenin fick som kompensation följa med till kontoret efter att jag spenderat några timmar hemma i halvt sjuktillstånd. Utan Choice är Chenin skendräktig och coollugn, vi bara gosas och pussas hela tunnelbanan hem. Sedan möter vi upp Leyla och Choice och då beter sig Chenin som en kåt hane… Jag fick tokhålla henne på bussen för att hon skulle lämna Choice ifred.

Någon springning har det inte blivit när man är halvkrasslig och inte ens en tur till stallet under veckan. Nu mår jag bättre men istället är Hebbe dålig. Och eftersom han är kille mår han 1000 ggr sämre än mig. Igår fyllde Hebbe 30 år och det firades med middag, tårta, blommor och presenter. Hebbes mamma och syster kom över.

Promenaderna för Chenins del har utökats radikalt (känns det i alla fall som). Vi går 50 min nu och det känns helt underbart. Hon mår bättre än på väldigt länge (och det är inte bara för att Choice höglöper). Utöver promenader består min vecka mycket av OS OS OS förstås… Hockey, curling, sprint, skidskytte, slalom… you name it och jag kollar. Gillade även uttrycket: I’m in love with a Ferry tale…