Sömn efter vallningshelgen hade varit uppskattat men det blev det sparsamt med. Hämtning av Chenin, promenad, dusch, middag och lämning av hundar hos föräldrar innan Hebbe och jag tog oss till biljardhallen på Odenplan och mötte upp Max, Frida och David. Jag var trött så jag nästan somnade mot Hebbes axel, men kom sedan oväntat igång. För en gångs skull förlorade jag inte och lyckades t o m sätta ett snyggt turskott. Efteråt åkte vi till Soap Bar där jag snabbt bestämde mig för att åka hem eller shotta för att klara människorna. Det blev det senare och då har man ju alltid skoj.

Dagen efter blev dock mindre skoj, men hundarna lät mig i alla fall sova till 10. Det mesta gick på halvfart och träningsplaner och springplaner lades snabbt åt sidan när det var vitt på marken igen. Ångest över slaskiga hundar gick över när det redan på eftermiddagen var torrt igen. Ungefär samtidigt åkte Jocke och jag till stallet för att mocka och promenera Gustur. Resten av kvällen spenderades mest i soffan med lite dåligt samvete över att inte Chenin fått något spår.

Igår tog jag tag i Jocke för att få sällskap med springningen, åtminstone delvis. Nu jäklar är det Beach 2010 som gäller så nu får man ligga på. Helt underbart att få springa i ljuset dessutom.

Nu snöar det igen och jag struntar i vad alla andra människor på internet och jobbet tycker – jag tänker i alla fall njuta av rena fina hundar och ljus miljö så länge det går. Visst längtar jag till våren och sommaren men det där mitt emellan kan jag vara utan. Har också lovat mig själv att aldrig mer klaga över snö eller värme – vi har haft alldeles för lite av de varorna de senaste åren. Kyla och framförallt vind är jag dock måttligt road av men om temperaturen stannar runt nollan är jag mer än nöjd. För då kan vi fortfarande springa. Anna och jag har ju kommit igång nu med det. Hon vill springa tre dagar i veckan och jag försöker bromsa till två. Igår var det dock så isigt att jag hade kramp i vaderna efter tre fjärdedelar men ändå inte var anfådd, för allt man försökt göra är att inte ramla på isen. I tisdags var det något bättre och inte lika tungt för benen. Många IKEA-turer har det också blivit, lite lydnadsträning, tur till Gustur i onsdags, ridning på Gustur i söndags med Choice springandes med på tur, promenerande i nya området och helgturer med mamma och Lazy. Simning för flickorna igår också. Chenin simmade ca 4+4+4 min. Simningen är minst sagt omständigt med två. Choice vägrar ju gå upp ur poolen när hon väl är i så jag måste verkligen anstränga mig för att få kontakt och få in henne och då går ju Chenin igång som en toka. Igår hoppade hon ner två gånger från ett högt ställe eftersom hon är så olydig nu. Givetvis fick hon betala för det imorse.

I övrigt är Chenins vanliga jag tillbaka efter skendräktigheten och det innebär att hon är fullkomligt odräglig, hänger och sliter i kopplet och framförallt taggar hon på allt hon kan och tycker livet är allmänt kul. Hon är rätt macho också och bangar inte en fajt om det finns lämplig kandidat. Kan man få beställa skendräktig, dvs lagom, hund för jämnan?! Som tur är mår hon rätt bra och kan därför få börja vara lite lös en bit på promenaderna. Det innebär att hon blir väldigt cool att ha vid möten med hundar som gör utfall. Lös behöver man liksom inte svara på sånt tjafs.

Choice då? Hon är lite småknäpp. Senaste nätterna vaknar jag av att hon står, flåsar och hänger på mig. Trodde först hon var sjuk, men nej, bara väldigt unghundsvaken verkar det som (och kanske har det något att göra med att jag har lite för varmt i hela lägenheten…). Kanske är det Chenins arroganta attityd som påverkar att hon inte hittar något bra liggställe?

Vad gäller lägenheten har vi kommit väl tillrätta nu. Det börjar se ut som ett boende och inte en flyttplats. Dessvärre har vi redan fått inbrott i källaren… Otroligt när man flyttar från Hallonbergen till Filmstaden… Hundarna verkar stormtrivas i nya lägenheten och det gör vi med bortsett från att vi inte har någon naturlig plats för avhängning av kläder i hallen.

Känner mig lite hypokondrisk, många på jobbet har drabbats av vinterkräksjukan och många hundar har kennelhosta. Vi håller tummarna hårt för att vi klarar oss ifrån det där.

Måste avsluta med en rolig grej. Chenin hittade ett gosedjur i form av ett får häromdagen. Jättegulligt att hon ordnar egna vallningsobjekt. Fast hon behandlar det inte så värst bra…

Skrattade så jag grät åt tjejernas ski-cross i OS. Jag kunde inte ens beskriva för Hebbe hur kul det var när halva gänget inte kom upp för första guppet utan gled baklänges tillbaka. Eller när hälften inte ens tog sig i mål. Eller när den sista i ett heat som efter mycket om och men väl kom ner, långt efter de andra, ramlar i sista guppet, tappar allt möjligt i backen och åker ner med huvudet före över mållinjen framför stor publik. Hon gör en Anja-säl och kommentatorn säger ”man ska inte skratta men hon har ju en hel skidbutik i backen”. Är det verkligen en officiell sport?! Sjukt kul i alla fall och lika slumpartad som skridskorna där alla ramlar och vem som helst kan få guld. En repris från Ski-crossen efterlyses desperat.

Jag vill egentligen bara skriva om nonsens istället för väsentliga saker som flytt av bohag. Men ok, vi är nu på ny adress. Det känns otroligt härligt. Hundarna tycker mest att det är spännande och finner sig väl i nya boet. Första kvällen undrade de när vi skulle åka hem, men när väl hundfiltarna kom på plats boade de ner sig fint. Annars har de mest jobbat med att stå i vägen för allt och sova i farstun medan vi bar in och ut.

Vädret är också en återkommande faktor. Jag fick panik när snön var på väg bort. Visserligen vet jag att den ställer till det för många, mig själv inkluderat, men slasket ger mig kalla kårar. Det ska vara vitt och fint så länge som möjligt. Jag saknar förvisso värmen något oerhört men de senaste vintrarna har jag saknat ordentlig snö så det ska mycket till innan jag klagar. Denna vinter får vi nog inte uppleva igen under vår livstid. Sedan har jag insett att jag har det rätt bra som förortsbo. Inget slask som i stan och inte svårigheter att röra sig som på landet.

Kyligt! Hörde att det var 22 minus i morse men vet inte om det stämmer. Biter ordentligt i kinderna gör det i alla fall och hundarna hoppar på tre ben. Men det är friskt i alla fall. All snö gör mig väldigt glad – känner mig som ett barn på julafton, och försöker njuta av varje sekund ute med hundarna i snön. Tjejerna älskar att borra ner huvudena i snön och gräva djupa gropar tillsammans som de gömmer hela kroppen i. Lyckliga och busiga!

Fina fina vinterdag! Man har ett leende på läpparna pga all vit snö. Hoppas den ligger kvar länge. Sista veckan innan jul och det märks, fullt upp med saker som ska vara klara.

I måndags var det styrelsemöte med SASK. Endast fyra deltagare dock, vilket är trist. Nåväl, fördelen är att mötet går snabbt i vart fall. Efteråt hade hundarna och jag egen måndagslydnadsträning. Choice är så sjukt kul att träna nu. Metallapportering är särskilt intressant för åter igen är tjejerna så olika. Chenin är knäpp, fullkomligt vansinnig på metallen. Den får inte ligga någonstans framme, då ska hon ha den. Men egentligen innerst inne gillar hon den nog inte, bara idén med den. När hon ska hålla den håller hon huvudet aningen uppåt och munnen lite väl öppen. Choice däremot håller den fast i munnen, med munnen stängd och med huvudet i normal höjd. Hon däremot har inget begär efter den – ingen eftertanke, ingen hatkärlek.